De två samtalade ivrigt. Sanger berättade om sin långa kamp för kvinnors rätt till kontroll över sin sexualitet, och därmed till sina liv. Redan på 1910-talet hade hon börjat smuggla in pessar till USA, driven av en övertygelse om att fungerande preventivmedel var den bästa sätt att hjälpa kvinnor att slippa undan fattigdom och utsatthet. Hennes egen mor hade dött 51 år gammal, efter att ha genomgått inte mindre än 18 graviditeter.
Gång på gång hade Sanger genom åren hört kvinnor berätta om hur de drömde om att få möjlighet att själv styra när de skulle få barn eller inte. Först då kunde man på allvar hoppas att göra verklighet av drömmen om kvinnans frigörelse, det var Margaret Sanger övertygad om.
Hela sitt liv hade hon varit en outtröttlig aktivist, som gång på gång fått utstå angrepp från de starka krafter som försvarade den rådande ordningen, med moraliska och religiösa argument. Vid flera tillfällen hade hon ställts inför rätta på grund av sitt arbete - 1917 dömdes hon till 30 dagars fängelse i staten New York, där alla sorters preventivmedel var förbjudna. Vid det tillfället hade domaren förklarat att ”kvinnor inte kan ha rätt att kopulera med en säker övertygelse om att ingen befruktning kommer att följa”.
Under åren hade flera preventivmedel ändå tagits fram, och godkänts, trots intensivt motstånd från framförallt den katolska kyrkan. Men inget av medlen fungerade riktigt bra. Sanger hade länge fantiserat om att en forskare en dag skulle utveckla ett ”magiskt piller” som kvinnan bara kunde ta och sedan slippa bli gravid. Att det var kvinnan som själv bestämde helt och hållet över preventivmedlet var nyckeln samt att detta inte skulle behöva vara kopplat till själva samlagssituationen. Först då skulle det kunna ge verklig effekt och på allvar bli revolutionerande.
Forskningen inleds
Om allt detta talade Margaret Sanger med Gregory Pincus under middagen. Pincus tänkte efter en stund och sa sedan att det där borde nog gå att lösa. Forskningen om hur hormoner påverkar ägglossning hos däggdjur hade redan kommit långt, framförallt med inriktningen att ta fram läkemedel som hjälpte infertila kvinnor att få barn. Att ta fram ett piller som istället skapade en artificiell infertilitet borde inte vara alltför svårt, resonerade han.
Problemet handlade nog mest om finansiering. All forskning kring dessa frågor var känslig och väckte upphetsade reaktioner.
På stående fot lovade Sanger att han skulle få ett mindre bidrag från hennes egen organisation, Planned Parenthood, så att arbetet kunde komma igång. Sagt och gjort - den 25 april började Pincus tillsammans med fysiologen Min Chueh Chang att göra de första proverna, med en blandning av hormonerna östrogen och progestagen. Redan samma höst hade de gjort så stora framsteg att de kunde visa att kaniner och råttor inte blev dräktiga när de injicerats med den rätta hormonmixen. Då kontaktades flera läkemedelsbolag för att få resurser att gå vidare med kliniska studier. Men det gav inget resultat. Ingen vågade öppet stödja ett så kontroversiellt projekt.
Drömmen om det magiska pillret tycktes inte heller den här gången kunna bli verklighet. Då klev Sangers gamle vän Katharine Dexter McCormick in på scenen. Den åttioåriga McCormick, som ärvt en av USA:s största förmögenheter, hade tidigare sponsrat flera av Sangers projekt och redan visat sig helt obekymrad om vad resten av etablissemanget ansåg. Efter att Sanger berättat för henne om vad Pincus höll på med insåg McCormick att kvinnorörelsen stod inför en unik möjlighet. Hon beslöt att betala hela satsningen ur egen ficka.
Snart kom ytterligare en medhjälpare in i projektet: den katolske gynekologen John Rock. Sanger protesterade först mot hans närvaro eftersom hon inte hade någon direkt ljus erfarenhet av uttalade katoliker, men hon övertalades av McCormick. I ett brev förklarade hon att Rock var perfekt: katolik och dessutom ”vacker som en gud”. Han var den perfekta reklampelaren för det nya pillret.
1956 kunde de första kliniska prövningarna inledas. Det skedde dock inte i USA, utan i Puerto Rico, där lagstiftningen inte var lika sträng. Resultaten som snart redovisades var häpnadsväckande. P-pillret gav ett skydd mot graviditeter med en säkerhet på 99,6 procent.
