1882 deltog han i en vetenskaplig expedition på Spetsbergen där han bidrog med luftelektriska observationer. Men det uppstod frågetecken kring hans sociala insatser och han uthärdade inte riktigt själva övervintringen.
Redan innan hade luftballonger blivit hans stora intresse och 1893 kunde han med hjälp av en mecenat köpa sig den egna luftballongen Svea. Med den genomförde Andrée inte mindre än nio resor inklusive den första ballongflygningen mellan Sverige och Finland.
Andréexpeditionen fick stort finansiellt stöd
Huvudsyftet med Andrées polarexpedition var att dokumentära färden med fotografier. Vetenskapsakademien godkände syftet, men ännu viktigare Andrées kostnadsberäkningar på totalt 130 800 kronor, där den största enskilda posten var 36 000 kronor för själva ballongen. 130 800 kronor låter ganska beskedligt idag, men var 1895 en fantastisk summa. Idag motsvarar den runt åtta miljoner kronor, och detta var i ett fortfarande mycket fattigt land där en industriarbetare med familj med kanske sex, sju barn tjänade omkring 450 kronor - i dagens penningvärde 30 000 kronor - per år.
Nu blev det fritt fram för kung Oscar II, Alfred Nobel och andra att dunka Andrée i ryggen och öppna plånboken.
Allt behövde inte köpas, utan åtskilligt tillfördes expeditionen som donationer och en hel del av dessa var kläder. ”Alla” stödde projektet, även om det naturligtvis fanns invändningar. Men de sopades bort.
Bristfälliga förberedelser
Som medpassagerare i ballongen 1896 valde Andrée meteorologen Nils Ekholm och studenten Nils Strindberg. Ingen av dem valdes för sina fysiska egenskaper och de tre tränade inte heller på att överleva under de extrema förhållanden som förväntades bli – och verkligen blev – en realitet.
Förberedelserna omfattade flera depåer med mat och utrustning som hade lagts ut längs den planerade vägen, och man medförde även tre slädar med draglinor och en liten hopfällbar båt om man tvingades att nödlanda. Eftersom man visste att den slutliga landningen skulle ske i vildmark räknade man med att behöva hela denna utrustning.
Nils Ekholm kompenserade sin i sammanhanget relativt höga ålder 48 år med rik erfarenhet från expeditioner på Spetsbergen och entusiasm för uppgiften.
Den tredje deltagaren 1896 var Nils Strindberg, 24 år, och utan kända friluftsmeriter. Nils arbetade på Teknologiska Institutet som amanuens (en slags tjänsteman). Andrée ville framförallt kunna utnyttja hans utmärkta kunskaper om foto, ett huvudsyfte med expeditionen.
På morgonen den 7 juni 1896 avgick ångfartyget Virgo från Göteborg mot den vik på Danskön som senare kom att heta Virgo hamn. Nu skulle man snart vara i luften och blicka ned på Nordpolen från en bekväm ballong!
