Omkring 40 miljoner döda
Hong Xiuquans Gudsdyrkare trädde därför fram under perfekta omständigheter. En serie militära segrar följde också, vilket bara tycktes bekräfta deras gudomliga status. Även andra delar av budskapet lockade: Jordreformer skulle genomföras, alla kineser skulle få samma rättigheter och alla orättvisor avskaffas. Armén bara växte och stad efter stad föll, vilket i sin tur ofta följdes av extrema blodbad. Den jordägande överklassen slog tillbaka, med lika stor brutalitet. Under de kommande årens våldsorgier beräknas åtminstone 20 miljoner människor ha dött, allt som följd av den nyfrälste revolutionärens försök att skapa ett fredligt gudsrike på jorden. Ytterligare lika många tros ha dött av svält och missväxt i upprorets spår.
Till att börja med togs nyheten om Gudsdyrkarnas framgångar trots allt emot med entusiasm bland många europeiska missionärer. Kanske skulle hela Kina komma att omvändas. I så fall skulle fler människor kristnas på en och samma gång än vad som skett vid något tillfälle tidigare, i varje fall sedan de där mirakulösa åren på 300-talet, då hela det romerska riket vände sig till den sanna guden.
Snart stod det dock klart att den variant av kristendom som Hong Xiuquan stod för var alltför kättersk, alltför lokalpatriotisk om man så vill, för att passa in i ett prydligt frälsningsschema.
Men rörelsen vann under flera år stora framgångar, som kulminerade då den tidigare huvudstaden Nanjing intogs. Istället för att fortsätta sin frammarsch, vilket mycket väl kunde ha lett till kejsardynastins definitiva undergång, nöjde sig Hong Xiuquan med denna triumf. Erövringarna fick vänta. Istället började han försöka bygga upp sin drömda gudsstat.
Teokratisk diktatur
Vilket visade sig vara en teokratisk diktatur. Alla icke-kristna helgedomar förstördes; prostitution, äktenskapsbrott och homosexualitet belades med dödsstraff, samtidigt som människors liv och leverne på alla sätt skulle kontrolleras. Handel förbjöds och all egendom socialiserades. På det positiva kontot fanns förbud mot opium, slavhandel, fotbindning av kvinnor och månggifte. Men på det hela taget förvandlades Gudsdyrkarnas rike till ett inferno, där människor dödades för minsta felsteg och där ständiga utrensningar i rörelsens topp förde med sig återkommande blodbad.
Hong Xiuquan själv låste in sig i ett palats där han levde ett liv i gränslös lyx, omgiven av oräkneliga kvinnor som gav den "levande guden" en försmak av himmelrikets fröjder.
Även på andra håll i Kina utmanades Qingdynastin av upprorsmakare. "Mittens rike" tycktes med andra ord vara på väg att falla samman i ett blodigt kaos, vilket i så fall inte skulle ha varit första gången i dess långa, stormiga historia.
