En arkeologisk sensation
Vi vet inte varför inkaindianerna övergav staden. Den glömdes bort och växtligheten kom att dölja byggnadsresterna. Så i juli 1911 inträffade en skogsbrand i området som fick ruinerna att bli synliga. Några bönder ”upptäckte” staden, vilket forskaren Hiram Bingham vid Yale University i USA fick vetskap om. Han reste till platsen, studerade ruinerna och skrev ett antal artiklar och böcker om Machu Picchu. Särskilt ”The Lost City of the Incas” blev mycket läst. Ännu mer känd blev staden 1913, då tidskriften National Geographic ägnade ett helt nummer åt den gamla inkastaden. Bingham fraktade med sig 4 000 föremål till USA, men sedan staten Peru förhandlat med Yale ska de nu återföras och placeras i ett museum i Cusco.
Machu Picchu finns med på UNESCO:s världsarvslista och liksom Mayastaden Citchen Itza räknas den som ett av världens sju nya underverk.
Machu Picchu var inkahärskarens lantställe
Utgrävningar har visat att detta var en sorts lantställe för inkan och hans hov. För dem fanns det stora palatset och solens tempel. Men under regnperioden lämnade de Machu Picchu och då bodde bara tjänare och enkla bönder kvar.
Det är en gåta hur de stora stenblocken i byggnaderna kunde släpas upp på platån och hur de kunde huggas till så perfekta former att de stabila murarna fått så täta fogar. Den tekniken gjorde att inkaindianernas byggnader stod pall vid jordbävningar.
Inkafolket dyrkade solen
På platån utanför stadsmuren går odlingarna i terrasser nerför den branta sluttningen. Här låg vakternas hus, begravningsplatsen, begravningklipporna och här gick tillfartsvägen fram till porten i stadsmuren, Intipunti - Solporten.
Från porten är det inte långt till Solens tempel, den högsta byggnaden i staden. Där finns Intihuatanstenen, ett klippblock som fungerade som solur, där inkaprästerna välkomnade och ”band fast” solen, så att den skulle vara kvar under hela året. Byggnaden utgjorde med säkerhet också ett astronomiskt observatorium. Strax därintill det kungliga gravvalvet, en fontän och det kungliga palatset. Vandringen vidare leder mot Stora torget.
Boendeformerna speglade den sociala hierarkin i inkasamhället
Till vänster uppför sluttningen ser besökaren De tre fönstrens tempel och Det stora templet. Det märks att Machu Picchu var en helig plats. Rakt fram, på andra sidan om stora torget, reser sig den Heliga klippan högt mot skyn. Till höger nere i sluttningen fanns ytterligare tempel och där nedanför skymtar böndernas enkla boningar, fångarnas område, hantverkarnas byggnader och andra tillverkningslokaler. Allt detta svarar mot ordningen i inkasamhället – högst upp inkan, adeln och prästerna med den strålande utsikten, långt därunder bönder, hantverkare och övriga arbetare.
Vatten fick invånarna från flera källor och det sparades i reservoarer. På terrasserna odlades majs, potatis och bönor. Tekniken med terrasser bidrog till att bevara fukten i jorden och jorden spolades inte bort under regnperioden. Mellan de många terrasserna går överallt trappor - fler än hundra.
LÄS MER: Inkafolkets historia
LÄS MER: Pizarro och erövringen av inkariket
LÄS MER: Folkmord och smittsamma sjukdomar - européernas ankomst till Amerika
