Även i övrigt blomstrade landet, i alla fall i början av Tangdynastins tid vid makten, och dess huvudstad, Changan (nuvarande Xian), blev en metropol med mer än en miljon invånare, varav en stor del var utlänningar.
Nya kanaler anlades, handeln växte och i södra utvecklades risodlingen. Det var då man började att plantera om risplantor på vattendränkta fält, vilket drastiskt ökade skördarna - och risböndernas arbetsbörda.
Under Tang genomfördes en liknande jordreform som den under Norra Wei på 400-talet. Även denna gång höll systemet under en period, för att efter ett tag börja brytas sönder. (En av anledningarna var att ”likafältssystemet” byggde på att regimen genomförde folkräkningar och hade en effektiv befolkningsstatistik, men när dynastin försvagades drabbades även sådana institutioner.)
Militär expansion
Mitten av 600-talet var en period av omfattande militära erövringar: åt nordväst in i centrala Asien, åt nordost mot Korea och åt sydväst mot Vietnam. Riket blev större än någonsin förr - men det skulle visa sig vara kostsamma och riskabla erövringar (se karta). Framför allt tärde de långa försörjningslederna till de mest avlägsna militära posteringarna på resurserna.
Den militära expansionen ledde också till att generalerna kunde agera med stor självständighet - alltför stor självständighet - vilket skulle få farliga konsekvenser.
Uppror på grund av förälskelse?
Även Tangdynastin drabbades således av försvagning - framför allt som en följd av ett förödande uppror. Anledningen till upproret var bland annat en förälskad kejsare, Xuanzong (712-756), som hade en favoritkonkubin, Yang Yuhuan, ofta omtalad som Yang Guifei - ”Konkubinen Yang”, en av Kinas fyra legendariska skönheter. Kejsaren ägnade så mycket tid åt henne att han försummade statsangelägenheterna. Dessutom gav han hennes släktingar höga poster i riket, vilket ledde till att generalen An Lushan gjorde uppror (755-763). Kejsarens trupper tvingade till slut Xuanzong att låta döda Yang Yuhuan och avrätta hennes släktingar.
Liksom i andra kulturer på den tiden var det sällsynt att man gifte sig av kärlek, men denna historias popularitet - och flera andra romantiska och ofta tragiska kärleksberättelser - tyder på att drömmen om kärleken var levande trots verklighetens realiteter.
Buddhismens uppgång och fall i Kina
Ungefär åttahundra år efter att buddhistiska idéer började sippra in i landet, via Sidenvägen i nordväst ch via handelsfartyg i söder, upplevde denna ursprungligen indiska religion dess höjdpunkt i Kina. Under början av Tangdynastin dominerade buddhismen en stor del av livet, åtminstone i städerna, med tusentals kloster och några hundratusen munkar och nunnor.
Buddhismen blev så framgångsrik att den blev en ekonomisk belastning för riket. Alla dess kloster, liksom munkarna och nunnorna, var befriade från skatt och de blev allt rikare tack vare alla donationer från förmögna handelsmän och jordägare som gärna ville tillförsäkra sig en dräglig tillvaro i livet efter detta. Ju mer donationer till klostren, desto mindre blev över som underlag för skatt till riket.
Slutet kom år 842 då kejsaren tröttnade och lät konfiskera mängder av jord som tillhört klostren, stänga flertalet kloster och tvingade de flesta munkar och nunnor att återgå till ett vanligt liv och återigen bli skattebetalare.
Även andra ”importerade” religioner drabbades, men de var betydligt mindre och fattigare än den kinesiska buddhismen (som för övrigt var så influerad av kinesiska traditioner att det är tveksamt om man under 800-talet kunde tala om en ”utländsk” religion).
Splittringsperioden 906-960Tangdynastin avlöstes av en ny splittringsperiod på drygt ett halvt sekel med rivaliserande dynastier: De s.k. fem dynastierna och de tio kungarikena (907-960). Då styrdes de centrala delarna av Kina av fem dynastier efter varandra medan resten av det gamla Tangimperiet var splittrat mellan ett tiotal mindre kungariken. Splittringsperioden blev den här gången kort (jämför med den tidigare splittringsperioden som varade i nästan fyrahundra år).
|
LÄS MER: Kinas historia
LÄS MER: Songdynastin (960-1279)
LÄS MER: Splittringsperioden (220-589) och Suidynastin (589-618)
LÄS MER: Handynastin (206 f.Kr - 220 e.Kr)
LÄS MER: Buddhismen
Litteratur:
Johan Björkstén, I mittens rike – det historiska och moderna Kina, Bilda Förlag, 2006
Björn Kjellgren, Kinakunskap, Studentlitteratur AB, 2000
Kaj och Claude Björk, Kinas väg – från stenåldern till dataåldern, Prisma, 1997
Stephen G Haw, Historisk guide till Kina, Historiska Media, 1999
Alf Henriksson och Hwang Tsu-Yü, Kinesisk historia, Bonniers, 1967
Hans Hägerdal, Kinas historia, Historiska Media, 2008
Julia Lovell, Den stora muren – Kinas historia under 3000 år, Norstedts, 2006
Cecilia Lindqvist, Tecknens rike, Bonniers, 1989
Thirup Beck, Christensen och Ussing, Mittens rike, Bonniers, 2013
FÖRFATTARE
Text: Tore Persson, författare, skribent och Kinaexpert
Tore Persson har tidigare varit verksam inom Studiefrämjandet och har bl.a. skrivit många artiklar för kinesiska tidskrifter. Han har också skrivit två böcker om Kina:
- Taiping - När Jesu yngre bror skulle frälsa Kina (2015)
- Kina - den meritokratiska civilisationen (2021).
