Sumerernas skapelsemyt och syndaflodsberättelse

I två korta texter får du här stifta bekantskap med sumerernas skapelsemyt och berättelse om syndafloden som också ligger som grund för Bibelns syndaflodsberättelse.

Bild: Robert Valette

Bibelns berättelse om Noak och arken är hämtad från Mesopotamiens gamla myter.

Människan skapades för att arbeta och offra

De äldsta skriftliga meddelanden som finns, kommer från Mesopotamien. De är skrivna av ett folk som kallas sumererna. Så här berättade de för 5 000 år sedan om hur människan skapades:

I tidernas begynnelse fanns bara gudar. De var bönder och slet ont. Solen brände dag efter dag. Ingenting växte, om de inte grävde kanaler för flodvattnet ut till fälten. De plöjde med oxar som var lata och trilskades.

En kväll var gudarna alldeles ovanligt trötta. De orkade knappt äta kvällsvard. Gudar skulle väl inte behöva arbeta, tyckte de. Men ingen kom på, hur de skulle slippa.

ANNONS

Den klokaste av gudarna hade redan somnat. De väckte honom. Sedan han mornat sig, funderade han en stund. Så fick han en idé. ”Vi skapar människor” sa han ”sen får de arbeta åt oss”.

Han tog en lerklump och knådade till en människa. Hon blev lik gudarna, för han hade ingen annan förebild. Sen blåste han liv i figuren, men bara ett kort människoliv. Gudarna blev överlyckliga. Hela natten satt de och gjorde människor och blåste liv i dem. Som tack för att de skapats, måste människorna offra till gudarna – smakbitar av sin föda.

Mycket vatten för människans synder

I Bibeln finns mycket som härstammar från Mesopotamien. Så här berättade sumererna om syndafloden:

En dag tröttnade gudarna på människornas ondska. De beslöt att dränka dem. Men vattenguden tyckte att människorna behövdes. Om natten smög han till den vasshydda, där kungen av staden Shuruppak bodde. Viskande varnade han för en väldig flod, som skulle dränka allt. Kungen borde bygga en ark för sina närmaste och för olika djur. Kungen lydde.

Knappt hade det minsta djuret släppts in, förrän ett våldsamt oväder bröt lös. Blixtar fräste, regnet forsade ner och floden dränkte allt levande. En hel vecka varade ovädret, t.o.m. gudarna blev rädda.

När vattnet sjönk, strandade arken på ett högt berg. Kungen släppte ut en duva men den kom åter. Därnäst en korp, men den blev borta. Då gick kungen ut ur arken och tände ett offer åt gudarna. När de kände lukten flockades de belåtna kring elden. Alla prisade de vattenguden, som hade räddat människorna.

Ordet syndaflod är egentligen en felaktig översättning av tyskans ”Sintflod”, som betyder ”mycket vatten”. Berättelser som denna finns från många områden, som drabbas av översvämningar. I Mesopotamien har arkeologerna funnit många spår av översvämningar bl.a. i Ur, Abrahams stad. Översvämningar tycks ha dränkt städerna upprepade gånger.

Slå gärna upp en bibel och läs i Första Mosebok kap. 1:26–27 och kap. 6–7. Berätta för kamraterna.

LÄS MER: Klimatförändringar kan ha orsakat syndafloden

LÄS MER: Sumererna

LÄS MER: De mesopotamiska kulturerna

LÄS MER: Mesopotamisk mytologi

LÄS MER: Iraks historia

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Hur gick det till när sumerernas gudar skapade människorna?
Vad är det en bibelläsare känner igen i sumerernas syndaflodsberättelse?
Vad drar du för slutsatser av likheterna mellan sumerernas och Bibelns syndaflodsberättelser? Vilken är äldst, tror du?

Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till Prio Historia, Sanoma Utbildning
Webbplats: PRIO - Sanoma Utbildnings nya läromedelserie i SO åk 7-9

Senast uppdaterad: 3 augusti 2023

Publicerad: 2 februari 2014

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio