Det lilla öriket Färöarna ligger mellan Skottland, Norge och Island ute i norra Atlanten (se karta). Ögruppen består av 17 bebodda öar och ett antal mindre obebodda öar. Huvudstaden som heter Tórshavn har långt till närmsta nordiska grannhuvudstad som är Reykjavik på Island, hela 800 kilometer.
Färöarna besöktes första gången av irländska munkar på 700-talet. På 800-talet slog en grupp norska vikingar sig ner på öarna. Vikingarna kallade dem ”Fåröarna” efter de får som munkarna haft med sig.
1380 införlivade Färöarna med Danmark och när tyskarna ockuperade Danmark under andra världskriget samarbetade färingarna med engelsmännen som ockuperat öarna och förvandlat dem till en flyg och flottbas. Under andra världskriget levererade färingar 75 procent av Englands behov av fisk.
Efter andra världskriget gav Danmark öarna självständighet inom det danska riket. Sedan dess är Färöarna självstyrande med egen förvaltning. Formellt är den lilla ögruppen dansk, men numera bestämmer man själva över sin inrikespolitik och har egen flagga, eget postsystem, egna sedlar och eget språk. Utrikespolitiskt är de fortfarande underställda Danmark.
Färöarna har omkring 50 000 invånare. Mer än 90 procent av befolkningen bor i tätorter längs kusterna. Drygt 30 procent av befolkningen bor i huvudstaden Tórshavn (se karta). Öarnas inre delar är däremot så gott som obebodda.
Klimatet på Färöarna är milt med nästan snöfria vintrar och regniga somrar. På Färöarna blir det aldrig riktigt kallt eftersom den varma Golfströmmen passerar förbi ute i Atlanten. Det blir heller aldrig särskilt varmt. Vädret skiftar ständigt. Luften är ofta fuktig och rå. Dimma är vanligt. Och det regnar mer än 200 dagar om året.
Klipporna och bergssluttningarna är ofta helt kala. Det växer få träd på öarna. Men dalarna och bergssluttningarna är gröna och överallt finns det får som betar. Det finns ca 80 000 får på Färöarna. Endast fem procent av Färöarnas yta är odlad mark.
Nästan alla färingar är beroende av fisket. De fångster som bärgas ur havet säljs runt om i världen. Fisken saltas eller torkas. Fisket har också gett upphov till varvsindustri.
Färöarna, som vid sekelskiftet 1900 var ett fattigt land, har med fisket som grund fått en hög levnadsstandard. Det färiska välståndet märks framför allt på vägarna som samtliga är asfalterade. Färingarna lever gott på sina öar och de konstaterar belåtet: ”Det enda vi saknar här är mygg, orm och arbetslöshet.”
LÄS MER: Danmarks historia