Därefter följde en kortare period då Kina tillfälligt var enat under Jindynastin (Västra Jin 280-316), innan norra riket invaderades av nomadstammar från norr.
Jindynastin överlevde ett tag i södra Kina med Nanjing som huvudstad, följd av ett antal andra kortvariga dynastier. Till slut etablerades en ny dynasti i norr, Sui, som åter kom att ena landet (se längre ner).
Legalism i norr
På grund av skillnaderna mellan norra och södra Kina kom utvecklingen att gå i delvis skilda riktningar under splittringsperioden. De av yttre och inre hot mer utsatta norra delarna kom att få centraliserade stater med ”legalistisk” karaktär (läs mer om legalismen).
I norr rådde stor oreda mellan konkurrerande mindre stater innan riket Norra Wei (426-535) för en tid enade den delen av Kina. Norra Wei skapades av ett turkiskt folk, Tabgach, som bl.a. drev igenom en radikal jordreform, det s.k. likafältssystemet. Jorden - som ansågs tillhöra kejsaren - delades ut så att varje man över femton år skulle få 40 mou, medan varje kvinna skulle få hälften (mou var ett ytmått som kunde variera mellan 0,035 och 0,092 hektar beroende på plats).
Systemet varade inte så länge. Att dela upp jorden rättvist är ingen enkel uppgift, och att behålla den rättvist fördelad trots befolkningsförändringar får nog anses vara en närmast övermäktig uppgift. Men idén om att kejsaren ägde jorden och att den borde fördelas rättvist levde kvar.
Feodalism i söder
I södra Kina ledde splittringen och svaga dynastier till ett uppsving för aristokratin, och man fick riken med ”feodal” karaktär (läs mer om feodalism). Ett antal rika familjer kom i praktiken att styra sina egna domäner utan inblandning av kungar eller kejsare. Men familjerna blev alltför självständiga - även militärt - för deras eget bästa och det hela slutade i inbördeskrig.
På grund av oredan i norr och hoten från folken på stäpperna norr om Långa muren flydde många familjer söderut till de glest befolkade områdena söder om Långa floden.
Intellektuellt dynamiskt
Trots den politiska splittringen - eller kanske tack vara den - kom Kinas medeltid att bli innovativ och litterärt och konstnärligt rik. Under denna tid levde exempelvis Kinas förmodligen främste kalligraf, Wang Xizhi (303-361). Han tjänade som general och som kejserlig ämbetsman och hans främsta verk blev förordet till en poesisamling, författad under ett möte med fyrtio vänner vid ett litet vattendrag utanför staden Shaoxing år 353.
Framför allt präglades Kinas medeltid av en religiös glöd då en stor del av Kina blev buddhistiskt. Buddhistiska idéer kom till Kina under senare delen av Handynastin med köpmän och munkar som vandrande längs Sidenvägen i norr och med handelsfartyg från Indiska oceanen i söder. På grund av den politiska splittringen och den osäkerhet som följde i dess spår kunde denna nya religion etablera sig och växa sig stark under Kinas medeltid.
Suidynastin (589-618)
Sui blev en av de kortaste dynastierna, men dess stora insats var att ena riket igen efter den föregående splittringen under Kinas medeltid.
Landet enades under Suidynastin med Luoyang som ny huvudstad. Under denna period utvidgades bland annat Stora kanalen (Kejsarkanalen) från Hangzhou i söder till Luoyang i norr, bl.a. för att säkra risleveranserna norrut. Det var en säkrare väg än den via havet där pirater ofta härjade.
Under kejsare Sui Wen och den efterföljande dynastin återinrättades det examinationssystem som Handynastin lagt grunden till men som sedan förfallit under den långa splittringsperioden.
En gåta är förstås varför landet återigen kunde enas efter så lång politisk splittring? Europa splittrades ungefär samtidigt efter romarrikets sammanbrott. Under lång tid levde drömmen om ett nytt enat Europa - men den drömmen har hittills inte förverkligats förutom genom Europeiska unionen. Men i Kina kunde det ske efter mindre än fyra århundraden.
Svaret på gåtan får sökas i den gemensamma uppfattningen, åtminstone inom eliten, att det himmelska mandatet handlade om att styra över ”allt under Himlen”, dvs minst över hela det område som betraktades som kinesiskt. Ett enat rike sågs som det enda moraliskt riktiga och splittringar betraktades närmast som onaturliga, mot naturens ordning.
LÄS MER: Kinas historia
LÄS MER: Tangdynastin (618-907)
LÄS MER: Handynastin (206 f.Kr - 220 e.Kr)
LÄS MER: Handynastin - Kinas guldålder
LÄS MER: Buddhismen
LÄS MER: Kinas fornhistoria
Litteratur:
Johan Björkstén, I mittens rike – det historiska och moderna Kina, Bilda Förlag, 2006
Björn Kjellgren, Kinakunskap, Studentlitteratur AB, 2000
Kaj och Claude Björk, Kinas väg – från stenåldern till dataåldern, Prisma, 1997
Stephen G Haw, Historisk guide till Kina, Historiska Media, 1999
Alf Henriksson och Hwang Tsu-Yü, Kinesisk historia, Bonniers, 1967
Hans Hägerdal, Kinas historia, Historiska Media, 2008
Julia Lovell, Den stora muren – Kinas historia under 3000 år, Norstedts, 2006
Cecilia Lindqvist, Tecknens rike, Bonniers, 1989
Thirup Beck, Christensen och Ussing, Mittens rike, Bonniers, 2013
FÖRFATTARE
Text: Tore Persson, författare, skribent och Kinaexpert
Tore Persson har tidigare varit verksam inom Studiefrämjandet och har bl.a. skrivit många artiklar för kinesiska tidskrifter. Han har också skrivit två böcker om Kina:
- Taiping - När Jesu yngre bror skulle frälsa Kina (2015)
- Kina - den meritokratiska civilisationen (2021).
