Och när riket sedan hotades av beridna nomader, khitaner, som i en väldig flod strömmade in i riket norrifrån och krossade en kinesisk armé bestående av 200 000 man, redde hon upp den potentiellt katastrofala situationen, ”med ett lugn och beslutsamhet som var fullständigt beundransvärd”, enligt en av de i vanliga fall så kritiska krönikörerna. Genom skicklig diplomati splittrades angriparna; en av deras ledare fick betalt för att strida mot den andra, och så kunde lugnet åter lägga sig i riket.
Wu Zetian tycks också ha tagit vad man i dag skulle kunna kalla sitt ”feministiska ansvar”, genom att på flera sätt förbättra tillvaron för alla de kvinnor som i det traditionella samhället var så utsatta för manligt bestämmande och förtryck. Bland annat begränsade hon hur hög hemgiften kunde vara, vilket bidrog till att motverka de negativa ekonomiska följderna av att föda flickor. Av mer symbolisk natur var påbudet att sorgeperioden för en avliden mor skulle vara lika lång som för en avliden far. Även på det kulturella området hade hon ett annat perspektiv än sina föregångare, inte minst genom att beställa biografier över framstående kvinnor i den kinesiska historien.
Rykten och palatsintriger
Wu Zetian var 65 år gammal då hon utsåg sig själv till huangdi, kejsare. I ytterligare femton år satt hon på tronen, energisk in i det sista. Samtidigt ska älskarna ha kommit och gått, åtminstone om man ska tro det illasinnade skvaller som senare historiker gärna förde vidare. Under en period favoriserade hon den traditionella religionen, daoismen; enligt vad som påstås efter att ha blivit förförd av en särskilt vältalig daoist. Under en annan period lyfte hon istället fram buddismen som i det närmaste statsreligion, enligt de onda tungorna efter att ha blivit förtjust i en stilig munk. Denne man, som först tagit sig in i palatset som försäljare av kosmetika, började så småningom ta sig allt större friheter – vilket slutade med att han i all tysthet mördades.
Wu Zetians tid på tronen avslutades då hon var åttio år gammal. Välbevarad för sin ålder, och laddad med energi efter att, enligt vad det påstods, ha ätit stora mängder afrodisiaka (ett ämne som framkallar lust), ska hon ta tagit två halvbröder vid namn Zhang till sina sista älskare. Snart började även de ta för sig allt mer av makten. Till sist började rykten gå att de två ville ta över tronen själva, vilket fick hovets tjänstemän att kalla in hennes rättmätige arvinge, som genast tog tag i saken. De båda bröderna Zhang avrättades och Wu Zetian själv hade inget val än att till sist träda tillbaka. Senare samma år dog hon i sin säng, och lämnade efter sig ett historiskt arv som skulle vara föremål för ständiga diskussioner.
Kanske var det först på 1960-talet som Wu Zetian på allvar lyftes fram som en förebild igen, den här gången av Maos hustru, Jiang Qing, som använde hennes exempel för att bana väg för sin egen växande makt.
En kvinna på tronen? Den första och hittills enda, under mer än fyra tusen år av dokumenterad dynastisk historia.
LÄS MER: Kinas historia
LÄS MER: Kvinnan som huvudperson