Rötter i tysk folktro
Körsången är ett sent och borgerligt tillskott till traditionen att samlas kring ett bål på kvällen före första maj och härstammar troligtvis från det sätt varpå studenterna i Uppsala och Lund firat vårens ankomst i 200 år.
Men själva bålet har äldre anor. Det var en gammal sed både i Sverige och i många andra länder att tända bål i det fria någon kväll under våren, och de lärde tvistar om ifall det gjorts för att skrämma bort rovdjur inför kornas och fårens betessäsong, eller om det skett i något övernaturligt, magiskt syfte, som när tyskarna ville skydda sig mot de häxor som samlats för djävulsdyrkan under just valborgsnatten.
Det är faktiskt från de nordtyska valborgshäxeldarna som den svenska seden vi har idag härstammar, och eftersom det fanns mest tyskar i Stockholm med omgivningar, var det också där som den tidigast rotade sig. I andra landsändar hade man andra bålkvällar, men eftersom huvudstadens bruk ofta framstår som de "riktiga", så har bålen och sången numera likriktats efter Stockholmsmodell.
LÄS MER: Valborg
LÄS MER: Historien bakom valborgsfirandet och första maj
LÄS MER: Svenska högtider och traditioner förr och idag
Litteratur:
Jan-Öjvind Swahn, Svenska traditioner, Ordalaget Bokförlag, 2010
Nils-Arvid Bringéus, Årets festseder, LT förlag, 1976
Julius Ejdestam, Våra folkfester, Rabén & Sjögren, 1971
Carl Henrik Martling, Kyrkans år och dagar, Verbum, 1993
Ebbe Schön, Folktrons år: gammalt skrock kring årsfester, märkesdagar och fruktbarhet, Rabén & Sjögren, 1989
Jonas Frykman (red.) och Orvar Löfgren (red.), Svenska vanor och ovanor, Natur och Kultur, 1991
Christer Topelius, En årsrunda: 75 helger, högtider och gamla bemärkelsedagar, Tiden, 1989
Text: Jan-Öjvind Swahn, kulturhistoriker och författare
Omarbetad version av ett avsnitt i en publikation utgiven av Svenska institutet.
Webbplats: Svenska institutet
