Medeltidens mäktiga kvinnor var vanligen inhoppare för män. När adelsmannen befann sig på resa, satt fängslad eller hade avlidit behövde någon gå in i hans ställe, och fanns det ingen vuxen son så var makan eller modern den logiska ersättaren - det finns en anledning till att den tidens mäktiga familjer har liknats vid vår tids familjeföretag. I den här artikeln kan du läsa om en kvinna som verkar ha struntat fullständigt i alla idéer om att hon skulle basera sin maktutövning på en man. Istället krävde hon Englands tron i sitt eget namn och hon har gått till historien som kejsarinnan Matilda.
Så här framställs kejsarinnan Matilda (1102-1167) i en handskrift gjord 1380 ca tvåhundrafemtio år efter hennes egen tid. Förmodligen räcker hon över ett av de gåvobrev som idag blivit en viktig källa till kunskap om hennes liv.
Vägen till kejsardömet
Matilda föddes 1102 och var dotter till Englands kung Henrik I och hans drottning som förvirrande nog också hette Matilda. Som vanligt när det gäller medeltida personer vet vi inte särskilt mycket om hennes barndom, men förmodligen tillbringade hon mycket tid vid moderns hov medan fadern reste runt för att föra krig och regera riket. Modern agerade enligt ovan nämnd modell regent för England under perioder då kungen befann sig utomlands och hon kontrollerade hela tiden sina egna markområden och sitt eget hushåll.
Historikern Marjorie Chibnall, som specialstuderat den blivande kejsarinnan, menar att hon fick en strikt uppfostran som bland annat tog hänsyn till att hon likt sin mor (och sin mormor, för den delen) kunde komma att bli inblandad i regeringsarbete i vuxen ålder.
ANNONS
Äktenskap mot två ton silver
En dag när den yngre Matilda var sex år anlände ett brev från kung Henrik, skrivet i Rouen på andra sidan Engelska kanalen. I brevet stod att den tyske kungen hade anhållit om dotterns hand. Den tyske kungen hette Henrik, precis som den engelske (ibland får man känslan av att det under medeltiden rådde en närmast katastrofal brist på förnamn). Detta var hur som helst Henrik V, 28 år gammal och en oerhört mäktig man som kontrollerade Tyskland, Burgund, norra Italien med flera områden. Hans ekonomi var dock inte den bästa, men den hemgift han skulle få vid ett äktenskap med den engelske kungens dotter skulle lösa den saken (hemgiften blev tiotusen mark, det vill säga drygt två ton silver). Matildas far var å sin sida förtjust i tanken att bli släkt med en så mäktig furste varför ett äktenskapskontrakt skrevs.
Krönt till tysk drottning
År 1110 lämnade Matilda och hennes följe England. Hon trolovades med sin blivande make i Utrecht under påsken och sedan rörde sig hovet åt sydost. I juli hade man nått Mainz där Matilda kröntes till tysk drottning.
Sedan fördes Matilda västerut till Trier. Där fick hon undervisning av utvalda lärare i det nya landets språk och seder fram tills att hon nått den ålder då man menade att en kvinna var tillräckligt gammal för giftermål, det vill säga tolv år. Bröllopet firades med stor pompa och ståt.
Under åren som följde utövade Matilda sina kungliga plikter, till exempel att föra olika aristokraters talan inför sin make. Henrik, som nu blivit krönt till kejsare, utkämpade hårda strider med både kyrkan och aristokratin, och det är troligt att Matilda var med om dessa. Hon behövde få politisk erfarenhet. Makt knöts till familj och om Henrik avled utan en vuxen son var det upp till hans drottning att styra som regent tills sonen blev myndig.
Makt över påven
Så om Henrik var kejsare, varför kallas Matilda inte för kejsarinna utan för drottning? Saken var att endast påven hade rätt att kröna någon till kejsare eller kejsarinna. Medan Matilda lärde sig tyska och hovetikett i Trier hade Henrik varit nere i Rom för att klara ut några tvistefrågor med påven Paschalis II. Men denne hade inte givit med sig. Henrik fängslade då Paschalis och sexton kardinaler tills han fick vad han ville ha, bland annat sin kejserliga kröning. Matildas kröning återstod dock.
