Buddha växte upp i rikedom
Siddharta Gautama tillhörde en aristokratisk klan i Shakya vilket verkar ha varit en klanrepublik eller ett furstendöme i dagens nordöstra Indien. Det är därför han också kallas Shakyamuni, Shakya-klanens visa man. Furstendömet verkar ha varit organiserat utifrån andra hierarkier än kastsystemet som annars präglade många samhällen i regionen.
Uppväxten var troligen privilegierad för den unge Siddharta och då ingick bred utbildning i ämnen som passar en politiker och klanledare. Ofta beskrivs han som prins, vilket många forskare anser är överdrivet utifrån de historiska bevis man funnit hittills.
Människan lever ett liv i otillfredsställelse
Siddharta Gautama växte upp i välstånd, gifte sig och fick en son. Då konfronterades han för första gången med människans lidande i form av åldrande, sjukdom och död. Han drabbades av en insikt om vad som är människans villkor: ingenting består, livet innebär upplevelser som är otillfredsställande, och ingen har en individuell själ som är odelad, permanent och oföränderlig.
Sökte en väg ut ur otillfredsställelsen
Siddharta övergav barn, hustru, hus och hem och gav sig iväg för att söka en väg ut ur otillfredsställelsen. Vid samma tidsperiod fanns det olika grupper i norra Indien som sökte svar på hur man kunde slippa återfödas in i lidandets värld. Uppvuxen med bekvämlighet och välstånd utforskade Siddharta nu istället överdådets motsats. Han ägnade sig åt asketism och svält så till den grad att han höll på att dö. De kroppsliga upplevelserna distraherade visserligen från andra tankar och känslor men gav honom ingen lösning på själva grundproblemet. Varken rikedom eller asketism hade alltså fungerat.
Nådde upplysning och blev en buddha
Efter sex år av sökande satte han sig ned under ett fikusträd i Bodh Gaya. Enligt buddhistisk tradition utmanades Siddharta Gautama av demoner och andra väsen men nådde till slut det tillstånd av ”uppvaknande” som också kallas upplysning. Då blev han Buddha.
Buddha är en titel, inte ett personnamn. En buddha har vaknat upp och förstått tillvarons sanna natur. Det var så han enligt den buddhistiska berättelsen upptäckte dharma, eller dhamma på pali, vilket är den lära om människan och alltet som buddhismen bygger på. Buddha skapade alltså inte dharma, utan förstod den och kunde förmedla det han insett till andra.
Under fyrtiofem år undervisade Buddha både allmänheten och ett eget följe av män och kvinnor på olika platser i norra Indien. När han vid drygt åttio års ålder avled hade han levt den största delen av sitt liv tillsammans med andra och endast korta perioder i ensamhet.
Efter Buddhas död delades buddhismen så småningom i arton linjer. Dagens theravada och mahayana-traditioner bär på spår av dessa, men har samtidigt utvecklats lokalt på olika sätt.
Endast Buddha har kunnat förklara dharma (läran)
I buddhismen finns en grundtanke om att allt hänger samman och inget uppstår isolerat ur sig självt. Detta präglar också idén om hur själva läran kom till. Dharma är något som existerade före Buddha utan att vara förklarat för människor. Det fanns buddhor före Buddha som även de hade insyn i dharma. Men genom att verkligen förstå och kunna förklara dharma för människor bidrog Buddha på ett alldeles eget sätt.
Idag finns det skolor som helt utgår från Buddhas förmodade föregångare. Enligt många skolor har det funnits buddhor efter honom och det finns även buddhor som lever på jorden idag.
Det sägs också att i framtiden ska en alldeles särskild buddha komma som blir betydelsefull för världen: Metteyya (Maitreya på sanskrit).
Text: Kristin Olson, journalist och författare.
Kristin Olson diskuterade buddhism och samhället i P1:s Människor och tro 30 maj 2019, tema: människovärde. https://sverigesradio.se/avsnitt/1294471
Faktatexten ingår i boken Makt och medkänsla - reportage om engagerad buddhism.
Västvärldens bild av buddhismen är starkt förknippad med inre sökande och en stilla bortvändhet från världen runt omkring. En ”typisk” buddhist är lugn och leende trots miljöhot, våld och förtryck.
Journalisten och biståndsarbetaren Kristin Olson har under lång tid rest runt i Asien och träffat buddhistiska ledare som inte alls avskärmar sig. Tvärtom drivs de av ett djupt engagemang i samhället och vill påverka sin omvärld i en positiv riktning. Den här boken är en samling möten med företrädare för rörelsen engagerad buddhism. De är ledare som gjort skillnad i länder som Japan, Indien, Sri Lanka, Thailand, Myanmar, Vietnam och även i väst. Flera är pionjärer som både har hyllats internationellt och mordhotats för sitt arbete. De berättar själva om sin inspiration från vad de ser som buddhismen kärna, och om sina metoder.
Kristin Olson deltar i arbetet och ger en bred och pedagogisk introduktion till buddhism, påverkansarbete, mänskliga rättigheter och globala demokratifrågor. Vi får också möta negativa sidor av buddhismen. Hur kan det till exempel vara möjligt att munkar inom denna till synes fridfulla religion vid flera tillfällen varit drivande i skoningslös förföljelse av icke-buddhister?
