Mot slutet av andra världskriget hotade tyskarna Storbritannien och andra länder med ett par nya topphemliga vapensystem som skulle användas till att förstöra deras städer. Tyskarna kallade dem för vedergällningsvapen eftersom de var tänkta som svar på den pågående brittisk-amerikanska bomboffensiven mot Tyskland. Den 13 juni 1944 exploderade den första av Hitlers V1-raketer i London och redan ett par månader senare stod ett ännu värre vapen redo på avfyrningsramperna längs med kanalkusten - den fruktade V2-raketen.
En V1-raket som transporteras till uppskjutningsrampen. Utvecklingen av V1 skedde vid den tyska forskningsanläggningen Heeresversuchsanstalt i Peenemünde på ön Usedom.
V1-raketen
En vecka efter de allierades invasion i Normandie blev bomberna färdiga att avfyras. Det nya vapnet kom att kallas för V1. V1 var en förkortning av ”Vergeltung” (vedergällning). Det var Hitlers hämnd för de allierades terrorbombningar av städer som Hamburg och Berlin.
Den första V1-raketen slog ner i ett hyreshus i London och dödade eller sårade 19 människor. Men stadens befolkning, som var vana vid tyskarnas tidigare bombattacker från vanliga flygplan (under blitzen), drog nästan en suck av lättnad. Man hade hört rykten om nya tyska supervapen och väntat något värre.
ANNONS
Två dagar efter första bomben skickades inte mindre än 244 V1-raketer mot London.
I slutet av augusti hade tyskarna avfyrat 6 700 robotar mot England, varav 3 500 förstörts innan de nått sina mål. Av de övriga exploderade 2 300 i London och resten i andra städer. I London dödades 5 500 människor och 16 000 blev allvarligt sårade. Därtill förstördes ca 20 000 hus av raketattackerna.
V1 var ett förarlöst flygplan som slungades iväg av en katapult och sedan flög spikrakt fram i de 600 km/h som dess lilla raketmotor kunde komma upp i. V1 var försedd med en stridsspets på ett ton sprängämne.
Bild: US Air Force En V1-raket som slår ner i London, 15 juni 1944.
När en V1-raket kom in över England kunde det hända att luftvärnet fick in en fullträff så att raketen exploderade. Om man träffade gyroskopet på raketen gjorde den en gir och återvände till franskt område varifrån tyskarna hade skjutit iväg den. Jaktflyget kunde också ganska lätt skjuta ned en sådan raket. De skickligaste flygarna brukade placera yttersta vingspetsen under raketen och bringa den i vickning. Den styrde då genast mot marken.
Britterna utnyttjade även dubbelagenter (spioner som arbetade för båda sidorna) för att vilseleda tyskarna och få dem att missa de utvalda målen. Man försåg dem helt enkelt med felaktig information om var bomberna slog ner så att de tyska ingenjörerna gavs fel koordinater när de justerade raketernas målsikte. På så vis kunde tusentals liv räddas.
Tysken Wernher von Braun (1912-1977) konstruerade V2-raketen och låg senare bakom USA:s framgångar i rymden under kalla kriget.
V2-raketen
Den 8 september 1944 kom ett mycket värre vapen - V2-raketen.
V2 var i motsats till V1 omöjlig att skjuta ner. Den gick tre gånger fortare än ljudet och kunde gå i en 80 kilometer hög bågformad bana på sin väg mot angreppsmålet. V2-raketens räckvidd var 300 kilometer som avverkades på under 4 minuter.
Konstruktören bakom V2-raketen var Wernher von Braun. Efter andra världskriget deltog han i arbetet med USA: s raketprogram som ledde till den första månlandningen 1969.
De första anfallen med V2-raketerna riktades mot London i England och Antwerpen i Belgien.
Befolkningen i London var rädda för V2-raketerna. Man varken hörde eller såg den. Det bara small till och sedan dog många människor.
ANNONS
ANNONS
Innan fredsslutet i maj 1945 hade ett tusental V2-raketer gått ner i London med omnejd. Totalt krävde V1 och V2-raketerna på några månader över 37 000 offer, dödade, sårade och saknade.
Efter kriget avslöjade de allierades befälhavare Eisenhower att invasionen av Europa kunde ha omöjliggjorts om tyskarna hade satt in dessa vapen sex månader tidigare.
Bild: Carlos Moreno Rekondo Den ballistiska roboten V2 är ett exempel på både Tredje rikets bestialiska människosyn och på dess forskares genialitet. Det var inte bara det första föremålet som tillverkats av människan som nådde rymden, det var också ett enormt slöseri med ekonomiska resurser och människoliv.
Werhner von Braun
Mannen bakom USA: s framgångar i rymden var tysken Wernher von Braun. Mannen som arbetade både för Adolf Hitler och John F Kennedy.
Wernher von Braun blev tidigt intresserad av rymdfart. Tillsammans med några kamrater konstruerade han i sin ungdom raketer utanför Berlin.
Werner von Braun föddes i Tyskland 1912. Redan som 25-åring blev han ledare för den tyska arméns raketforskningsanläggning vid Östersjön. En hög militär insåg snabbt Brauns kapacitet och nu började han arbeta för armén. 1944 konstruerade Braun Hitlers ”hemliga vapen” (se ovan).
Mot slutet av kriget förstod Braun och hans medarbetare att de skulle bli tillfångatagna av ryssar eller amerikaner, och då valde de amerikanerna. Nu började Braun och ett hundratal av hans medarbetare att arbeta för USA. I början av 1946 sköts den första V2-raketen upp från en amerikansk bas i USA.
När USA bestämde sig för att satsa på en månfärd fick Braun och hans medarbetare uppdrag att för det nystartade NASA leverera världens största raket, Saturnus 5. Wernher von Braun dog i cancer 1977, vid 65 års ålder.
Arbetskraften i de tyska underjordiska fabrikerna som framställde V1- och V2-raketerna bestod av halvt ihjälsvultna koncentrationslägerfångar och krigsfångar som tvingades utföra slavarbete under vidriga arbetsförhållanden. Tillverkningen av V1- och V2-raketerna kostade därför långt fler liv än vad raketanfallen gjorde!
V2 banade väg för kalla krigets mest anmärkningsvärda tekniska bedrifter, och det var Wernher von Braun som kom att bli hjärnan bakom amerikanska NASA:s rymdprogram som tog USA till månen och tillbaka.
V2-raketen var ett undervapen. Men egentligen är det ett under att den ens tillverkades. Projektet var ett ofantligt slöseri med resurser, både mänskliga och ekonomiska. För samma summa som satsades i den totala budgeten för V2-programmet skulle Tyskland kunnat producera 20 000 Tigerstridsvagnar eller 800 u-båtar av typ VII.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Hur färdades V1?
Nämn fakta om V2.
Varför var man så rädda för V2-raketerna?
Vem var Wernher von Braun och vad är han känd för?
Litteratur: David Porter, Hitlers hemliga vapen, Fisher & Co, 2013 Roger Moorhouse, Tredje rikets historia i 100 föremål, Lind & Co, 2017 Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
I årets sista podd fortsätter Julia, Mattias och Kristoffer serien om 1900-talet. Nu om 1940-talet. De pratar om andra världskriget, division Engelbrecht, ransoneringskuponger, beredskapsmusik, Ingrid Bergman och ekonomisk tillväxt.