År 1116 följde hon med på en ny expedition till Italien. När de närmade sig Rom skickade Henrik bud till påven för att försäkra att han bara kom för att förhandla. Det faktum att han red i spetsen för en väldig här antydde dock vilken sorts förhandlingar han tänkt sig. Paschalis lämnade därför hastigt den eviga staden. Henrik kallade då till sig ett påvligt sändebud och bad honom kröna Matilda, vilket sändebudet också gjorde (en vägran hade kunnat utgöra en hälsorisk). Matilda var nu fjorton år och kejsarinna.
Kejsarinnan Matilda
Det fanns alltså frågetecken kring kröningen, men Matilda var nu kejsarinnan och det skulle hon fortsätta att kalla sig under resten av sitt liv.
När Henrik återvände till Tyskland stannade hon i norra Italien för sitt första politiska uppdrag, att under åren 1117-1119 styra över de väldiga kejserliga domänerna där.
ANNONS
Därefter återvände hon till makens sida och stridigheterna mellan olika fraktioner i kejsardömet fortsatte medan hennes tjugoårsdag kom och gick.
Vad Matilda inte visste var att hennes tid som kejsarinna av det tysk-romerska riket nästan var över. Snart skulle hon ägna sig åt en helt annan sorts politik i hemlandet England.
Att förlora ett kejsardöme...
Efter uppdraget i Italien återvände alltså Matilda till Henriks sida och deltog i politiken på ett mer traditionellt vis, vilket bör ha inneburit att hon gav kejsaren råd, hjälpte honom genom det egna kontaktnät hon börjat bygga upp och medlade mellan honom och olika kyrkliga och världsliga makthavare. Henriks hälsa försämrades dock alltmer. Det skulle visa sig att kejsaren fått cancer, av vilket han avled under våren 1125.
Matilda var nu 23 år gammal. Hade hon fött en son hade hon med största sannolikhet blivit regent och styrt kejsardömet för sonens räkning fram tills att han blev myndig. Äktenskapet med Henrik hade dock förblivit barnlöst. Därmed blev de två troligaste alternativen att makens familj antingen gifte bort henne med någon tysk furste som ett led i en politisk allians eller att de lät henne gå i kloster. För Matildas del fanns dock även ett tredje alternativ.
...men vinna ett kungarike
Matildas far var den engelske kungen Henrik I (detta att hennes far och hennes make hade samma namn gör det lite svårare att försöka skriva om perioden, men när vi hädanefter talar om Henrik menar vi alltså Matildas pappa, den engelske kungen). Han var vid det här laget 57 år, en hög ålder under medeltiden, och hans planer för vem som skulle efterträda honom hade gått i kras i och med skeppet Blanche-Nefs katastrofala förlisning utanför Normandies kust. Tronföljaren var en av de drunknade och kungen hade inga fler söner som fötts inom äktenskapet. Och det nya äktenskap som han hade kastat sig in i förblev barnlöst.
Lösningen blev att kalla tillbaka sin dotter Matilda från Tyskland och använda henne som reservalternativ. Om det fortfarande inte fanns någon manlig arvinge vid kungens död skulle hon ärva den engelska tronen. Idén är inte unik i medeltidshistorien, men den är mycket ovanlig. Ibland kunde en kvinna ta över en mäktig familjens affärer, men bara under begränsad tid och i egenskap av maka eller mor till det egentliga, manliga familjeöverhuvud som av någon anledning behövde hjälp. Men i det här fallet var det fråga om att ärva ett helt kungarike i eget namn.
Matilda verkar ha varit lockad av tanken, och hösten 1126 lämnade hon det tyska kejsardömet. Det kan noteras att hon i tysk historieskrivning skulle kommas ihåg som Matilda den goda.
Stormännen tvingas svära trohetsed till Matilda
Matilda firade julen 1126 med sin far på slottet Windsor. När julen led mot sitt slut krävde kung Henrik att de samlade stormännen vid hovet skulle svära en trohetsed till hans dotter. Det gjorde de också, men det skulle visa sig att många svurit ytterst motvilligt. Kvinnor kunde visserligen ärva om det inte fanns några manliga arvingar, men ingen kvinna hade tidigare ärvt hela kungariket. Motståndet var därför stort mot en sådan trohetsed. Detta var dock inte rätt tillfälle att protestera.
ANNONS
Äktenskap med problem
Till syvende och sist verkar dock inte heller kungen ha tagit tanken på en kvinnlig tronföljare särskilt allvarligt. Han gav nämligen aldrig Matilda någon egen maktbas, vilket hon behövde för att kunna hävda sig och snabbt ta över kronan vid hans död. Istället gifte han 1128 bort henne med den femtonårige och därmed nyss myndige greven Gottfrid den vackre av Anjou i Frankrike. Ett av målen var att stärka banden med Anjou, men troligtvis fanns också förhoppningen att paret skulle börja producera manliga arvingar.
Bild: Wikimedia Commons Matilda tvingas lämna Anjou. Målning av James William Edmund Doyle, 1864.
Matilda var emot giftermålet. Gottfrid var ju knappt vuxen och dessutom bara greve. Matilda var å andra sidan en kungadotter och tronarvinge (hon kom även fortsättningsvis att kalla sig kejsarinna ända fram till sin död). Men hon övertalades att gå med på det hela.
Äktenskapet fick en stormig början. Efter ett år dök Matilda upp utanför en av sin fars borgar i Normandie med en mycket liten eskort. Det visade sig att Gottfrid fått nog och skickat tillbaka henne. Det tog ytterligare två år att nå en försoning, men sedan återvände Matilda till Anjou och paret verkar ha utvecklat ett mer harmoniskt förhållande. År 1133 födde Matilda sin första son och året därefter föddes ännu en i en svår förlossning som var nära att kosta henne livet. Samtidigt surnade förhållandet mellan Gottfrid och kung Henrik i och med en konflikt om de gränsbefästningar mellan Anjou och Normandie som ingått i Matildas hemgift.
Stefan av Blois tar tronen
Henrik I av England blev 77 år. Han avled 1 december 1135. Matildas kusin Stefan av Blois kastade sig genast över Engelska kanalen och lät sig utropas till kung av England. Få av stormännen verkar ha kommit ihåg trohetsederna till Matilda. Trohetsederna sades vara framtvingade och därmed ogiltiga.
I Anjou satt Matilda - den rättmätige tronarvingen - långt från händelsernas centrum och utan egen maktbas. Dessutom var hon gravid igen, något som knappast gjorde det lättare att inleda ett inbördeskrig. Stefan hade dock inte hört det sista från sin kusin. Faktum är att kampen om tronen skulle definiera hela hans regeringstid.
Matilda hade nu egna anhängare. En trohetsed var en trohetsed, och vissa hade mer att tjäna på att stötta Matilda än Stefan. Med tanke på att Matilda hade fött söner kunde den som tvekade inför tanken att se en regerande kvinna på tronen också se fram emot ett kommande styre med en manlig tronarvinge som kung.
ANNONS
ANNONS
Matilda - en självständig kvinnlig makthavare
Matildas make Gottfrid ville nu erövra Normandie som gränsade till Anjou och som hade tillhört Matildas far, kung Henrik. Gottfrid bröt in över gränsen med sin armé under motiveringen att hertigdömet utgjorde hans äldste sons arv. Ett par års stridigheter följde och efter att Matilda fött sin tredje son ledde hon under hösten 1136 förstärkningar till maken under ett av hans fälttåg.
År 1139 hade Gottfrid en säker bas i det omtvistade hertigdömet Normandie. Matildas mäktige halvbror Robert av Gloucester, som först stött Stefan, hade nu bytt sida. Tillfället var inne att erövra England.
Kejsarinnan krävde sin krona (och det är som sagt intressant att hon gjorde det i egenskap av självständig arvinge, inte som maka eller mor till en egentlig, manlig makthavare). I de dokument hon utfärdat kallar sig Matilda för tysk-romersk kejsarinna och för kung Henriks dotter; att hon även är Gottfrids maka nämns sällan.
Hon blev under sin samtid även känd som arrogant och högdragen. Historikern Marjorie Chibnall har dock föreslagit en intressant förklaring till kejsarinnans rykte. Eftersom Matilda agerade som en självständig makthavare, bör hon också ha uppfört sig såsom andra självständiga makthavare brukade göra, det vill säga som mäktiga män brukade göra. Hon hade vuxit upp med en hårdför kung till far och en hårdför kejsare till make, och det vore inte konstigt om hon lärt sig deras stil. Problemet var, föreslår Chibnall, att samtiden förväntade sig något helt annat från en kvinna. Det som hos en man uppfattades som styrka uppfattades hos henne som arrogans.
Motsatsen till att söndra och härska
I september korsade Matilda och hennes halvbror Robert kanalen med sina styrkor. De flesta av de engelska hamnarna kontrollerades av Stefan, men Matildas och Roberts styrkor välkomnades i borgen Arundel som låg på sydkusten och hölls av gamle kung Henriks sista hustru, änkedrottningen Adeliza.
Robert gav sig av till Bristol för att organisera upproret mot Stefan, men Matilda befann sig fortfarande i borgen när den belägrades av Stefans trupper. Stefan lät henne dock ge sig av för att slå sig ihop med Robert. Historiker har kritiserat kungen för denna raka motsatta taktik till "söndra och härska", men det troliga är att Matilda här för en gångs skull fick nytta av samtidens uppfattning om manligt och kvinnligt. Att fängsla en kvinna som både var en nära släkting och en tidigare kejsarinna var i princip otänkbart och skulle säkerligen ha kostat Stefan många anhängare.
Femton månader av blodigt dödläge följde. Inbördeskriget rasade, men vare sig Stefan eller Matilda vann mer än lokala framgångar. I början av 1141 begav sig dock Stefan till Lincoln nära östkusten för att kväsa två upproriska bröder. I det fältslag som följde togs han till fånga och fördes till Matilda som lät fängsla honom.
ANNONS
ANNONS
Katastrofen i London
Striderna mot de kungatrogna trupperna fortsatte, men Matilda hade överhanden. Under våren 1141 kontrollerade hon i princip England.
Tanken var nu att hon skulle krönas i London, och vid midsommar begav hon sig dit med sitt följe. De slog läger utanför staden och lät förbereda ett triumfatoriskt intåg.
Men efter att Matilda krävt att staden skulle betala en stor summa pengar gjorde Londonborna uppror. Den planerade kröningen utvecklades istället till en väpnad konflikt med stadens innevånare. Matilda och hela hennes kröningsfölje tvingades fly från staden.
Detta var ett allvarligt bakslag. Matilda försökte nu öka sin styrka genom att dra till sig fler anhängare bland stormännen. Samtidigt var en av hennes viktigaste sympatisörer på väg att byta sida. Det rörde sig om biskop Henrik av Winchester, som ansåg att Matilda hade blandat sig i kyrkans affärer. Henrik var inte bara abbot av Glastonbury och biskop av Winchester, inte bara den fängslade kung Stefans bror, utan dessutom påvens sändebud till England. Detta gav honom rejäl tyngd - och nu var han på väg över till fienden.
Halvbrodern Robert begav sig till Winchester i sydligaste England för att tala biskop Henrik till rätta. Det gick inte. Då ledde Matilda sin här söderut och belägrade biskopens borg. Den kungatrogna armén var dock inte långt efter. Den var dessutom förstärkt av en milis från London.
Konungens återkomst
Flera veckor av hårda strider följde. Stora delar av staden Winchester brann ner och det gick allt sämre för Matildas armé. Efter en och en halv månads stridigheter stod det klart att man var tvungen att få henne därifrån, för om hon togs till fånga var allt förlorat. Medan Robert och hans trupper uppehöll fiendens styrkor, smög Matilda och en liten eskort ut ur staden och red med största hastighet därifrån. Enligt en uppgift tvingade brådskan henne att rida gränsle, inte i damsadel som hon annars brukade.
Roberts trupper led ett fullständigt nederlag och flydde hals över huvud. Själv togs han till fånga, och trots egna protester utväxlades han snart mot Matildas viktigaste fånge - kung Stefan själv. Det mesta som Matilda vunnit genom slaget vid Lincoln var därmed förlorat.
Anarkin
Många av Matildas anhängare gick över till Stefans sida. Själv belägrades hon i sin borg i Oxford, men genomförde snart ännu en dramatisk flykt. Vintern hade kommit och Themsen låg frusen utanför murarna. Matilda och tre eller fyra riddare slank nattetid ut ur borgen genom en sidoport och korsade isen iförda vita mantlar som kamouflage. Väl på andra sidan vandrade de 12 kilometer genom snön tills de nådde Abingdon varefter de kunde fortsätta till häst.
