Under perioden 1840 till 1930 utvandrade över en miljon svenskar till USA med hopp om ett bättre liv. Trots möjligheter till gratis mark genom "Homestead Act" kom ett stort antal istället att arbeta inom industrin. Svenska samhällen växte därför fram i många amerikanska städer, varav Chicago fick den största svenskättade befolkningen. Arbetsmarknaden var i regel tuff för de svenska invandrarna som ofta blev tvungna att ta lågbetalda jobb för att klara sig. Men trots alla utmaningar lyckades de flesta etablera sig. Idag finns deras ättlingar inom alla sociala skikt i det amerikanska samhället.
Emigranter vid Ellis Island. 1910 fanns det omkring 665 000 svenskfödda invånare i USA. Till det kan också räknas 700 000 av andra generationens svenskamerikaner som redan bodde där. Sverige hade vid den här tiden en folkmängd på ca 5,5 miljoner invånare, varav mer än en femtedel befann sig i USA.
Ellis Island - hoppets och tårarnas ö
Ellis Island, en liten ö utanför Manhattan i New York och bara ett stenkast från Frihetsgudinnan, har en särskild plats i historien om den europeiska massutvandringen till USA. Från 1892 var Ellis Island mottagningsstation för miljoner europeiska immigranter. Mottagningen av immigranter var industriell och långa köer ringlade varje dag genom ankomsthallen.
Ellis Island stängdes 1954, långt efter att massemigrationen från Europa upphört. Då hade 12 miljoner immigranter passerat den imponerande sekelskiftesbyggnaden på ön.
På Ellis Island fick varje immigrant genomgå en läkarundersökning. Senare lades också ett test till för att kontrollera immigranternas förståndsgåvor innan de släpptes in i det nya landet. Det var viktigt att kontrollera att de som togs in i landet kunde klara sin egen försörjning. De som ansågs vara för fattiga eller inkapabla till kropp och själ sändes tillbaka över Atlanten med vändande båt.
ANNONS
ANNONS
My own Homestead
Efter amerikanska inbördeskriget började USA:s regering dela ut gratis mark till amerikaner och nybyggare från Europa som ville bosätta sig västerut i det amerikanska inlandet.
I ett tal som president Abraham Lincoln höll den 4 juli 1861 förklarade han för nationen, att den amerikanska regeringens syfte var "att höja människans situation, att lyfta konstgjorda bördor från allas axlar och ge alla en obegränsad start och en rättvis chans i livets lopp."
Han införde 1862 lagen som kallas Homestead Act, som förblev aktiv i 124 år tills den upphävdes 1976. Den resulterade i att 10 procent av USA:s landmassa - eller 270 miljoner hektar - inmutades och odlades upp av nybyggare.
Homestead Act gav alla som registrerade sig och betalade in en liten avgift rätt att odla 64,7 hektar statlig mark. Efter fem år fick nybyggarna ett köpebrev på marken, förutsatt att de kunde bevisa att de verkligen bodde där och hade berett och plöjt upp en del av marken.
Det var dock inte alla immigranter som passerade Ellis Islands kontrollapparat. De som hade råd med båtbiljetter i första klass släpptes in i det nya landet utan några undersökningar.
Behandlingen på Ellis Island uppfattades ibland som kränkande, vilket många immigrantberättelser vittnar om. Det berättas t.ex. om en östeuropeisk invandrarkvinna som utsattes för ett test. En immigranttjänsteman frågade henne om hon skulle börja nerifrån eller uppifrån när hon skurade en trappa. Kvinnan svarade att hon inte kommit till Amerika för att skura trappor!
Push- och pullfaktorer
Begreppet push- och pullfaktorer syftar på orsakerna till migration.
Med pushfaktorer menas orsaker som gör att man inte längre vill eller kan stanna i sitt eget land, som t.ex. fattigdom, arbetslöshet, diskriminering, politisk eller religiös förföljelse, krig, missväxt och svält, samt naturkatastrofer.
Med pullfaktorer menas sådant som drar folk till det nya landet, som bättre ekonomiska förhållanden, gratis mark, arbets- och utbildningsmöjligheter, social säkerhet, politisk och religiös frihet, fred och säkerhet.
Gratis jord lockade många bönder
Bönder lockades med gratis jord i och med ”Homestead Act” (en lag som trädde i kraft 1862, se faktaruta). Den fastställde att den amerikanska staten skulle ge bort jord till nybyggare som brukade ett homestead (en bit mark på 65 hektar) under fem år.
För många europeiska emigranter var längtan efter ett eget jordbruk stark, men under senare delen av 1800-talet växte den amerikanska industrin i snabb takt och krävde alltfler arbetare. Det blev därför inom den sektorn som många immigranter hamnade.
Européerna kom till ett land i snabb utveckling. De många immigranterna var en viktig ingrediens i den amerikanska expansionen. Odlingsgränsen, "the frontier”, flyttade stadigt västerut och USA lockade den nödvändiga arbetskraften från Europa med högre arbetarlöner.
ANNONS
ANNONS
Svenskarna, liksom andra immigrantgrupper, sökte sig till de områden av det nya landet där det fanns arbete och jord. Närheten till landsmän spelade också en viktig roll för var man valde att slå sig ner. Därför blev de tidiga bosättningarna i städer och på nybyggen viktiga för senare svenska immigranter.
Pullfaktorer
Det fanns i huvudsak två skäl som drog folk till Amerika. Det ena skälet, som präglade den tidiga invandringen till USA, var bördig mark. Det andra skälet var möjligheten till arbete och inkomst.
De svenska migranterna spred sig över hela mellersta Västern. De första immigranterna slog sig ner på vidderna i staterna Minnesota, Iowa, Kansas och Nebraska. De var jordbrukare och kom för jordens skull.
Kraftig ökning av arbetsstyrkan
År 1870 hade USA en arbetsstyrka på 13 miljoner människor i förvärvsarbete. 1910 var den siffran 37 miljoner. Ökningen utgjordes nästan enbart av barn till immigranter och nya immigranter.
Den situation som mötte invandrarna 1870 respektive 1910 skilde sig dock tydligt åt. Andelen jordbrukare minskade, medan industriarbete, handel och administration ökade. Det här satte ramarna för vilka typer av arbeten som fanns att få för immigranterna. Ofta fick nyanlända immigranter - vare sig de var svenskar, irländare eller italienare - nöja sig med dåligt betalda grovarbeten.
Stora sociala skillnader
Många hade utvandrat från sina hemländer som en följd av stora ekonomiska och sociala orättvisor. Men också i USA kunde dessa människor stöta på sociala klyftor. Den dryga miljonen svenskar som utvandrade till USA under loppet av ungefär hundra år, kom till ett expanderande samhälle som var fyllt av möjligheter, men också av ekonomisk växtvärk och stora sociala skillnader.
Emigrationsvågorna från Europa skedde ofta under perioder då stora ekonomiska förändringar ägde rum i de europeiska hemländerna. Under perioden fram till 1880 var de flesta invandrarna väst- och nordeuropéer, men efter 1880 ökade andelen invandrare från Italien och östra Europa.
ANNONS
Amerikaner kallade i regel skandinaver, engelsmän, irländare och tyskar för ”gamla immigrantgrupper”. De stora grupperna av syd- och östeuropéer som anlände senare blev för amerikanerna de "nya" immigranterna. Den "gamla gruppen” av västeuropeiska invandrare hade i allmänhet högre status än de katolska invandrarna från Sydeuropa och de judiska och ortodoxa immigranterna från Östeuropa. Men främlingsfientlighet kunde drabba alla nykomlingar.
De flesta bosatte sig i städerna
Amerikanska städer växte snabbt som en följd av den industrialiseringsprocess som USA genomgick mellan 1870 och 1940. Många invandrade svenskar bosatte dig därför i amerikanska städer. Redan 1910 bodde två av tre svenska immigranter i en amerikansk stad. Många gånger kände nog de svenska invandrarna, som oftast hade rötter på den svenska landsbygden, ett främlingskap inför det nya landets modernitet.
Upplänningen Anders Larsson, en svensk invandrare i Chicago under 1870-talet, vittnar om främlingskap och rotlöshet som svenska immigranter kunde känna i den amerikanska staden:
Man känner osäkerhet i detta avlägsna land där man inte förstår en bokstav av vad som sägs; där man inte kan förlita sig på en enda människa och man inte äger en enda cent.
Utsatthet och främlingskap
Invandrarnas känsla av utsatthet och främlingskap ledde till att man gärna bosatte sig där landsmän redan hade slagit sig ner. Men de etniska kvarteren var inga statiska slutstationer. Många immigranter flyttade ofta. De etniska kvarterens karaktär förändrades därför med tiden.
Så skedde till exempel med stadsdelen ”Swedetown” i Chicago (uppkallad efter de många svenska invandrare som slagit sig ner där under perioden fram till 1870). Där förändrades den etniska karaktären i början av 1900-talet. Först genom inflyttning av folk från Sydeuropa, och därefter - under första världskriget - av svarta från sydstaterna som arbetsvandrade till industrin i norr.
