Jordbruksrevolutionens följder blev tidigast märkbara i området mellan floderna Eufrat och Tigris, eller Mesopotamien som grekerna senare kom att kalla det. Konstbevattningen på flodslätten där hade tvingat fram både avancerat samarbete och organisation som var den grundläggande förutsättningen för uppkomsten av en högkultur. Länge betraktades dock Egypten som den äldsta civilisationen, men utgrävningar sedan början av 1900-talet har visat att få städer upptäckta på andra håll kommer ens i närheten av de sumeriska städernas ålder. Numera anser man alltså att civilisationens vagga står att finna i Mesopotamien hos sumererna. Deras kultur påverkade inte bara de efterföljande babylonierna och assyrierna, den påverkade också både Egyptens och Indiens kulturer och hjälpte dem att komma igång.
Sumer dominerades från den historiska tidens början omkring år 3200 f.Kr, fram till slutet av den så kallade nysumeriska tiden (det vill säga cirka 2000 f.Kr), av folkgruppen sumerer. Framträdande mesopotamiska kungar titulerade sig ofta kung av Sumer (södra Mesopotamien) och Akkad (norra Mesopotamien).
Runt staden Samarra, på flodslättens norra del i mellersta Mesopotamien, hade konstbevattning påbörjats på 6000-talet f.Kr. Till flodslättens södra del, i det område som kom att kallas Sumer, invandrade de första permanenta bosättarna omkring 5900 f.Kr. Eftersom området från början saknade alla förutsättningar för annat än just jordbruk uppstod snart ett behov av handel vilket i sin tur ledde till utvecklandet av en rik stadskultur redan på 5000-talet f.Kr.
Gammalsumerisk tid (ca 3200 - 2350 f.Kr)
Bland städerna i Sumer (se karta) kan nämnas t.ex. Uruk som beräknats ha haft ca 50 000 invånare omkring 3000 f.Kr. I Uruk härskade omkring 2800 f.Kr fursten Gilgamesh som lät bygga en tio kilometer lång mur runt staden. Denne furste är också huvudpersonen i det berömda Gilgamesheposet, världshistoriens första större diktverk, som i sin slutliga form skrevs långt senare av babylonierna, men som också fanns i flera mindre versioner redan under den sumeriska tiden omkring 2000 f.Kr.
ANNONS
Varifrån kom sumererna?
Det är okänt vilka sumererna var och när de kom till Sumer. Enligt en teori var de av dravidiskt (indiskt) ursprung, enligt en annan kom de norrifrån. De talade inte ett semitiskt språk - som fallet var med deras grannar i norr och väster - och det har inte kunnat förbindas med någon känd folkgrupp. Likaledes finns olika teorier om vid vilken tid de kom till Sumer. En del menar att de kom med de första invandrarna som ett "ursprungsfolk" omkring 5900 f.Kr. Andra hävdar att de kom senare.
En annan mäktig stad var Ur som vid olika tillfällen spelade en ledande roll i Sumer. Staden var bl.a. centrum i det nysumeriska riket (ca 2100-2000 f.Kr. se nedan). Vid denna tid lät härskaren Ur-Nammu bygga ett trappstegsformat tempeltorn som kallas zikkurat. Sådana blev sedan mycket vanliga i Mesopotamiens städer.
Ur antas ofta vara den stad varifrån Abraham kom. Enligt Bibeln utvandrade han på Guds befallning till Kanaans land (Kanaan var benämningen på ett område vid östra medelhavskusten och folket som bodde där kallades kanaanéer). Detta är bara ett exempel på hur den bibliska traditionen har sina rötter i Mesopotamien. Ett annat exempel är Bibelns berättelse om syndafloden. I den äldsta sumeriska historien talas om tiden efter och före "den stora floden".
Den sumeriska högkulturen som grundade sig på ett rikt åkerbruk inleddes med skapandet av skriftspråket, troligen det första i världen. Redan i slutet av Urukperioden hade en form av bildskrift börjat användas. Bildskrift innebär att varje ord motsvaras av ett bildtecken. Bildskriften utvecklades redan efter något århundrade till en form av linear skrift som kalladeskilskrift. I linear skrift används ett geometriskt tecken för varje ord. I och med skriftspråkets införande börjar den historiska tiden i Sumer som delas in i tre perioder:
Gammalsumerisk tid: ca 3200 - 2350 f.Kr
Gammalakkadisk tid: ca 2300 - 2100 f.Kr
Nysumerisk tid: ca 2100 - 2000 f.Kr
ANNONS
ANNONS
Sumer var ett kulturområde i södra Mesopotamien (dagens Irak). Här utvecklades en högkultur från vilken Europa, Afrika och Indien ärvt en rad uppfinningar, till exempel hjulet, tidsindelningen och skriften.
Sumererna kan ha varit först med att uppfinna hjulet för transporter. De tidigaste beläggen för en hjulförsedd kärra är i alla fall från Mesopotamien omkring 3500 f.Kr. Men det hade redan tidigare använts i form av drejskivor. Förmodligen går hjulets historia tillbaka ännu längre.
Sumererna, ett folk vars härkomst och språk vi inte vet något säkert om, utvecklade en imponerande kultur som kom till uttryck bland annat genom:
ett utvecklat stadsliv
ett avancerat skriftspråk
en monumental tempelarkitektur
mytologin
konsten och litteraturen
matematiken och astronomin
lagen
monarkin eller prästkungadömet
Den sumeriska religionen var, liksom övriga samtida religioner polyteistisk, vilket betyder att det fanns ett flertal gudar med olika funktioner. Högst stod himmelsguden An. Andra viktiga gudar var Enlil, luftens herre och Enki, vattnets gud. Den som spelar den största rollen i mytologin var dock gudinnan Inanna, "himlens härskarinna". Hon innehar till exempel en av huvudrollerna i hjältedikten om Gilgamesh såsom dennes fiende. I den babylonisk - assyriska religionen blev hon under namnet Isjtar helt dominerande bland gudarna. Gudarna hade mänskliga egenskaper men de avbildades hornprydda för att markera deras särställning och status. Utgrävningar av kungagravar har visat att väldiga människooffer förekom i samband med begravningar av furstliga personer.
ANNONS
Inom matematik och astronomi gjorde sumererna för sin tid storartade framsteg. De skapade också en kalender som i sina huvuddrag lever kvar hos oss fortfarande idag. Året delades in i tolv månader som utgick från månens varv runt jorden, men eftersom tolv månvarv är kortare än ett solår lade man vart tredje år till en månad för att "hinna ikapp".
Även om lite är känt om sumerernas lagar anses det allmänt att de senare babylonierna tog över dessa och nedtecknade dem. Lagen som sådan är alltså en sumerisk "uppfinning".
Politiskt var Sumers städer under lång tid förenade i mer eller mindre lösa allianser. I stadsstaterna regerade kungen som samtidigt var den högste religiöse ledaren, d.v.s. både krigsherre och överstepräst. Detta prästkungadöme blev sedan mönsterbildande för Främre Orientens folk, med undantag av hebréerna.
Gammalakkadisk tid (ca 2300 - 2100 f.Kr)
Enandet till en stat dröjde till omkring 2300 f.Kr då Sargon I av Akkad erövrade landet och skapade ett jätterike från Medelhavet till Persiska viken, det dittills sannolikt största riket i världen. Akkaderna var sumerernas grannar i norr. Det var ett semitiskt folk som länge haft täta kontakter med sumererna och som kulturellt sett helt och hållet var deras arvtagare.
Nysumerisk tid (ca 2100 - 2000 f.Kr)
Omkring 2100 f.Kr återupprättades dock det sumeriska riket, och under ca ett århundrade blomstrade åter den sumeriska kulturen tills de semitiska babylonierna erövrade området omkring 2000 f.Kr.
Även babylonierna, liksom tidigare akkaderna, beundrade sumerernas kultur, och den babyloniska kulturen är till största delen en direkt fortsättning av den sumeriska men med ett nytt språk och med ett nytt folk vid makten. Detsamma gäller för det folk som tog makten i norra Mesopotamien, assyrierna.
Till Mesopotamien hörde också en del av det elamitiska kulturområdet. Elam (se karta nedan) bestod dels av ett område på flodslätten dels av stora områden i de södra och sydvästra delarna av det iranska höglandet. Här hade en statsbildning uppstått så tidigt som omkring 3500 f.Kr. Förutsättningarna för jordbruk var emellertid sämre och gav mindre möjligheter att föda en militär och administrativ tvångsapparat vilket begränsade statsmaktens tillväxt.
På senare tid har forskningen ändå visat att Elam spelat en viktigare roll för utvecklingen i Mesopotamien än man tidigare trott. Att Elam och Sumer hade nära kontakter visas bl.a. av att ett skriftspråk skapades i Elam omkring 3100 f.Kr. kort efter den sumeriska skriftens tillkomst.
