Ingår i en artikelserie

Vattenkvarnar och vattenhjul

Kanske har du själv byggt ett vattenhjul? Det är ganska enkelt. Allt som behövs är strömmande vatten, exempelvis i en liten bäck. Sedan skär du två små grenklykor och sticker ner dem i bäckens botten en bit från varandra. Därefter plockar du fyra långa styva blad och trär en pinne genom mitten på dem så att de bildar en stjärna. Stjärnan kan förstärkas med mindre pinnar. Till slut lägger du försiktigt pinnen med bladen i grenklykorna, och vattenhjulet börjar gå runt. Vi vet inte om det var barns lek som gav de vuxna idén till vattenhjulet. Vattenhjulet drivs ju runt av strömmande vatten. Genom att sätta en axel på hjulet kan den roterande rörelsen överföras till något annat, exempelvis en kvarnsten. Därmed var en viktig uppfinning gjord.

Bild: Google Art Project

Det finns skriftliga belägg för att vattendrivna kvarnar fanns i Sverige under 1100-talet.

Det tunga malandet

Idag tänker vi inte mycket på allt det arbete som ligger bakom den brödlimpa vi lägger i vår korg i affären. Först måste någon ha odlat säden, sedan måste någon ha malt den till mjöl för att kunna baka. Kunskapen om att mala säd är lika gammal som konsten att odla den. Om inte kornen krossas går säden inte att använda som människoföda. I tusentals år använde kvinnor och slavar - för det var deras arbete - malstenar eller mortlar för att krossa sädeskorn till mjöl. Men det var ett tungt arbete som tog lång tid. För inte så länge sedan var det en naturlig del av det dagliga livet i de flesta hushåll i Europa att mala säd nästan varje dag.

ANNONS

Kanske var det romarna som var först i Europa med att bygga vattendrivna kvarnar. Exakt när de uppfanns vet vi inte. Det äldsta dokument som talar om sådana kvarnar i Medelhavsområdet är från första århundradet e.Kr. Vid den tiden använde både romarna och kineserna dem. Men romarna hade nästan hur mycket slavar som helst. De kunde både mala mjöl och utföra andra tunga arbeten. Därför, säger en del forskare, brydde romarna sig inte om att utveckla vattenhjulets möjligheter.

Vattenkvarn under medeltiden. — Vattenhjulen var ett väldigt tekniskt framsteg. Med kvarnar som drevs av vattenhjul kunde man snabbt mala säd till mjöl. Det innebar att arbetskraften kunde användas till annat än att mala säd.

Klostren förde med sig vattenhjul

Det var under medeltiden som vattenhjulet började användas på allvar i Europa.

Kristendomen och klostren spelade en stor roll för att sprida kunskapen om vattenhjulet. Det romerska slavsamhället innebar att romarna inte behövde anstränga sig för att förbättra sina maskiner. Dessutom kom kroppsarbete att föraktas bland romarna, eftersom det var något som sköttes av slavar.

De kristna munkarna ansåg tvärtom att kroppsligt arbete var något fint. I Bibeln stod det att människan skulle arbeta och tjäna sitt dagliga bröd "i sitt anletes svett". Att arbeta med sin kropp blev ett sätt att hedra Gud. Klostren anlades ofta i de minst utvecklade delarna av Europa. Det var just på de platserna kristendomen behövde spridas. På så sätt kom klostren att föra med sig sitt tekniska kunnande till de områden i Europa som behövde det bäst.

ANNONS

De enklaste vattenhjulen var så kallade skvaltor. En skvalta var ett tvärställt hjul som låg ner i floden. En annan modell är underfallshjulet. Det står ner i floden och drivs av vatten på undersidan. Till sist uppfanns överfallshjulet. Ett sådant hjul drivs av vatten som faller ner på hjulets översida. Det är det effektivaste av vattenhjulen, eftersom vattnet frigör energi när det faller från högre till lägre höjd.

Sjö- och myrmalmen

Vatten löser de flesta ämnen, även metaller. I grundvatten kan det finnas uppemot tio gram järn per tusen liter vatten. Det låter inte så mycket, men om man tänker sig att en sjö århundrade efter århundrade tar emot tusen liter järnhaltigt vatten per minut så blir det mycket järn till sist. I vissa sjöar fälls järnet ut till små klumpar beroende på vilka andra ämnen som finns i vattnet. Sådan klumpar kan man också hitta i myrar, alltså ett område som är ett mellanting mellan en sjö och fast mark.

Från omkring 150 f.Kr till 1100-talet var sjö- eller myrmalm den viktigaste järntillgången i Sverige. På 1200-talet började man bryta järn i gruvor, men myrmalm togs upp i Sverige ända in på 1900-talet.

Myrmalmen kunde grävas upp och skrapades ihop med hackor och spadar. Malmen på sjöbotten kunde man skrapa ihop till högar med långa stänger. Sedan hissades högarna upp i båtar.

