Demonstrationerna förbjuds
Efter hand hårdnade regeringens attityd. Som svar inledde studenterna en hungerstrejk, nu fick de ökat stöd från folk ur alla samhällsskikt.
Den 19 maj inledde reformivraren och partiledaren Zhao Ziyang en dialog med de hungerstrejkande. Ett tag såg det ut som om studenterna skulle gå segrande ur kampen mot regeringen.
Men den 20 maj infördes undantagstillstånd i Peking. Studenterna uppmanades att avbryta sina strejkaktioner och alla demonstrationer förbjöds.
Det visade sig att det var den hårdföra linjens män inom Kinas ledning som hade segrat och hade tagit över rodret. Den 84-årige partipampen Deng Xiaoping, som egentligen var den som styrde Kina bakom kulisserna, gav nu order till armén att ingripa.
Den 3 juni ekade budskapet oavbrutet från högtalare i hela staden: "Håll er inne! Peking är stängt."
Militären ställer till en massaker
Soldater hade sedan den 17 maj legat i beredskap i närhet av Himmelska fridens torg. De gavs nu order att rensa staden. Den 4 juni inledde arméförbanden sin attack.
Militären spärrade snabbt av tillfarterna till centrala Peking. Därefter slog soldaterna till med tårgas och skarp ammunition mot människobarrikaderna på och omkring torget.
Studenterna svarade med att kasta brandbomber mot stridsvagnarna.
Soldaterna var oerfarna och kom från landsbygden. De talade inte heller den dialekt som talades i Peking. Dessa soldater sköt nu urskillningslöst mot demonstranterna. Obeväpnade människor blev skjutna medan andra kördes över av tanks. Vittnen berättar om kringströdda människokroppar på marken, platta som hamburgare, efter att ha blivit överkörda av stridsvagnar.
Samtidigt greps hundratals studentledare och arbetare och visades upp i kinesisk TV där de uppgavs vara huliganer och terrorister.
Kinas regering mörklägger händelsen
Några dagar efter massakern avkunnades och verkställdes många dödsdomar. Regeringen uppförde misstänkta studenter på svarta listor varefter hundratals personer (eller tusentals - enligt vissa) ska ha dödats eller fängslats.
I regeringens mediarapportering hävdades att militärens agerande var nödvändig för att försäkra regimens stabilitet.
I Kina är ämnet än idag tabu. Regeringen anser all diskussion kring ämnet olämpligt. Kommunistpartiets syn på händelsen är den enda tillåtna versionen.
Många kineser, särskilt ur den yngre generationen, har aldrig ens hört talas om massakern på grund av kommunistpartiets effektiva mörkläggning av händelsen.
Den svenska regeringen beslutade den 5 juni 1989 att avbryta alla kontakter med de kinesiska ledarna som bar ansvaret för massakern.
