1894 blev fransmannen Alfred Dreyfus, en judisk officer, oskyldigt dömd för högförräderi. Dreyfus anklagades för att han hade överlämnat hemliga handlingar från den franska generalstaben till den tyske militärattachén i Paris. Krigsrätten dömde Dreyfus till degradering och livstids deportering till den beryktade Djävulsön, strax utanför straffkolonin Franska Guyanas kust.
Dreyfusfrågan kom att dela Frankrike i två läger. Högern stod mot vänstern. Domen mot Dreyfus gillades av den upphetsade nationalistiska och antisemitiska opinionen, underblåst från militära och kyrkliga kretsar. För högern var Dreyfus skyldig. Judarna var nämligen alltid skyldiga.
Opinionstrycket från de intellektuella både inom och utom Frankrike medförde ändå att Dreyfus 1906 frikändes helt. Han utmärktes också med hederslegionen. Dreyfus kunde därmed återinträda i armén, varifrån han pensionerades som major. Han återinträdde i aktiv tjänst under första världskriget och tjänstgjorde vid fronten till 1918.
Dreyfusaffären kom att kasta sin skugga över Frankrikes historia långt fram i tiden.
LÄS MER: Dreyfusaffären - ett av historiens mest kända justitiemord
LÄS MER: Europas judar mellan 1880-1920
LÄS MER: Fransk nationalism under slutet av 1800-talet
Litteratur:
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Albert Bonniers förlag, 2008
Jarle Simensen, Bra Böckers världshistoria, del 12 – Väst erövrar världen 1870-1914, Bokförlaget Bra Böcker, 1986
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