Bild: Eleine Paulsson Tematisk karta som visar fördelningen av svenskamerikaner i USA år 2000 enligt den amerikanska folkräkningen.
”Snusgatan” var svenskarnas gata
De svenska kvarteren kallades ibland för "Snusgatan". I kvarteret fanns i regel en svensk-amerikansk kyrka, affärer där man kunde köpa etniska specialiteter som lutfisk och potatiskorv eller svenskspråkiga tidningar. Där fanns också svenskägda kaféer, salooner och restauranger dit man gick för att träffa landsmän och få prata svenska en stund. Det fanns också svenska bagerier, tvätterier och till och med tryckerier.
De stadsdelar som de tidigaste svenska stadsinvandrarna kom till under perioden fram till 1880 var ofta att likna vid ren slum. Medan svenskar i början av 1900-talet kunde hoppas på att flytta in till mer städade arbetarkvarter där det redan bodde landsmän.
ANNONS
ANNONS
Kyrkan var en viktig samlingspunkt
Kyrkorna blev de tidigaste svensk-amerikanska samlingspunkterna. De var också störst till antalet, och organiserade som mest 1/3 av de över 1,2 miljoner svenska invandrarna över hela USA. Kyrkans uppdrag blev inte enbart religiös förkunnelse utan handlade lika mycket om nödhjälp till sjuka eller utfattiga invandrare och social samvaro med landsmän. Kyrkan hjälpte också ofta svenskar som inte var medlemmar, men för mer varaktig sjukhjälp krävdes medlemskap.
Kyrkans samvaro passade inte alla, och som ett alternativ växte olika sorters föreningar med svenska förtecken fram i de amerikanska städerna. Ofta handlade det om sjuk- och begravningskassor, men det fanns också en rad andra typer av sammanslutningar där språk, kultur och gemensamma minnen från det gamla landet förenade.
Kulturföreningar var en viktig ingrediens i det svensk-amerikanska nöjeslivet. De hade en mängd olika inriktningar. Vissa föreningar arrangerade sociala aktiviteter som danser där svensk kultur och svensk musik var viktiga inslag. Kulturföreningarna stod också som arrangörer för jul- och midsommarfester.
Sångarföreningar och orkestrar var vanliga.
Svenska organisationer och loger hjälpte svenskar vid sjukdom och död
Invandrare hade inte många platser att gå till när de blev sjuka. Därför blev den etniska gruppen och de etniska kvarteren en bas för sammanslutningar av svenska invandrade arbetare. I de svenska sjuk- och begravningskassorna betalade medlemmarna en slant för att försäkra sig om kamraternas understöd vid sjukdom eller död.
Kulturföreningarna höll hårt på svenska traditioner
Svenskarna tog ofta med sig seder och bruk som anpassades till amerikanska förhållanden. De svenska folkrörelserna - nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och idrottsrörelsen - gjorde ett tydligt avtryck bland svenskarna i bland annat Chicago under några decennier efter 1900. Café Idrott, ett folkrörelsekafé i Chicago, blev en mötesplats för svenskar.
De svenskspråkiga tidningarna spelade en stor roll för bevarandet av svensk identitet och det svenska språket bland immigranterna. De fungerade också effektivt som uttolkare av det amerikanska samhället för nyanlända svenskar. År 1910, då den svenska kultursfären hade sin höjdpunkt i USA, fanns 58 veckotidningar samt 238 månads- och årsskrifter i cirkulering.
De största svenskspråkiga nyhetstidningarna hade säte i Chicago (Svenska Tribunen-Nyheter) och Minneapolis (Svenska Amerikanska Posten) och hade upplagor på över 50 000 tidningar i veckan.
ANNONS
ANNONS
Arbete i det nya landet
Det krävdes många händer för att bygga de amerikanska städerna, fabrikerna och järnvägarna under expansionen västerut. När den svenska utvandringen nådde sina högsta tal under 1880-talet kunde många svenskar säkra ett arbete, men man kom till en arbetsmarknad som var tydligt skiktad. Svenskarna utgjorde ofta ett komplement när det saknades infödda arbetare.
Arbete i den amerikanska industrin
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var det framförallt arbetstillfällena vid de framväxande industrierna som blev den stora lockelsen (pullfaktorn) för emigranterna.
När industrialiseringen - som hade börjat i England med ångmaskinens tillkomst - tog fart i USA, behövdes stora mängder arbetskraft till nya företag, järnvägsbyggen, byggbranschen och så vidare. Till en början var det brist på arbetskraft. Arbetsgivarna tvingades då locka till sig arbetare genom att betala ganska höga löner.
Industriernas arbetskraftsbrist, som annonserades ut av arbetsförmedlingar i tidningarna i USA och i Europa (men också i Kina och Asien) lockade många fattiga invandrare till USA. Det var alla dessa invandrare som med sin arbetskraft möjliggjorde den amerikanska industrialiseringen.
Gemensamt byggde de med sina drömmar och sin arbetskraft upp USA till en rik och världsledande nation.
Chicago - den största svenskstaden i USA
De svenska invandrarna som kom till USA från och med slutet av 1800-talet bosatte sig mest i städerna där industrierna fanns. Från 1880 hamnade var tionde immigrant från Sverige i Chicago och staden blev den största svenskstaden i USA. Många hamnade i stadsdelen med det svenska namnet Anderson Ville.
Engelskspråkiga invandrare fick bättre jobb
Studier av enskilda företag har kunnat visa en klar arbetsdelning mellan infödda amerikaner och olika emigrantgrupper. Men invandrarna var också skiktade sinsemellan. Positionen i den etniska hierarkin handlade i allmänhet om ankomsttid, men också om hur invandrargruppernas kultur och språk "värderades" av det anglo-amerikanska samhället. Det innebar högre status att vara engelsman eller kanadensare än att vara från Skandinavien. De engelskspråkiga invandrarna kunde därför hävda sig väl på arbetsmarknaden trots att de var nyanlända.
Kultur och språk gjorde att amerikanarna upplevde engelsktalande som "etniska kusiner”. Norrmän och svenskar utgjorde ofta en reservarmé av grovarbetare när de engelskspråkiga inte var tillräckligt många.
Järnvägen erbjöd många arbetstillfällen
Villkoren för invandrare och infödda skilde sig åt markant. Männen som arbetade på loket var järnvägarnas aristokrati och nästan alltid infödda, medan svenskar och andra invandrargrupper fick nöja sig med säsongsarbete som rallare och banarbetare.
Diversearbete
Under perioden mellan 1880 och 1930 arbetade många nyanlända svenska invandrare som billiga och rörliga diversearbetare. Det var inte ovanligt att svenskfödda män bytte arbete många gånger under ett år. Vanligt var att arbeta i skogen under vintern och som lantarbetare under sommaren.
ANNONS
ANNONS
Många kvinnor fick anställning som hembiträden
De svenska kvinnorna tillhörde en annan arbetsmarknad än männen. Men även kvinnorna påverkades av sin invandrarstatus. När städerna växte efterfrågades alltfler kvinnor som hembiträden av amerikanska borgarfamiljer. Många svenska kvinnor fick anställning som hembiträden (swedish maids) i amerikanska hem. Villkoren var bättre än i Sverige, men svenska kvinnors "val” att arbeta som hembiträden var förmodligen en spegel av en diskriminerande arbetsmarknad.
Andra hamnade i textilindustrin
Med tiden kunde alltfler svenska kvinnor hitta arbete inom tillverkningsindustrin. Framförallt blev textilindustrin en viktig arbetsgivare för invandrarkvinnor. Arbetet som industriarbeterska var slitsamt med långa arbetsdagar. Arbetsskador var vanliga, i synnerhet stickskador, men lönen var så pass hög att många kvinnor blev ekonomiskt självständiga.
Kvinnorna på Musingwear textilfabrik
Northwestern Knitting Company, eller Munsingwear, var den största arbetsplatsen för kvinnor i hela svenskstaten Minnesota år 1918. 400 av de 2 500 kvinnorna som arbetade där var svenskfödda eller hade svenska föräldrar. Arbetsdelningen var distinkt. Fler än 3 000 personer arbetade det året med att tillverka stickade underkläder för män till bland annat den amerikanska armén som stred i första världskrigets Europa. De ungefär 500 männen i företaget fungerade som förmän, eller var välbetalda specialister.
Det var framförallt kvinnor som tillverkade plaggen. Lågt betalda arbeten som att preparera garnet för stickmaskinerna utfördes till stor del av unga invandrarkvinnor från Östeuropa. Amerikanska kvinnor dominerade bland de välbetalda maskinoperatörer som skulle hantera stickmaskinerna i nästa produktionsled. Inte heller på denna avdelning av fabriken återfanns många svenska kvinnor.
Istället finner vi svenska, norska och tyska invandrarkvinnor i de avdelningar där de stickade bitarna modellklipptes och syddes ihop. Syavdelningen var jättelik och över 1 100 kvinnor satt dagligen, sex dagar i veckan, i två stora fabrikshallar och sydde samman bitarna till färdiga plagg.
Lyckades svenskarna i USA?
En fråga som ofta ställs när den svenska utvandringen kommer på tal är om svenskarna lyckades i USA. Med tanke på att mer än 1,2 miljoner svenskar lämnade Sverige för Nordamerika så är det egentligen en omöjlig fråga att svara på.
Ett litet fåtal svenska emigranter blev framgångsrika och förmögna i det nya landet. Swan Turnblad gjorde sig en förmögenhet på en sättmaskin för jordbruket och investerade sedan i tidningar.
Eric Carl Wickman var grundaren till det amerikanska bussbolaget Greyhound Lines. Eric Carl Wickman hette från början Martis Jerk, men bytte namn efter att ha utvandrat till Hibbing i Minnesota 1905. Här började Eric arbeta som borrare i en gruva. Efter ett antal år blev han delägare i en sjusitsig Hupmobile (ett amerikanskt bilmärke) och började mot ersättning skjutsa sina kollegor från gruvan till sin hemort Hibbing. 1914 öppnade han sin första busslinje mellan Hibbing och Alice, vilket blev embryot till Greyhound Lines.
Curtis Carlsson blev förmögen på rabattkuponger och hotell.
ANNONS
ANNONS
Dessa entreprenörer och deras framgångssagor spelade en viktig symbolisk roll både för svensk-amerikanerna och för bilden av USA som möjligheternas land.
Men långt ifrån alla svenskarna lyckades. Otaliga svenska invandrare hamnade ”snett” i det amerikanska samhället (som säkert många gånger uppfattades som hårt och skoningslöst). Tiotusentals män och kvinnor bara "försvann" i Amerika och hörde aldrig av sig till sina släktingar i Sverige. Mest sannolikt är att de fick besvärliga liv i det nya landet. Om de här personerna vet vi mycket lite, men det finns berättelser i litteraturen om svenskfödda män och kvinnor som levde hela sina liv i USA på ungkarlshotell, eller i anonyma hyresrum, och försörjde sig som lågbetalda diversearbetare. För flera av dem framstod säkert det nya landet som mardrömslikt.
Man uppskattar att ungefär 40% av de svenska utvandrarna blev vanliga medelklassamerikaner. 20% blev till och med förmögna. Några andra (också 20%) hade det däremot ekonomiskt svårt, och många av dem dog i sjukdomar eller allvarliga olyckor.
Hela 20% återvände till Sverige, ofta med tillräckligt med pengar för att kunna starta ett nytt och bättre liv här hemma.
Om man i begreppet "att lyckas" lägger in betydelsen att kunna etablera sig, skaffa ett stadigt arbete, ett hus och en familj, så lyckades de allra flesta. Och i dagens amerikanska samhälle återfinner vi ättlingar till svenska utvandrare inom alla samhällsskikt.
Mellan 1815 till 1932 utvandrade 60 miljoner människor från Europa. Majoriteten utvandrade till europeiska bosättningar på de två amerikanska kontinenterna. De flesta valde USA som sitt mål.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vad var Ellis Island och varför hamnade de europeiska emigranterna först där vid sin ankomst till USA?
Vad innebar "Homestead Act" från 1862 för europeiska emigranter?
Vilka två huvudsakliga skäl lockade folk till USA enligt texten?
Varför var det ofta svårt för skandinaver att få välbetalda och populära jobb?
Hur såg arbetsfördelningen ut mellan infödda amerikaner och svenska invandrare inom järnvägsindustrin?
Nämn några yrken som var vanliga bland svenska kvinnor på arbetsmarknaden i USA?
FÖRFATTARE
Text: Jimmy Engren, emigrationshistoriker och universitetslektor
Texten har tidigare ingått i ett undervisningsmaterial som Emigranternas hus (museum i Göteborg) tagit fram.
I veckans avsnitt av I fokus pratar gymnasieläraren Mattias Axelsson om push- och pullfaktorer i samband med migration. I några exempel förklaras - med hjälp av pushfaktorer och pullfaktorer - den svenska emigrationen till USA under 1800-talet och början av 1900-talet, samt invandringen till dagens Sverige.
Kristoffer, Julia och Mattias tar sig an kalla kriget. Vad var det för något? När började och när slutade det? Och fanns det andra saker än väpnade konflikter som var viktiga?
