Svart kamp i sydstaterna

De svartas kamp för jämlikhet i USA, särskilt i sydstaterna, ledde under andra hälften av 1900-talet till stora samhällsförändringar. Det hela började 1955 på en buss i Alabama då Rosa Parks, en svart sömmerska, vägrade att följa de rådande segregationslagarna och ge upp sin sittplats till en vit person. Den påföljande arresteringen av henne gav upphov till bildandet av den amerikanska medborgarrättsrörelsen, ledd av den karismatiska pastorn Martin Luther King. Kampen för de svartas rättigheter kom att möta stort motstånd genom åren. Men efter en lång och segdragen kamp lyckades till slut medborgarrättsrörelsen få igenom lagar som förbjöd diskriminering. Martin Luther Kings berömda tal och medborgarrättsrörelsens protester bidrog till att förändra USA.

Bild: Emijrp

"Jag har en dröm!" Martin Luther King talar vid den stora marschen i Washington i augusti 1963. Det talet räknas som ett av de största i USA:s historia.

Rosa Parks får nog

På kvällen den 1 december 1955 fick Rosa Parks nog. Hon var sömmerska på ett varuhus i staden Montgomery i Alabama. Nu skulle hon ta bussen hem efter en hård arbetsdag. När bussen kom var alla platser längst bak upptagna, men det fanns några platser lediga i mitten, och Rosa Parks satte sig där. Efter några hållplatser var bussen full, och en vit man tvingades stå. Då vände sig busschauffören till Rosa Parks och krävde att hon och tre andra skulle lämna sina platser. Rosa Parks var svart liksom de tre andra. Enligt reglerna måste svarta alltid lämna plats åt de vita, om det var fullt i mitten av bussen.

ANNONS

När chauffören hotade reste sig tre av de svarta, men inte Rosa Parks. Chauffören hotade med att hon skulle bli arresterad.

- Gör det då - låt arrestera mig

Rosa Parks satt kvar, medan busschauffören gick ut och hämtade en polis.

- Varför reste du dig inte upp? frågade polismannen.

- Jag tyckte inte att jag skulle behöva det, sa hon. Varför trakasserar ni oss?

- Jag vet inte, sa polismannen, men lag är lag. Och så arresterade han henne.

Förtryck på många sätt

Rosa Parks handling blev startskottet för en lång kamp för de svarta i USA:s sydstater.

Den viktigaste ledaren för denna kamp var pastor Martin Luther King, och det var en lång och farlig strid som väntade.

De svarta i USA:s sydstater behandlades av de vita som andra klassens människor. De svarta fick inte gå på samma toaletter som de vita, inte på samma barer eller samma restauranger. Svarta fick ta de sämsta och lägst betalda jobben.

I Alabama där Rosa Parks bodde var de första stolsraderna i bussar reserverade för vita. I varuhus fick de svarta gärna köpa kläder - men oftast inte prova dem innan de köpte.

Enligt USA:s lagar skulle alla, även de svarta, ha rösträtt. Men genom att sätta upp en rad hinder hölls de svarta borta i sydstaterna. Exempelvis krävdes registrering för att få rösta. För att kunna registrera sig krävdes vissa kunskaper i politik. Det var enkelt att ställa svåra frågor som de svarta omöjligen kunde svara på.

De svarta som protesterade riskerade att lynchas, hängas eller brännas - av vita som aldrig straffades. En del vita män gjorde det till en vana att våldta svarta kvinnor, men de straffades aldrig. Svarta kunde däremot misshandlas eller dödas bara för att de tittat efter vita kvinnor.

Men svarta ledare hade funderat på om något kunde göras. En tanke var att inga svarta skulle åka med bussarna, att med andra ord införa bojkott. Då skulle bolaget gå miste om de svartas pengar, och dessutom skulle protesten uppmärksammas över hela USA.

Bojkotten

Martin Luther King hade under sin studietid inspirerats av den indiske ledaren Mahatma Gandhi. Under Gandhis ledning hade Indien lyckats få självständighet från Storbritannien (1947). Enligt Gandhis icke-våldslära skulle de som protesterade inte själva gripa till våld vad de än utsattes för.

Som alla svarta hade Martin Luther King själv tvingats ställa sig upp för vita i bussen. Rosa Park var en stillsam vanlig medborgare. Hon kunde ena både de svarta i Montgomery och många vita som trots allt ansåg att systemet var felaktigt.

