De kristna västerländska folkenheter som araberna fick makten över, ställde sig däremot oftast avvisande till de nya herrarna, både gällande språket och islam som religion. Att kristendomen nästan utrotades från Mellanöstern berodde mindre på araberna än på turkarna, som också lyckades sprida islam till Balkanhalvön i Sydeuropa.
De kringspridda judarna måste naturligtvis kompromissa om språket, men sin religion höll de fast vid, och i det sammanhanget hade de också ett eget heligt språk (hebreiskan) att försvara.
Med turkarna var det ett särskilt förhållande. Liksom många andra folk som råkade in i den arabiska kulturens sfär, blev även turkarna starkt troende muslimer. Men härskarfolket övergav naturligtvis inte sitt språk. De försökte inte heller att påtvinga de underkuvade folken turkiskan, och skulle knappast ha kunnat göra det eftersom arabiskan var Koranens språk.
Islams kulturella storhetstid
Arabernas bidrag till mänsklighetens kulturhistoria är imponerande men härstammar så gott som uteslutande från kalifatets tid. Om arabernas kulturinflytande fortfarande är ett levande inslag i världskulturen, beror det på att skapelserna från glanstiden utgör en inspirationskälla för moderna författare och konstnärer.
Det finns en stor litteratur på arabiska, världslig och religiös, vetenskaplig och litterär. Det bör också nämnas att den antika grekiska litteraturen hölls levande på arabiska under en tid, då den var bortglömd i Europa.
Sättet att skriva våra siffror är ett arv från araberna liksom själva ordet siffra (som egentligen betyder nolla). En mängd andra arabiska lånord har också införlivats med de västerländska språken, t.ex. almanacka, amiral, tariff, trafik, alkohol, schack matt (betyder ”kungen är död”).
I likhet med judarna så hyste araberna motvilja mot att avbilda levande varelser i sin konst eftersom det skulle innebära brist på respekt mot Gud den allsmäktige. I stället renodlade konstnärerna andra former, som t.ex. arabesken. Med hjälp av arabesken (konstform med växtornament i slingor och bukter) kunde konstnärer ge uttryck för sin skapande fantasi utan att avbilda levande varelser.
Arkitekturen är ett av de områden, där den arabiska kulturens storhet framträder. Fantastiska byggnadsverk med smäckra pelarhallar under hästskovalv, prydda med arabesker och konstfullt stiliserade korancitat påminner oss än idag om arabernas storhetstid.
Araberna var framstående som naturvetenskapsmän, särskilt inom matematik, astronomi, fysik, kemi och medicin. På det tekniska området har de gjort insatser i fråga om gruvdrift, sjöfart och handel. Konsten att göra papper lärde de av kineserna och förmedlade den senare till Europa.
Arabernas kulturella utveckling avstannar
Man kan undra hur det kommer sig att denna rika kultur har haft så dålig förmåga till förnyelse och vidareutveckling. En förklaring ligger i traditionsbundenheten, som när den är långt driven kan vara, inte bara en styrka, utan också en svaghet. Islam har inverkat bestämmande på arabernas livsstil och tänkesätt i långt högre grad än kristendomen med sina individualiserande ideal.
En annan förklaring kan vara att arabernas politiska öden har haft en förlamande inverkan på själva folkmentaliteten. De snabba och glänsande yttre politiska framgångarna på 600- och 700-talen svarade mot en fanatisk tro på att Allah skulle skänka seger åt de rättrogna. De upprepade och till synes ohjälpliga bakslagen alltifrån 1000-talet, och den allt värre politiska splittringen inom imperiet kan också ha hämmat senare kulturell utveckling.
Under 1400-talet och början av 1500-talet följde den turkiska erövringen, som lamslog arabernas politiska liv och inledde en nedgångsperiod för den andliga och materiella kulturen i Mellanöstern. Nära ett halvt årtusende turkiskt herravälde satte inga märkbara spår i arabernas livsstil och gav inte heller några nya kulturella impulser.
Litteratur:
Albert Hourani, A History of the Arab Peoples, Faber and Faber, 1981
Bernard Lewis, The Arabs in History, Oxford University Press, 1950
Gustave E. von Grunebaum, Classical Islam: A History 600 A.D.-1258 A.D., Aldine Transaction, 1953
Jan Hjärpe, Islam och politik, Norstedts, 1979
Maxime Rodinson, Mohammed, Pantheon Books, 1971
Tor Andræ, Mohammed: Hans liv och hans tro, Norstedts, 1955
Ingvar Rydberg, Arabiska imperiet: En orientalisk renässans, Svenska institutet för kulturhistoria, 1972
Marshall G. S. Hodgson, The Venture of Islam: Conscience and History in a World Civilization, University of Chicago Press, 1974
Text: Per G Andreen, f.d. docent i historia vid Stockholms universitet och lektor vid Djursholms Samskola 1951-1974
Läs mer om
