Maktskifte i Jerusalem
I februari 638 kunde kalifen Umar, som efterträtt Abu Bakr, rida in i Jerusalem. Han kom inte klädd i guld och purpur som den bysantinske kejsaren gjort nio år tidigare. Umar ägde en enda mantel och den var lagad så många gånger att den mest bestod av lappar. I detta ögonblick tog en ny makt över Jerusalem som är en helig stad för judar, kristna och muslimer.
Umar fördes till den plats där Salomos tempel en gång stått. Där stod han ensam en stund och tittade uppåt. Från klippan hade, enligt muslimerna, profeten Muhammed, som varit Umars personlige vän, gjort en resa till himlen.
Platsen skulle bli en av islams heligaste platser. Där byggdes Klippdomen som vi kan se än idag.
En kamp om landområden
Många arabiska historiker från medeltiden har skrivit att det var för att sprida islam som araberna erövrade nya landområden. Deras religiösa glöd gjorde dem oövervinneliga.
Moderna historiker menar att det viktigaste skälet till erövringarna var att araberna behövde nytt land.
Klimatet blev varmare på Arabiska halvön under 600-talet. De områden där beduinerna levde kunde knappt livnära dem i vanliga fall. Det var ett liv på marginalen där allt måste tas till vara för att människor och djur skulle kunna överleva.
När vädret förändrades och det blev varmare, kunde inte ens beduinerna leva i vissa delar av Arabiska halvön. De måste erövra områden där betet var bättre och där det fanns mer mat än i deras egna magra trakter. Områdena i Palestina, Syrien, Irak och Iran var oemotståndliga. Samtidigt som Bysans och Persien, som dittills behärskat området, var försvagade hade araberna växt i styrka. När väl araberna börjat erövra land, fortsatte de så långt det var möjligt.
Araberna välkomnas
Araberna tillhörde den semitiska folkgruppen. Andra semitiska folk som bodde i Syrien och Palestina lydde under Bysans. Men de började bli alltmer missnöjda med sina härskare. Skatterna hade ökat kraftigt och dessutom hade man försökt tvinga på dem religiösa regler som de inte kunde acceptera.
När araberna kom, togs de ofta emot som befriare. Kristna historiker har påstått att araberna erbjöd de besegrade att välja mellan att dö eller gå över till islam, att de fick välja mellan svärdet och Koranen. Men det stämmer inte. Muhammed hade sagt att kristna och judar skulle betala skatt. Valet stod alltså inte mellan att huggas ihjäl eller att gå över till islam. För araberna var det bra om judar och kristna behöll sin tro och betalade skatt till staten. Då fick staten bättre inkomster. De som gick över till islam betalade nämligen lägre skatt eller ingen alls.
Ett viktigt slag
Slaget vid Yarmuk bröt Bysans makt i Syrien och Palestina, och araberna kunde fortsätta sina erövringar. Egypten, Nordafrika, Spanien och Persien stod på tur. Men slaget vid Yarmuk hade också en större betydelse. I århundraden hade Europa och Asien kämpat om Mellanöstern. Vilka härskare som än styrde så hade de tävlat om makt och inflytande vid östra Medelhavet. Under romarriket hade Europa tagit över och styrt i många hundra år. Slaget vid Yarmuk ändrade detta. Nu kördes européerna bort och araberna tog över. Maktkampen om kontrollen över Mellanöstern har pågått i årtusenden och pågår än idag.
LÄS MER: Arabernas seger vid Yarmuk 636 öppnade vägen för den islamiska expansionen
LÄS MER: Östromerska riket
LÄS MER: Arabernas och islams historia - från 600-talet till 1500-talet
LÄS MER: Medeltidens muslimska värld
LÄS MER: Araberna, del 3: Ett världsvälde skapas