Liksom allt annat var även kyrkorna skilda åt - segregerade. De svartas kyrkor var viktiga samlingspunkter. Här kunde de hämta mod och tröst för att kunna stå ut med den dagliga förnedringen.

ANNONS

I kyrkorna meddelade de svarta pastorerna att bussarna skulle bojkottas. Måndagen den 5 december 1955 inleddes bojkotten. När pastor King satt i köket och drack kaffe, såg han en buss komma rullande. I vanliga fall brukade den vara fullpackad av svarta. Idag var bussen tom! Bojkotten var i gång. Över hela staden gick eller liftade svarta till arbetet. De som hade bilar organiserade samåkning.

Men de styrande i staden Montgomery hade inga planer på att vika sig. När bojkotten fortsatte började de vita ta till hårdare metoder. Svarta som stod och väntade på lift började hotas och trakasseras. Martin Luther King och hans familj överröstes med hatbrev fulla med mordhot.

När King en dag stod och talade inför en folkmassa, fick han veta att hans hus bombats. King störtade hem, men både hans fru Coretta och hans lilla dotter var i säkerhet. Fönstren hade krossats, och verandan var sprängd i bitar. Men ingen var skadad.

Framsteg och bakslag

På hösten 1956 hade bojkotten pågått nästan ett helt år.

Hela den heta sommaren hade svarta tålmodigt traskat till sina arbeten.

Så kom vändpunkten. USA:s högsta domstol beslutade att det var olagligt att skilja mellan svarta och vita på bussarna. Bojkotten hade lyckats.

Martin Luther King klev som förste svarte passagerare på en buss efter bojkotten. Med sig hade han Rosa Parks och andra ledare för bojkotten.

- Vi är glada att ni åker med oss idag, sa den vite busschauffören, och så svängde bussen ut.

Men de vita rasisterna tänkte inte ge sig. Vita förtryckare släpade ut svarta passagerare från bussarna. En ung kvinna blev svårt misshandlad, och en gravid svart kvinna sköts i båda benen.

Baptistkyrkan brändes ner, och tre andra av de svartas kyrkor i Montgomery förstördes med sprängladdningar.

År 1960 vägrades en svart student servering på en restaurang vid en bussterminal. Han och några vänner beslöt att protestera enligt Kings och Gandhis principer. Dag efter dag gick de tillbaka och satte sig i baren. Fler och fler svarta kom. De blev hånade och aldrig serverade, men de fortsatte att komma.

Liknande kampanjer startade över hela Södern. Precis som i Montgomery satte myndigheterna sig till motvärn. I Atlanta arresterades Martin Luther King när han tillsammans med andra svarta deltog i en av protesterna. De andra släpptes snart, men King dömdes till fyra månaders straffarbete.

John F Kennedy som var demokraternas kandidat i presidentvalet hjälpte honom, varefter King släpptes. Därmed hade Kennedy försäkrat sig om att få många svarta röster; i delstaterna i norr kunde de svarta rösta.

Resor för friheten

De svartas protester i Södern hade uppmärksammats i hela USA. Sommaren 1961 började svarta och vita studenter från norr ordna resor söderut. Längs vägen gick de in på busstationer och restauranger och anordnade sittdemonstrationer. Busstationerna och restaurangerna hade skilda avdelningar för svarta och vita. Den gränsen skulle bort!

Söderns rasister rasade. I Alabama gick en grupp från Ku Klux Klan till angrepp med basebollträn. Demonstranterna blev slagna blodiga. En buss i närheten antändes, och det var nära att passagerarna brändes inne.

En kväll när Martin Luther King talade i en kyrka i Montgomery syntes flammor utanför fönstren. Rasisterna hade satt eld på bilarna utanför. Plötsligt krossades kyrkans fönster av stenar följda av tårgasbomber. Ett tag verkade det som om alla i kyrkan skulle brännas inne. Men i sista stund kom soldater från nationalgardet och förde King och de andra i säkerhet.

Under hela sommaren fortsatte attackerna mot Freedom Riders, som bussresenärerna från norr kallades. Upploppen fick en enorm uppmärksamhet, och till sist beslöt USA:s regering att busstationerna inte längre skulle vara segregerade.

Martin Luther King tackade journalisterna som gjort att kampen uppmärksammades.

- Utan pressens närvaro kunde en massaker ha ägt rum i Södern utan att någonsin uppdagas. Världen tror sällan på historiens skräckskildringar förrän de har dokumenterats av massmedierna, sa han.

Bild: Associated Press
Ku Klux Klan. Det hemliga sällskapet grundades i sydstaterna i slutet av 1800-talet för att försvara de vitas överhöghet. Än idag är organisationen verksam på många platser i södra USA. Maskerade, i vita kåpor, tänder klanen kors för att hota och skrämma.

Striden i Alabama

I Birmingham i Alabama stod nästa stora strid. I Alabama hade George Wallace valts till guvernör 1962, och han var fast besluten att stoppa de svartas krav. I Birmingham var den ökände rasisten "Bull" Connor polischef. Han förklarade öppet att blod skulle flyta på gatorna hellre än att de svarta fick sin vilja fram.

I Birmingham tågade demonstranterna fram längs gatorna i täta led. Även små barn på 5-6 år deltog. Den 2 maj 1963 greps så många barn att skolbussar måste ta dem till fängelset.

ANNONS

Nästa dag samlades demonstranterna åter vid stadens baptistkyrka för att demonstrera. Tusen barn tågade genom centrum. När de vägrade lyda en order att stanna, gav Bull Connor order om att brandsoldaterna skulle sätta igång sina vattensprutor. Ur dem sprutade vattnet med kraftigt tryck, och de demonstrerande barnen slogs ner av vattenstrålarna. Strålarna var så kraftiga att kläderna slets sönder. Blödande och gråtande började barnen springa.

Andra demonstranter förlorade tålamodet och började kasta sten. Då släppte poliserna sina hundar. Hundarna rusade in bland demonstranterna och högg vilt omkring sig. Bill Connor jublade.

Nästa dag visades bilderna över hela landet, och många förfärades över att detta kunde hända i USA.

I Birmingham fortsatte demonstranterna att tåga mot vattensprutorna och hundarna trots att de visste vad som väntade.

Den 5 maj 1963 gick demonstranterna åter mot poliskedjan under sång. Några minuter knäböjde de i bön och fortsatte sedan.

- Vrid på vattnet! ropade Connor.

Men poliserna och brandmännen lydde inte. De vek åt sidan och lät demonstranterna passera En ny seger för medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King.

Marschen till Washington

I augusti samma år ledde King en marsch till Washington för att fira hundraårsminnet av slaveriets avskaffande i USA. 250 000 personer samlades framför Lincolnmonumentet. Det var president Lincoln som hundra år tidigare hade avskaffat slaveriet.

Martin Luther King var en av USA:s främsta talare, och denna dag inför sina anhängare höll han sitt mest berömda tal. Talet började så här:

- Jag säger er idag, mina vänner, att trots de svårigheter och besvikelser vi möter idag har jag en dröm. Jag har en dröm att denna nation en dag ska resa sig upp och leva upp till den verkliga innebörden av sin trosbekännelse: Vi anser det absolut självklart att alla människor har sitt lika värde.
Jag har en dröm att sönerna till forna slavar och sönerna till forna slavägare en dag, på Georgias röda kullar, ska kunna sitta tillsammans kring broderskapets bord.
Jag har en dröm att till och med staten Mississippi en dag ska förvandlas till en oas av frihet och rättvisa.
Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag ska leva i en nation där de inte blir bedömda efter färgen på sin hud utan efter sin personlighet...

Nu var Martin Luther King på allvar erkänd som ledare för de svarta i USA.

Black Power

Martin Luther King hade hela tiden hävdat att det endast var icke-våld som kunde ge de svarta rättvisa. Men det fanns svarta som inte höll med. I nordstaternas svarta getton växte rörelsen Black Power fram. Ledarna var militanta och krävde att de svarta skulle ta sin rätt med våld. I en rad städer utbröt blodiga kravaller. Chicago, Boston, Los Angeles och Philadelphia hörde till de städer som drabbades.

King fördömde våldet, men sa samtidigt att så länge de svarta tvingades leva så mycket sämre än de vita hotade våldet att när som helst blossa upp igen.

Blodiga kravaller på nytt

De vita rasisterna hade inte gett upp. Några veckor efter marschen till Washington körde en bil i hög fart förbi baptistkyrkan i Birmingham. En sprängladdning kastades mot kyrkan, ett hål slets upp i väggen. Fyra flickor mellan elva och tretton år dödades, och många skadades.

I oktober 1964 fick Martin Luther King Nobels fredspris. Nu ville han ta strid för de svartas rätt att rösta i sydstaterna.

Kampen startade i Selma i Alabama. I februari hade 280 personer gripits bara för att de försökt registrera sig för att få rösta. 57 hade fått ett formulär att fylla i - men ingen hade blivit registrerad.

De som demonstrerade för sina rättigheter att rösta blev brutalt nedklubbade av polis och militär. Även journalister och fotografer blev slagna.

Demonstranterna planerade en lång marsch från Selma till Montgomery. Men poliser till häst red rakt in i demonstrationståget och slog ner demonstranterna med batonger och ridpiskor. Återigen flöt de svartas blod i sydstaterna.

Några dagar senare mördades en vit präst i Selma av medlemmar i Ku Klux Klan. Hela Södern jäste.

Den 21 mars 1965 fick demonstranterna tillåtelse att marschera till Montgomery. King ledde marschen.

- Idag vill jag säga till Amerikas folk och till världen att vi inte tänker vända om. Vi är på väg nu och ingen rasistvåg kan hindra oss. Vi är på väg mot frihetens land, sa King.

Tack vare marschen i Selma fick USA en ny lag. Den gav USA:s myndigheter rätt att övervaka val i delstater. Nu kunde delstaterna inte längre med olika knep hindra de svarta från att rösta.

Mordet

I april 1968 kom King till Memphis. Han skulle ge stöd åt kraven att svarta och vita skulle ha lika löner.

När han kvällen före en stor demonstration gick ut på hotellbalkongen, hördes ett skott. King vacklade till och föll ihop. En kula hade träffat honom i halsen. King fördes till sjukhus men dog inom en timme.

Den vite mannen James Earl Ray greps och fälldes för mordet. Men många misstänkte att det låg en större sammansvärjning bakom dådet.

Kings död chockade USA. De militanta svarta ledarna sa att Kings död visade att de haft rätt - ickevåld lönar sig inte. Protesterna mot mordet urartade till upplopp, och 39 personer dödades.

Martin Luther King var bara 39 år när han mördades. Men hans kamp hade lett till förbättringar för miljoner svarta. Över 100 000 människor samlades vid hans begravning. Den hölls vid den baptistkyrka i Atlanta där han hållit sin första predikan.

LÄS MER: Medborgarrättsrörelsen

LÄS MER: Martin Luther King

LÄS MER: Rosa Parks blev en symbol för den amerikanska medborgarrättsrörelsen

LÄS MER: Ku Klux Klan

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vad hände den 1 december 1955 som startade en viktig kamp för svartas rättigheter i USA:s sydstater?
Beskriv hur Martin Luther King påverkades av Mahatma Gandhi och hur det påverkade hans strategi för kampen för svartas rättigheter.
Beskriv vilken betydelse bojkotten av bussarna hade för den svarta gemenskapen i Montgomery och hur den genomfördes.
Vilka former av förtryck och diskriminering utsattes de svarta för i sydstaterna?
Vilka hinder sattes upp för att förhindra de svarta från att utöva sin rösträtt?
Hur reagerade myndigheterna och vita rasister på de svartas fredliga protester och krav på jämlikhet?
Vilka viktiga framsteg och segrar uppnåddes för medborgarrättsrörelsen under kampen för jämlikhet?

Diskutera:

Varför tror du att Rosa Parks handling, trots att den var så enkel, hade en sådan kraft att starta en omfattande kamp för medborgarrättigheter?
Vilken roll spelade Martin Luther Kings ledarskap och ickevåldsprinciper i den svarta kampen för jämlikhet?

Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1982
Larry Hufford, Icke-våld. Från Tolstoj till Martin Luther King, Wahlström & Widstrand, 1971
John P. McKay, A history of world societies, Houghton Mifflin, 2000
Clayborne Carson, Martin Luther King, Libris, 2000
New York Public Library, The New York Public Library American History Desk Reference, Macmillan, 1997

FÖRFATTARE

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare

Senast uppdaterad: 8 november 2024

Publicerad: 2 april 2024

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio