Gandhi, icke-våldsprincipen och Indiens självständighet

Han överöste den brittiska regeringen och lagstiftarna i Natal med protestskrivelser undertecknade av hundratals anhängare. Trots det kunde han inte stoppa lagen från att gå igenom. Men Gandhi fick tidningarna i Natal, Indien och Storbritannien att uppmärksamma de indiska arbetarnas situation.

Gandhi satte fingret på en öm punkt. Storbritannien tillät att undersåtar från en av dess kolonier, Indien, behandlades som djur i en annan brittisk koloni, Sydafrika.

Gandhi lade för alltid av sin västerländska kostym med väst och fluga. Istället började han bära ett höftskynke. Det blev hans enda klädesplagg tillsammans med en filt mot kylan. Ett enkelt och värdigt sätt att leva blev också en del i proteströrelsen mot orättvisorna.

Gandhi började leva efter strikt hinduiska regler. Han inpräntade i sina följeslagare att de måste värdesätta sin egen kultur och inte lyssna till britter eller andra härskarfolk som förklarade att deras civilisation var överlägsen.

Boerkriget

Det fanns i Sydafrika två vita grupper. Den ena var boerna som mestadels härstammade från de holländare som flyttat dit när området var holländsk koloni. Den andra gruppen var britter som kommit sedan Storbritannien erövrat kolonin. 1899 utbröt krig mellan de båda grupperna.
Boerkriget 1899-1903 ledde till att hela Sydafrika kom att ingå i det brittiska samväldet men med stor självständighet. Landet hade egen premiärminister. Den förste som tillträdde var Louis Botha. Tillsammans med sin närmaste man general Jan Smuts beslöt Botha att försöka överbrygga de klyftor som kriget skapat mellan de båda vita grupperna. Men det skedde på de svartas och indiernas bekostnad. De fick sina rättigheter ännu mer inskränkta.

Gandhi hade inte lyckats övertyga Sydafrikas vita befolkning om att mörkhyade personer också hade rättigheter.

Icke-våldskampanjen

Gandhi drog igång en kampanj som kallades satyagraha, vilket ungefär betyder "att stå fast vid det sanna". Kampanjens deltagare uppmuntrades till handlingar som de visste skulle leda till misshandel och fängelse. Allt detta skulle de tåligt utstå utan protester. Satyagrahakampanjen varade mer eller mindre intensivt i sju år. Hundratals indier gav upp sin frihet och sina möjligheter att försörja sig hellre än att utsätta sig för en orättvis raspolitik.

1913 hade hundratals indier fängslats, däribland Gandhi. Indierna hade utstått fängelse, misshandel och mord. Tidningarna skrev om kampanjen och till sist pressades Sydafrika så hårt av Storbritannien att landet måste vika sig.

General Jan Smuts och Gandhi förhandlade fram en kompromiss som förbättrade de indiska arbetarnas rättigheter. Men det skulle senare visa sig att Gandhis arbete inte lett till en varaktig lösning för indierna i Sydafrika. Inom kort skulle deras ställning på nytt försämras.

Religiös påverkan

Gandhi läste mycket, bland annat om olika religioner. I den hinduiska skriften Bhagavadgita var det speciellt två begrepp som fängslade honom. Det ena var aparigraha, ickeägande. En människa måste göra sig av med allt materiellt, det bara tyngde den andliga sidan. Människor måste lära sig att sluta värdesätta pengar och ägodelar. Det andra begreppet var samabhava, jämvikt. Oavsett vad som hände skulle man vara oberörd av smärta eller glädje, seger eller förlust och arbeta utan att frukta nederlag eller att hoppas på seger.

Gandhi hade börjat tjäna pengar som advokat. Han ställde alltid upp, vardag som söndag, men det mesta han tjänade använde han för att finansiera sina kampanjer. I Sydafrika stod hans hem öppet för alla och blev i praktiken ett hotell för yngre kolleger och sympatisörer. Utan stödet från hustrun Kasturbai som visade ett oändligt tålamod och uppoffrade sig för alla gäster hade det varit mycket svårt för Gandhi att så helhjärtat ägna sig åt sina hjärtefrågor.

Gandhi återvänder till Indien

Efter kompromissen i Sydafrika återvände Gandhi till Indien. Där fanns ett växande missnöje med de brittiska herrarna. Det började som en ökad känsla för indiska värden.

1885 grundades Indiska nationalkongressen. Det var från början en klubb där välbärgade indier samlades. Efterhand började medlemmar i nationalkongressen fråga sig med vilken rätt Storbritannien styrde Indien. 1905 inleddes en masskampanj, inspirerad av Gandhis arbete i Sydafrika. Kampanjen drevs som en icke-våldskampanj. Nationalkongressen skulle komma att spela en viktig roll i kampen för Indiens självständighet.

Brittisk otacksamhet

Under första världskriget stödde Gandhi Storbritannien. Gandhi hoppades att Indien skulle få bli självständigt som tack för hjälpen. Men Gandhi blev besviken. 1917 lovade Storbritannien att Indien gradvis skulle få sin självständighet, men när kriget tog slut 1918 tycktes britterna ha glömt sina löften och gjorde inget för att hålla dem. Tvärtom hade de stiftat en ny lag som tillät att vem som helst som misstänktes för att motarbeta regeringen kunde kastas i fängelse - utan rättegång.

Massaker i staden Amritsar

I protest mot britternas hållning utbröt upplopp i en rad indiska städer. Många brittiska familjer som levde i Indien började frukta för sin säkerhet. I staden Amritsar blev upploppen speciellt våldsamma. En rasande folkmassa dödade flera européer och brände kyrkor, banker och järnvägsstationer.

En brittisk styrka på 1 000 man sändes dit. General Reginal Dyer som förde befälet förbjöd alla offentliga möten. Försökte indierna ändå hålla möten skulle de skingras med våld.

Dagen efter generalens varning samlades en stor folkmassa för att lyssna på några talare. Folkmassan hade samlats på en öppen plats omgiven av lermurar. General Dyer kom dit med femtio soldater och de fick order att öppna eld mot folkmassan. Människorna var innestängda och kunde inte fly kulorna. 379 personer dödades och över 2 000 sårades. I ett dygn låg de sårade kvar på torget eftersom ingen fick hjälpa dem.

Några dagar senare överfölls en brittisk lärarinna. General Dyer gav order om att alla indier som passerade den plats där angreppet skett måste krypa förbi den. På så sätt skulle indierna förödmjukas.

Massakern i Amritsar och ordern att krypa fick hela Indien att koka.

- På samma sätt som en enda människa i Punjab tvingades kräla fram på magen, krälade hela Indien på magen, och om vi är söner och döttrar värdiga Indien måste vi lova att undanröja dessa orättvisor, sa Gandhi.

Kampanjer för självständighet

Massakern fick Gandhi att tänka om. Hittills hade han litat på britterna, det gjorde han inte längre.

1920 manade Gandhi på nytt till passivt motstånd. Han var nu indiernas obestridde ledare och hans inflytande var större än någon indisk ledare, vare sig förr eller senare haft. Indierna skulle vägra att stödja regeringen på något sätt. De skulle inte tacka ja till några poster hos den brittiska regeringen, inte heller rösta i några val. De skulle vägra att studera i brittiska skolor och - särskilt viktigt - de skulle vägra att köpa brittiska varor.
Gandhi visade att indierna blev beroende av britterna om de samarbetade med dem. Gandhi sa att det inte var de brittiska vapnen utan indiernas oförmåga som höll deras land fjättrat. Självständigheten kunde bara erövras om indierna vägrade erkänna britternas rätt att stifta deras lagar, att lägga avgifter på dem och att sätta upp regler för dem.

Gandhi hoppades att hans kampanj skulle ge Indien självständighet inom ett år. Kampanjen genomsyrade hela Indien. Kampanjen fördes efter mönster från Sydafrika och snart satt tusentals av Gandhis anhängare fängslade.

1922 verkade det som om kampanjen var på väg att lyckas. Då avlyste Gandhi kampanjen till stor besvikelse för många anhängare. Han fruktade att det våld som flammat upp i en by i östra Indien skulle sprida sig om inte kampanjen stoppades.

Denna och flera andra kampanjer lyckades bara delvis. Många indier gav upp och började åter samarbeta. Ofta urartade kampanjerna till upplopp och våldsamheter. Men varje kampanj försvagade bit för bit det brittiska väldet. Efter varje misslyckad kampanj sa sig britterna ha segrat. Men det var Gandhi som vann på lång sikt.

Oenighet mellan hinduer och muslimer

1922 greps Gandhi och dömdes till fängelse i sex år. Han släpptes efter två sedan han opererats för blindtarmen. När han kom ut hade det politiska landskapet förändrats. Viktigast av allt var att den tidigare enigheten mellan muslimer och hinduer var försvunnen.

Gandhi var hindu liksom de flesta invånarna i Indien. Men där levde också miljoner muslimer. Deras ledare krävde liksom Gandhi självständighet, men ville ha en egen stat för muslimerna. De fruktade att hinduerna skulle bestämma för mycket i ett fritt Indien.

Kamp för de oberörbara

Gandhi tog även strid för Indiens 60 miljoner oberörbara (kastlösa). Det var människor som stod utanför det hinduiska kastväsendet. Enligt det föds varje människa in i sin kast och tillhör den sedan livet ut. Den som lever ett rättfärdigt liv kan återfödas i en högre kast. De oberörbara stod längst ned på samhällets skala.

Deras jobb var att städa toaletter, ta hand om döda djur och allt annat som ansågs smutsigt och orent. I byarna fick de oberörbara inte använda samma brunnar som andra för att vattnet inte skulle bli nedsmutsat, inte ens deras skugga fick falla på andra. Gandhi begärde rättigheter för dessa människor och krävde att oberörbarheten skulle avskaffas.

Massarresteringar av Gandhis anhängare

Våren 1930 startade Gandhi en ny kampanj. Miljoner indier bojkottade utländska varor och vägrade att betala skatt. Folkmassor tågade genom gatorna i städerna med kongressflaggor och krävde sin frihet.

Både indierna och britterna började inse att det i längden var omöjligt att kontrollera de hundratals miljoner människor som utgjorde Indiens befolkning. Men det var inte lätt för de styrande i London att ge Indien självständighet. Kolonin var rik. Dessutom skulle Storbritannien förlora en del av sin status som stormakt om Indien fick bli självständigt.

Britterna försökte bryta indiernas motstånd genom nya massarresteringar. Innan sommaren 1930 var slut satt 60 000 människor, däribland Gandhi, i fängelse. Efter ett år godtog Gandhi erbjudande om samtal, avblåste kampanjen och reste till London 1931.

Gandhi och den indiska nationalkongressen kämpade ibland tillsammans och Gandhi var ett tag dess främste ledare. Ibland drog sig Gandhi ur kampen och försvann under några år. Kongressen var i sig splittrad. Vissa grupper nöjde sig med brittiska erbjudanden om begränsat självstyre. Andra grupper krävde envist full självständighet.

Väv själva era kläder!

Gandhi hade kommit på en ny idé. Indien odlade mycket bomull. Bomullen skickades till Japan och Storbritannien och där tillverkades tyg och kläder av den. Kläderna skickades sedan tillbaka och indierna köpte dem. Detta tyckte Gandhi var helt onödigt. Han föreslog att alla indiska familjer skulle lära sig spinna tråd av bomullen, sedan kunde de väva tyg och sy kläderna själva.

Gandhi själv föregick med gott exempel. Nästan vart han kom hade han med sig en liten sländtrissa för att spinna tråd till sina egna kläder. När Gandhi kom till London 1931 vägrade han alltså att bära några andra kläder än sitt höftskynke. Han ville också påminna om vilket elände många indier levde i.

Under 1930-talet hölls en lång rad konferenser om Indien. indierna fick mer frihet än tidigare, men fortfarande var det britterna som bestämde i alla viktiga frågor.

Löfte om självständighet

1939 började det andra världskriget. Det gjorde slut på experimentet med begränsat indiskt självstyre. Indiska nationalkongressen vägrade att stödja Storbritannien om man inte fick löfte om självständighet efter kriget. 1942 arresterades Gandhi och hela ledningen för nationalkongressen.
Britterna lät Indien gå med i kriget ändå, trots Gandhis protester.

Efter andra världskrigets slut 1945 fick Storbritannien en ny ledning. Den konservativa regeringen röstades bort och ersattes med en Labourregering. Den regeringen började genast planera för Indiens självständighet. Men hinduerna och muslimerna hade inte kunnat enas. Muslimerna under ledning av Muhammed Ali Jinnah krävde bestämt en egen stat. Muslimerna var i minoritet i Indien, men i vissa områden var de i majoritet. Muslimerna krävde att få bilda en egen stat av dessa områden.

Muhammed Ali Jinnah manade sina anhängare till generalstrejk. I Calcutta utbröt upplopp och 4 700 personer dödades i strider mellan hinduer och muslimer.

Indien delas mellan hinduer och muslimer

Till sist kom hinduer och muslimer överens om att den brittiska kolonin Indien skulle delas i två länder. Efter andra världskriget var Storbritannien för svagt och utmattat för att förhindra en delning. Hinduerna skulle få en del och muslimerna den andra. Den 15 augusti 1947 bildades de två nya staterna. Pakistan, som muslimernas stat hette, bestod av två delar, Västpakistan och Östpakistan. De låg på var sin sida om hinduernas Indien.
Men det blev ingen fred. Miljoner människor flyttade, muslimer till Pakistan och hinduer till Indien. En halv miljon människor beräknas ha dödats under dessa omflyttningar.

Mordet på Gandhi

Att Indien fick sin frihet, men inte kunde bevaras som ett enat land, var Gandhis största besvikelse i livet.

Gandhi började fasta för att få fred mellan de stridande. Så hade han ofta gjort under årens lopp för att stoppa oroligheter. Gandhi var så vördad att han gång på gång lyckats stoppa upplopp och dödande. Men uppgörelsen med muslimerna retade många hinduer. De ansåg att deras folkgrupp skulle ha hela Indien.

Den 20 januari 1948 försökte en hinduisk extremistgrupp som krävde hela Indien att mörda Gandhi med en bomb, men attentatet misslyckades. Tio dagar senare gjorde gruppen ett nytt försök. När Gandhi var på väg till ett bönemöte i huvudstaden New Delhi avlossade en hindu fyra pistolskott mot honom på nära håll.

Gandhi gjorde en förlåtande gest och föll till marken. Kort därefter dog han.

En av 1900-talets stora

Den man som hela sitt liv predikat icke-våld hade själv fallit offer för en mördare! Den lille man, som levde på getmjölk och satt och spann i timmar, hade varit andlig ledare för miljoner människor och fått det väldiga brittiska imperiet på knä. Hans anhängare kallade honom Mahatma - den som har en stor själ.

Gandhi utlöste tre av 1900-talets stora revolutioner, mot kolonialism, rasism och våld. Under sitt långa liv skrev han ständigt. Hans samlade verk omfattar minst 80 volymer.

Det var dock inte alltid lätt att förstå sig på Gandhi. Även om han fick stöd över hela världen var det få som ville följa honom helt och hållet. Det innebar att acceptera icke-våldsprincipen helt ut, vara vegetarian, lita på naturmedicin och gyttjeinpackningar för att bevara hälsan och att avhålla sig från sex.

Han misstrodde jakten på ägodelar, kolonialism och industrialism.

- Indiens räddning, skrev Gandhi en gång, består i att vi glömmer bort vad vi lärt oss de senaste femtio åren. Järnvägarna, telegraflinjerna, sjukhusen, advokaterna, läkarna och allt sådant måste vi avstå ifrån. De så kallade övre klasserna måste samvetsmässigt, religiöst och avsiktligt lära sig det enkla bondelivet... Varje gång jag stiger in i en järnvägsvagn eller en buss vet jag att jag våldför mig på min känsla av det som är rätt.

Jawaharlal Nehru, kongressledaren som blev det fria Indiens förste president och länge hade känt och kämpat med Gandhi sa:

- Vad är det, när allt kommer omkring, som han syftar till? Jag är inte helt klar över hans målsättning. Jag tvivlar på att han ens är det själv.
Men efter Gandhis död sa Nehru:

- Han har ändå förändrat Indiens ansikte, givit stolthet och karaktär åt ett krypande och demoraliserat folk, byggt upp styrka och medvetenhet hos massorna och gjort Indiens problem till ett världsproblem.

Icke-våldstanken har gjort Gandhi till en av de stora gestalterna i 1900-talets historia. Hans idéer om icke-våld och att visa värdighet inför övermakten har fått efterföljare i Asien, Afrika och USA.

I USA följde exempelvis den svarte ledaren Martin Luther King Gandhis princip om passivt motstånd under kampen för de svartas rättigheter i USA:s sydstater. 1968 föll även han offer för en mördares kula.

- En dag kommer vi att resa en staty av Gandhi så som vi rest statyer av Washington och Lincoln och till minnet av andra vilkas universella ande trängt igenom deras egen tids förhållanden, skrev en engelsk författare.

Författaren fick rätt. Trots att Storbritannien uppfattade Gandhi som en besvärlig rebell, som hade stor roll i att Indien gick förlorat, fick han till slut sin staty. Den restes i Storbritannien 1969 till hundraårsminnet av hans födelse.

LÄS MER: Mahatma Gandhi

LÄS MER: Mahatma Gandhi - en studie om civil olydnad

LÄS MER: Gandhi inleder sin långa resa som frihetskämpe