Inbördeskriget böljade därefter fram och tillbaka, men uppnådde inte mycket annat än att göra civilbefolkningens liv olidligt (den här epoken i Englands historia kallas ofta för "The Anarchy", anarkin).
ANNONS
ANNONS
Matildas son Henrik tar över kampen
Matilda kontrollerade delar av södra England och präglade bland annat egna mynt där. Men allteftersom åren gick och inga ytterligare framgångar uppnåddes på slagfältet verkar hon ha övergivit sina ambitioner och glidit över till den vanliga medeltida modellen för mäktiga kvinnor - hittills hade hon utövat all makt i eget namn, något som var mycket ovanligt för en kvinna under medeltiden. Detta hade som vi sett resulterat i politiskt motstånd från flera håll. Hädanefter kom hon istället att agera som företrädare för en manlig släkting - sin äldste son Henrik. Kampen mellan Matilda och Stefan handlade nu om vems son som skulle ärva den engelska tronen.
År 1147, vid 14 års ålder, började Matildas son Henrik själv delta i striderna om kronan. Han fick mer stöd än Matilda någonsin fått, inte minst av kyrkan.
År 1148 lämnade Matilda England för att slå sig ner i Rouen i det erövrade Normandie. Henrik fortsatte att föra krig mot Stefan tills han till sist erkände honom som sin adoptivson och efterträdare. När Stefan avled 1154 intog han tronen som Henrik II av England.
Matildas eftermäle
Matilda förblev aktiv som sonens rådgivare i tretton år, ända fram till sin död i Rouen år 1167. Hennes sista viloplats blev kyrkan i det närbelägna klostret Bec-Hellouin. Graven förstördes senare under hundraårskriget, men dess inskription finns bevarad i flera krönikor. Två av raderna kan sägas ge en bra sammanfattning av den medeltida synen på varifrån kvinnliga makthavares auktoritet kom ifrån. Skalden har dragit nytta av att Matildas far var Henrik I, hennes förste make Henrik V av Tyskland och hennes son Henrik II:
Stor av födsel, större genom sin man men störst genom sin avkomma
Här vilar Henriks dotter, brud och moder
Man kan fråga sig om det var detta eftermäle den kvinna som våren 1141 styrde England i eget namn, varken som dotter, brud eller moder, hade hoppats på?
Hur kunde Matilda bli krönt till kejsarinna trots påvens ovilja?
Vilka utmaningar mötte Matilda när hon försökte hävda sin rätt till den engelska tronen efter sin fars bortgång?
Vilka omständigheter ledde till att Matilda blev kejsarinna av det tysk-romerska riket, och hur kom det sig att hon kallades för "Matilda den goda" i tysk historieskrivning?
Varför var det kontroversiellt för de engelska stormännen att svära en trohetsed till Matilda som trots allt var kungens arvinge?
Varför gav kungen inte Matilda någon egen maktbas, och hur påverkade detta hennes möjlighet att ta över kronan efter hans död?
Hur beskriver den bevarade inskriptionen från Matildas grav hennes position och betydelse, och hur är det förenligt med den medeltida synen på kvinnliga makthavare?
Ta reda på:
Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som Matilda och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas historia vid den tiden.
Källor Constance H Berman, “Gender at the Medieval Millennium”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, 2013 Marjorie Chibnall, The Empress Matilda: Queen Consort, Queen Mother and Lady of the English, Blackwell, 1991 Joanna H. Drell, “Aristocratic Economies: Women and Family”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith M. Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, 2013 Charles Beem, “‘Greater by Marriage: The Matrimonial Career of the Empress Matilda”, i Queens and Power in Medieval and Early Modern England, Carole Levin och Robert Bucholz (red.), University of Nebraska Press, 2009
Text: Stefan Högberg, författare Författarens webbplats: Historieporten Stefan Högberg har i många år studerat historiens gränsöverskridande kvinnor. Resultatet har blivit ett antal böcker, podcasten Kvinnliga krigare, föreläsningar runt om i Sverige och uppdykanden i bland annat tidskriften Historiskan och radioprogrammen P3 Historia och Vetenskapsradion Historia.
