Kreta fungerade vid den här tiden som en brygga mellan Asien och Europa. Genom kontakten med länderna i öst utvecklade folket på Kreta ett skriftspråk som senare fördes vidare till det grekiska fastlandet.
Typiskt för den minoiska kulturen på Kreta var de stora palatsbyggena i Knossos och Faestos. Det pågår debatter om dessa palats beboddes av kungar eller präster, men det tycks som att palatsen hade religiös betydelse.
Eftersom palatsen inte var befästa så menar många historiker att kretensarna troligtvis helt dominerade havet och därför inte hade några naturliga fiender som hotade dem.
Omkring 1500 f.Kr inträffade en serie naturkatastrofer i området kring Kreta varefter de stora gamla palatsen och nästan alla andra byggnader från den här tiden förstördes.
Mykene och Troja
Vid samma tid som den minoiska civilisationen gick under, blomstrade den mykenska kulturen på det grekiska fastlandet. Mykene var vid den här tiden den rikaste och mäktigaste grekiska stadsstaten och hade stort inflytande i Grekland.
På 1200-talet f.Kr hade Mykene skaffat sig sjöherravälde i regionen. De mykenska härskarna utnyttjade detta genom att försöka expandera sin makt i riktning mot Mindre Asiens västkust (ungefär sydvästra Turkiet idag), där den främsta staden hette Troja. Striderna som följde har lämnat stoff till legenden om det trojanska kriget. Det berättas att striderna rasade i tio år utanför Trojas murar innan grekerna lyckades inta staden. Utgrävningar har visat att det finns en kärna sanning bakom myterna kring det trojanska kriget.
På 1200- och 1100-talen, efter det trojanska kriget, trängde olika grekiska stammar ner från norr och invaderade halvön Peloponnesos där Mykene dominerade. Den ledande stammen var dorerna, ett krigarfolk som anlade Sparta och Korint som nya huvudstäder. Den doriska invasionen lämnade Mykene i ruiner.
Vid den här tiden bestod den antika världen kring Medelhavet av en rad små stater utan några större förbindelser sinsemellan.
Grekiska stadsstater växer fram
På 800-talet f.Kr började Grekland att blomstra igen. Handeln kom igång på nytt och grekerna tog nu över det feniciska alfabetet och anpassade det till sitt eget språk genom att lägga till tecken för vokaler.
Folket i Grekland talade samma språk och tillbad samma gudar. Vissa dagar på året enades grekerna vid olika kultorter. Där dyrkade de gudarna och organiserade olika idrottstävlingar varav olympiska spelen är de mest kända. Barder reste runt bland de grekiska stadsstaterna och läste upp långa dikter och berättelser. Bland dessa är Iliaden och Odysséen de mest kända.
På 700-talet f.Kr förbättrades förbindelserna med andra länder. I samband med det tog skrivandet fart i Grekland. De mest kända verken från perioden är Homeros "Iliaden" och "Odysséen" som bygger på gamla folksägner (se ovan).
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg