Kriget fördes på fransk mark. Flera av den franske kungens storvasaller (mäktiga adelsmän) stödde engelsmännen. Konflikten var därför lika mycket ett inbördeskrig som ett krig mellan England och Frankrike.
Kriget gick till största delen ut på att härja motståndarens territorium. Striderna avlöstes av långa perioder av vapenvila. Det var ovanligt med stora fältslag.
Men när de engelska och franska styrkorna möttes, vann nästan alltid engelsmännen, trots att deras arméer ofta var mindre. Orsaken var att de feodala riddararméerna började bli omoderna (se feodalismen). I England hade kungen och adeln börjat förstå att en tränad armé med avlönade soldater var att föredra.
Slagen vanns inte av riddarna, utan av de engelska bågskyttarna. Englands arméer bestod till stor del av erfarna och skickliga bågskyttar, utrustade med långbågar - en ny slags träffsäkra och långskjutande pilbågar. I de franska arméerna fanns däremot ingen förankrad tradition av bågskytte, åtminstone inte med långbågar (som krävde åratal av träning). Tvärt om. De franska riddarna såg ofta ner på bågskyttar som betraktades både som enkla och fega. I de franska arméerna var det de bepansrade ryttarna som gällde.
Ny taktik stod mot gammal. Långbågen triumferade över armborstskyttar (som hade kortare räckvidd) och riddare i tunga rustningar. De franska arméerna sköts sönder och samman.
De viktigaste engelska segrarna ägde rum på slagfälten vid Crécy (1346), Poitiers (1356) och Azincourt (1415).
Efter slaget vid Azincourt 1415 erövrade engelsmännen slutligen Paris. Stora delar av norra Frankrike föll därmed under engelsk kontroll. Endast i de centrala delarna av Frankrike fortsatte striderna.
År 1429 började engelsmännen belägra den strategiskt viktiga staden Orléans. Det var i detta desperata läge som Frankrikes oväntade räddare gjorde sitt inträde på scenen - en ung bondflicka vid namn Jeanne d'Arc.
Jeanne d'Arc ansåg sig vara sänd av Gud för att rädda Frankrike från engelsmännen. Efter en tid fick hon den franske kronprinsens stöd varefter hon utrustades med en mindre ryttarstyrka. Med dessa trupper gick hon mot Orléans och lyckades häva belägringen och tvinga bort engelsmännen.
Segern vid Orléans var så moraliskt inspirerande att hela centrala Frankrike reste sig. När sedan Burgund (ett hertigdöme och betydande militärstat) gick över till franska sidan 1435, vann Frankrike en rad segrar.
1453 utkämpades hundraårskrigets sista slag vid Castillon, där man använde kanoner. Slaget vanns av fransmännen som därmed även vann kriget. Engelsmännen var nu besegrade och tvingades lämna Frankrike.
Engelsmännens enda kvarvarande besittning på kontinenten var fästningsstaden Calais (återlämnades till Frankrike först 1598). Kanalöarna tillhör också engelska kronan alltsedan hundraårskrigets tid.
LÄS MER: Medeltida krig och försvar
LÄS MER: Jeanne d'Arc (artikelserie)
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