En del forskare menar att myrmalmen var en förutsättning för järnåldern i Sverige. I Småland har man hittat tusentals platser där sjö- och myrmalm bearbetades. Malmen var viktig. I norra Skåne finns rester av danska försvarsanläggningar. De byggdes för att försvara de smedjor där sjö- och myrmalmen bearbetades. Skåne hörde till Danmark fram till 1600-talet, och malmområdena skulle försvaras mot svenskarna.

Vattenkvarnen frigjorde folket

Till Sverige kom vattenkvarnen i början av 1200-talet. Här, precis som i andra länder i Europa, innebar den en teknisk revolution. Vi har i tidigare artiklar sett hur konstbevattningen frigjorde en del människor så att de kunde syssla med annat än att skaffa mat. Med vattenkvarnen och vattenhjulet gjorde mänskligheten ett nytt tekniksprång.

Forskare har beräknat att om allt mjöl i ett hushåll måste malas för hand, så gick en tiondel av arbetskraften åt till detta. Nu kunde en vattendriven kvarn mala lika mycket som 40 personer. Därför gick det också att mala mycket på en gång. Då behövde man inte längre mala varje dag.

ANNONS

20 år gammalt knäckebröd

Kvarnarna förändrade sättet att äta bröd. Tidigare hade man bakat färskt bröd varje dag eftersom man bara hade tid att mala en liten mängd mjöl per dag. Nu infördes storbaket en eller två gånger om året. Det bröd som bakades måste naturligtvis kunna lagras, så det fick bli hårt tunn- eller knäckebröd. Ibland bakade man mer än vad som gick åt på ett år. Resultatet kunde bli att bröd samlades på hög. En forskare berättar om knäckebröd som var mer än 20 år gammalt!

En liten kvarn behövde inte mer kraft än att den kunde drivas av en bäck. Flera kvarnar kunde läggas efter varandra i bäcken. Oftast byggde man en kvarndamm, och därifrån släpptes vattnet på när man behövde mala.

En kvarn kunde alltså göra 40 personers arbete. Även om det hade varit slavar som malt säden måste de ju äta. Kvarnarna betydde att det blev mer mat över. Mer mat ledde till ett överskott som kunde säljas och skapa välstånd.

Bönderna betalade avgift för att mala säd

Det fanns både stora och små kvarnar. De stora kvarnarna drevs ofta av staten eller stormän inom adeln och kyrkan. Eftersom det var lönande att mala försökte ägarna till de stora kvarnarna förbjuda bönderna att mala sin egen säd. Istället skulle säden, mot en avgift, malas på stormannens kvarn. Bönderna kämpade naturligtvis emot. Den historien går igen över stora delar av Europa.

I Sverige pågick kampen om vem som skulle få mala säd i flera hundra år. År 1580 blev alla svenskar skyldiga att mala i kronans kvarnar. Där fick de betala skatt på malandet. Tydligen fungerade lagen inte så effektivt. På 1600-talet antogs nya lagar som skulle stoppa det privata malandet. Speciella kommissarier sändes ut för att leta efter privata kvarnar som skulle rivas. Först på 1800-talet blev det i princip fritt att mala säd i Sverige.

LÄS MER: Vatten och avlopp i medeltidens städer

LÄS MER: Romerska akvedukter, vattenledningar och badhus

LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden

LÄS MER: Medeltida vetenskap, teknik och kommunikationer

LÄS MER: Uppfinningar och teknisk utveckling under senmedeltiden

LÄS MER: Jordbruk och bönder i medeltidens Sverige

LÄS MER: Vetenskap, teknik och kommunikationer 1500-1776

LÄS MER: Bergsbruk och skogsbruk i 1700-talets Sverige

LÄS MER: Vallonernas betydelse för svensk järnindustri

LÄS MER: Livet på landet och i staden 1500-1776

LÄS MER: Vetenskapspersoner och vetenskapshistoria

LÄS MER: Vattenkraft i modern tid: Ångmaskinen och vattenkraftverk

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Förklara varför vattenkvarnen blev så viktig för medeltidens bönder.
Idéer och ny teknik spreds under medeltiden ofta genom klostren. Motivera.
Hur bildas sjö- och myrmalm?
Hur förändrade kvarnarna folkets sätt att äta bröd?
Varför förbjöds bönder på många ställen i Europa att mala sin säd i egna kvarnar?

Litteratur:
Staffan Hansson, Teknikhistoria - en historia om tekniskt kunnande och dess betydelse för individ och samhälle från äldsta tid fram till 1900-talet, Studentlitteratur, 1990
Jan Hult och Bengt Nyström, Technology & industry, Science History Publ., 1992
Henry Hodges, Technology in the Ancient World, Penguin, 1971
Sten Söderberg och Bo Falk, Den snillrika människan - teknik under miljoner år, Rabén & Sjögren, 1979
Gordon Taylor m.fl., Uppfinningarnas historia, Det bästa, 1985

FÖRFATTARE

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare

Artikelserie om Kraften i vattnet

+ Visa hela artikelserien

Senast uppdaterad: 6 november 2024

Publicerad: 19 februari 2023

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio