Ett land med stängda gränser
Det är förmiddag den 8 juli år 1853, och kommendör Matthew C. Perry i USA:s flotta har anlänt till Edo, Japans huvudstad. Hans uppdrag är att med hjälp av sin tungt bestyckade flotteskader tvinga landet att släppa in amerikanska intressen. Ända sedan 1639 har de japanska krigsherrarna, samurajerna, ledda av shogun, deras högste befälhavare (vid sidan av kejsaren, som mest har ceremoniell betydelse), hållit landets gränser stängda. Policyn kallas sakoku, och innebär ett absolut förbud för utlänningar att resa in i Japan, och ett lika starkt förbud för alla japaner att ha någon som helst kontakt med omvärlden. Bara på ett ställe, i den holländska handelsposten Dejima, har omvärlden och den slutna ön kunnat mötas.
På så sätt har shogunatet, under den mäktiga Tokagawa-klanen, kunnat behålla absolut kontroll över sitt land, som under denna långa period också fått uppleva en oöverträffat lång period av fred. Det har dock kommit till priset av kulturell stagnation och en allt mer arrogant härskarklass. Stora städer har vuxit upp: Edo, som senare kommer att döpas om till Tokyo, har mer än en miljon invånare.
USA skulle tvinga Japan skriva under ett handelsavtal
Men i takt med att västerländska intressen har tvingat fram förmånliga handelsavtal med Kina (även där med hjälp av den så kallade kanonbåtsdiplomati) har allt fler riktat sina blickar mot just Japan. Särskilt i USA har landet fått allt större lockelse. Det talas om hur den amerikanska expansionen västerut, den anglosaxiska rasens utbredning, som redan lagt under sig en hel kontinent, nu helt logiskt bör fortsätta på andra sidan Stilla havet. Flera tidigare försök har också gjorts att tvinga Japan att acceptera utländska kontakter, men hittills har shogunatet lyckats stå emot. Flera gånger har fartyg som närmat sig Japans kuster beskjutits och flytt sin väg.
Men kommendör Perry är väl förberedd. Han har noga läst de skildringar som finns av Japan och av dess hierarkiska samhällsstruktur, och han känner också till landets teknologiska efterblivenhet. Han är därför övertygad om att lyckas med sitt uppdrag. Genom att visa upp den oerhörda eldkraften hos moderna krigsfartyg räknar han med att kunna övertyga landets ledning om att motstånd är meningslöst, och att ett avtal kommer att kunna slutas.
Japan öppnar sina hamnar
Denna omtumlande julidag får han till sist möta representanter för den styrande klanen (även om han aldrig riktigt förstår att det är de som har den verkliga makten). Till dem överlämnar han ett brev från USA:s president, som är relativt vänligt formulerat, samt ett ytterligare brev som han själv har skrivit, i vilket han inte tvekar att hota med våld. Om inte Japan genast går med på att öppna sina hamnar för amerikanska fartyg (särskilt de valfångstfartyg som seglat i området i decennier), och även börjar inleda förhandlingar om ett handelsavtal, kommer krig bryta ut, och det är ett krig som USA ”naturligtvis kommer att vinna”.