Emigrationen från Tyskland
Den tyska utvandringen är den till omfånget största i Europa under massutvandringen. Inte mindre än 6 miljoner tyskar utvandrade under decennierna mellan 1820 och 1930.
Under första halvan av 1800-talet ägde ett antal mindre utvandringsvågor rum där religion spelade en viktig roll. Utvandrade pietister från Preussen och Sachsen grundade religiösa mönstersamhällen i bland annat Iowa och Pennsylvania.
Politiska motiv till utvandring förekom också. I synnerhet efter det misslyckade försöket att införa demokrati 1848. De politiska utvandrarna efter 1848 uppgick dock bara till några tusen, vilket drunknar i den flod av emigranter som lämnade Tyskland av ekonomiska skäl under decenniet efter 1848 års oroligheter.
Också i Tyskland var folkökningen och de ekonomiska och sociala förändringarna de främsta orsakerna till emigrationen.
Emigrationen som fenomen spreds från väster till öster i de tyska områdena. Emigrationen från västra Tyskland dominerades under perioden fram till 1865 av småbönder. I de centrala delarna var istället hantverkare och människor anställda genom förlagssystemet (industriarbete i hemmet) de som dominerade. I den nordöstra delen var huvuddelen av utvandrarna daglönare eller tjänare på tyska storgods.
Från 1870 ökade andelen egendomslösa och industriarbetare bland emigranterna. Vid sekelskiftet ersattes emigrationen till USA med arbetsvandringar inom Tyskland. Flyttströmmarna gick framförallt från den östra delen till industrialiserade delar av landet, till exempel till Ruhrområdet.
Många tyska immigranter i USA blev kvar i de yrken de haft i Tyskland, som jordbrukare eller hantverkare. Men en allt större andel blev arbetare eller var anställda i serviceyrken under andra halvan av 1800-talet. År 1890 var 45 procent av alla tyskfödda i USA anställda som arbetare eller som tjänstefolk. Vid 1900-talets ingång hade dock barnen till tyska invandrare i stor utsträckning lämnat både de traditionella yrkena och lågbetalda sektorer för arbete i kontor, eller andra sektorer knutna till det moderna industriella USA.
Emigrationen från Sverige
Den svenska utvandringen inleddes redan på 1840 talet då en grupp från Hälsingland, ”Erik Janssarna”, lämnade landet av religiösa skäl. De kom att slå sig ner i Bishop Hill i Illinois och bilda en koloni där.
Nödårsemigrationen i slutet av 1860-talet hängde samman med svåra missväxtår medan toppåren under 1880-talet såg en utvandring av den växande gruppen egendomslösa, torpare, drängar och bondsöner som inte kunde etablera sig som jordbrukare.
Sverige upplevde en kraftig folkökning under hela 1800-talet. En dröjande industriell utveckling gjorde att tillverkningsindustrin i städerna inte kunde suga upp befolkningsöverskottet. För varje man som gick till industrin utvandrade två vid sekelskiftet 1900. Efter sekelskiftet utvandrade allt fler som skaffat erfarenheter av staden och av industriarbete, men de stora grupperna av svenska emigranter var egendomslösa från landsbygden. Politiska och religiösa orsaker spelade en roll, liksom unga mäns flykt från värnplikten. Omfattningen av de orsakerna är dock svåra att bedöma.
Fler än 500 000 utvandrare var kvinnor. För många av dem blev emigrationen till USA en väg till ökad självständighet.
Före toppåren mellan 1840-talet och 1880 blev många svenska utvandrare farmare (bönder) när de anlänt till USA. I takt med att USA industrialiserades blev allt fler svenskar arbetskraft i den amerikanska industrin. Redan 1910 bodde nära 2/3 av alla svensk amerikaner i amerikanska städer. År 1930, när den amerikanska depressionen slutgiltigt satt stopp för de europeiska invandrarströmmarna, bodde mer än 70 procent av amerikasvenskarna i städer.
