Lagar berättar dock om hur lagstiftaren ville ha det snarare än om hur saker och ting fungerade i verkligheten. Vi kan se i domstolsprotokoll att kvinnor ibland drev mål i det medeltida Englands domstolar. I hamnstaden Amalfi i södra Italien kunde hustrurna sköta familjens rättsstrider när deras män var till sjöss. Den hårda, fattiga tillvaron under medeltiden gjorde dessutom att alla på gården var nödvändiga för att hushållet skulle gå runt, och det bör ha gjort det svårare för makar att styra och ställa som de ville.
Hårt arbete både på landet och i staden
För bondebefolkningen, som nästan alla medeltidsmänniskor tillhörde, var dygnets vakna timmar fyllda av hårt arbete. Det gällde det att hålla många bollar i luften samtidigt. Kvinnor skulle laga mat, ta hand om barn, baka, brygga, mjölka, göra smör och ost, sköta hönsen, rensa grönsakslandet, hämta vatten, sy, tvätta och laga kläder…
Kunskaperna som behövdes fördes vidare från mor till dotter. Ibland antar man att kvinnan hade ansvaret för barnen och därför var tvungen att hålla sig i hemmet, men det finns inget som säger att all barnskötsel behövde utföras hemma, eller att fäder aldrig tog hand om barn.
Kvinnorna lämnade gården när så behövdes, till exempel för att transportera säd till kvarnen, köpa och sälja på den lokala marknaden eller arbeta i ett annat hushåll för att förstärka den egna hushållskassan.
Kvinnor arbetade också på åkrarna när det var där deras arbetskraft behövdes bäst, och de utförde då i stor utsträckning samma sysslor som männen.
Att kvinnor arbetade hårt syns på skelett från medeltida kyrkogårdar. Arkeologer har grävt ut 687 skelett efter invånare i den engelska byn Wharram Percy, och sett att kvinnor liksom män visar tecken på hårt kroppsarbete. Kvinnliga skelett från Wharram Percy har också växt och slitits på ett sätt som tyder på att kvinnor ofta satt på huk, kanske för att utföra arbetsuppgifter som att mala säd och att väva.
Från slutet av 1100-talet blomstrade Europas städer, och många unga kvinnor vandrade till en stad i hopp om större frihet och en chans att komma upp sig i samhället genom arbete eller ett bra äktenskap. De inflyttande kvinnorna var ofta livegna, vilket betydde att det var olagligt för dem att lämna sin godsherres mark, men om de kunde hålla sig undan i staden under ett år och en dag blev de fria. Ofta sökte de arbete som tjänsteflickor hos hantverkare och köpmän, arbete där en stor del av lönen var mat och husrum. De kunde då få hjälpa till med det mesta i hushållet och i verkstaden, i varuboden eller vad husbonden nu arbetade med.
Att tvätta eller att sälja varor på stadens gator och torg var också vanligt bland fattigare kvinnor. De som hade det lite bättre ställt arbetade ofta med textilhantverk, eller förberedde och sålde mat och dryck.
Tidigt gift, tidigt änka
De flesta kvinnor gifte sig när de var runt 18–19 år, kanske något senare i de norra och västra delarna av Europa.
Mellan tio och tjugo procent av medeltidens kvinnor förblev ogifta hela livet, men den siffran varierade starkt mellan olika tider och platser, och eftersom kvinnor förväntades vara försörjda av män tillhörde de ogifta kvinnorna de fattigaste i samhället.
Det fanns också kvinnor och män som levde tillsammans utan något formellt giftermål.
Vad ett giftermål innebar förändrades med tiden. I början av medeltiden var det ett avtal mellan brudgummen och brudens familj, men kyrkan såg äktenskapet som heligt och ville hitta sätt att garantera dess stabilitet.
Över århundradena blev äktenskapet allt mer en kyrklig angelägenhet. Kyrkolagen började understryka samtycke – det räckte inte längre att göra upp med kvinnans familj, utan hon skulle själv gå med på äktenskap. Rika familjer som använde giftermål för att skapa allianser med andra rika familjer var starkt emot detta, och det dröjde också innan kravet slog igenom. I 1200-talets Sverige kunde en präst fortfarande dömas till tunga böter om han vigde ett par utan att brudens familj gått med på det.
Eftersom kvinnor då som nu levde längre än män, och ofta var yngre än sina makar, blev många kvinnor änkor. En änka kunde få större kontroll över sitt liv än vad hon haft tidigare, för efter makens död stod hon inte längre under en mans förmyndarskap, men hon var också tvungen att hitta ett sätt att försörja sig. För de som hade egna tillgångar, eller som ärvde pengar och mark när maken avled, kunde det bli ett liv av frihet. För många andra innebar änkeskapet fattigdom och ensamhet.
LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden
LÄS MER: Kvinnan som huvudperson
PODCAST: Kvinnor på medeltiden i Sverige
Text: Stefan Högberg, författare
Författarens webbplats: Historieporten
