Opiumkrigen var två väpnade konflikter som utspelade sig åren 1839-1842 och 1856-1860. Konflikten utkämpades mellan å ena sidan Storbritannien och Frankrike, å andra sidan Kina. Brittiska köpmän hade börjat sälja opium som odlades i Brittiska Indien till Kina. Denna handel var illegal, men utnyttjades av britterna för att få bättre handelsmässiga fördelar i Kina där de kunde byta opium mot te, porslin och siden. Missbruk av opium spred sig därefter snabbt över hela Kina.
Kinas kejsare försökte sätta stopp för narkotikamissbruket genom att förbjuda all handel med opium. Det blev upptakten till opiumkrigen där kejsarens trupper till slut besegrades.
Följden av de båda krigen blev att Kina tvingades öppna fler hamnar, ge kolonialmakterna ökade handelsprivilegier och acceptera britternas opiumhandel i Kina. Därtill gjordes Hongkong till en brittisk koloni (1841-1997).
Nederlaget i opiumkriget blev början till slutet för Kina som kejsardöme.
LÄS MER: Kinas historia
LÄS MER: Qingdynastin (1644-1912)
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världshistoria, Natur och Kultur, 1995
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Albert Bonniers förlag, 2008
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
