Sufiordnar (darwishordnar)
Sufier betonade redan tidigt att det finns ett behov av andliga ledare, s.k. shaykher. Kring framstående sufi-shaykher uppstod olika ordnar. De kallas ibland för darwishordnar. Det är ett persiskt ord som betyder fattig och syftar på det asketiska liv som ordensmedlemmar lever.
Idag finns en lång rad olika ordnar med stor spridning bland muslimer världen över. Under vissa perioder och på olika platser har rörelserna varit förbjudna, men förbud har inte kunnat stoppa ordnarnas spridning och verksamhet. Darwishordnar är t.ex. förbjudna i Turkiet sedan 1925, men idag är rörelserna aktivare än någonsin, och döljer sig ofta bakom täckmantlar som "Föreningen för bevarandet av turkisk dans och musik" eller som en hjälporganisation. Sufism har haft stor betydelse i ickearabiska muslimska länder som Pakistan och bland de cirka 120 miljoner muslimerna i Indien.
Andliga ledare inom sufismen
Shaykhens anseende inom sufismen medförde att många ordensledare kom att betraktas som heliga personer med övernaturliga krafter och förmåga att åstadkomma under eller mirakel. De kallades wali ("vän - här i betydelsen vän med gud"). Deras gravar har i många fall blivit populära vallfärdsmål, utan att alltid vara accepterade som sådana av religiöst lärde.
En stor andel av de vallfärdande till dessa helgongravar är kvinnor, eftersom kvinnornas ställning i samhället kan göra det svårt för dem att resa till Mekka. Det är vanligt att t.ex. en mor som vill ha del av den kraft shaykhen äger - för att hennes sjuka barn ska bli friskt - offrar något vid graven.
Inom sufismen finns kvinnor som är sufi-shaykher och inom minst en gren av sufismen utför män och kvinnor ritualer tillsammans.
Populär som mytisk gestalt och helgon är al-Khadir, "den gröne". I traditionen kopplas "den gröne" samman med berättelser om Musa (Moses) i Koranens sura 18, men rötterna till legenden står att finna ända tillbaka till Gilgamesheposet. Den anses också influerad av bl.a. judiska legender. När islam expanderade följde legenden med. Ett verk i den hinduiska traditionen säger att han är den gud som härskar över odödlighetens källa.
I den folkliga fromheten är Muhammed den främste av sufismens helgon och hans födelsedag har blivit en stor religiös högtid. De religiöst lärde kritiserar ibland firandet med utgångspunkt i trosbekännelsens tanke om en gud och Muhammeds roll som sändebud. Det är t.ex. därför förbjudet att fira profetens födelsedag i Saudiarabien. I många fall firas också shaykhernas födelsedagar, men i en mindre skala. Vid dessa religiösa fester firas sufi-shaykher vid vad som närmast kan liknas vid karnevaler med processioner, religiösa riter, tivoli och religiös musik. Sufismen är t.ex. intimt förknippad i turkisk kultur med neyflöjten och i Pakistan och Indien med den musikform som kallas qawwali.
Sufiordnar som sociala, ekonomiska och politiska nätverk
Sufifromhet har varit ett väsentligt inslag i det folkliga religiösa livet i islam från medeltiden fram till idag. Troligen växer dessa ordnar idag, bl.a. på grund av de sociala och ekonomiska problem som finns i många muslimska länder. Sufiordnar utgör idag både sociala, ekonomiska och politiska nätverk och kan komma att spela en allt större roll i Mellanösterns samhällen där denna typ av informella politiska organisationer är vanliga. I repressiva (förtryckande) stater kan de bli kanaler för såväl politisk handling som social frustration. De kan även utgöra en motvikt mot mer militanta islamistiska rörelser.
LÄS MER: Islams grunder
LÄS MER: Islam [huvudtexten]
LÄS MER: Islams historia
LÄS MER: Introduktion till islam
LÄS MER: Sharia - lagen
LÄS MER: Politisk islam
PODCAST: Islams fem pelare
Litteratur:
Leif Stenberg och Jonas Otterbeck (red.), Islamologi : studiet av en religion. Carlsson, 2012
Birgit Schaebler och Leif Stenberg (red.), Globalization and the Muslim world : culture, religion, and modernity. Syracuse University Press, 2004
Koranen, i översättning av Muhammad Knut Bernström. Stockholm, 1998
Mikael Nordberg, Profetens folk. Stat, samhälle och kultur i islam under tusen år. Stockholm, 2001
Text: Leif Stenberg, professor i islamologi, Institute for the Study of Muslim Civilisations, Aga Khan University
Webbplats: Dr Leif Stenberg, Institute for the Study of Muslim Civilisations
Wikipedia: Leif Stenberg