Del av antikens Aten med Akropolis i bakgrunden. Målning av Leo von Klenze, 1846.
Akropolis
Akropolis var den högst belägna befästa delen i de grekiska städerna under antiken. Mest berömd är Atens Akropolis, som ligger på en klippa som brant reser sig över staden. Varje år strävar miljontals turister upp längs en nött stentrappa för att se på de gamla tempelruinerna på klippans platå.
På Atens Akropolis finns några av den antika konstens förnämsta skapelser. Redan under mykensk tid (ca 1400-1200 f.Kr) var Akropolis en befäst borg. Klippans platå var 300 meter lång och 150 meter bred.
När perserna (under de s.k. perserkrigen) intog Aten 480 f.Kr härjades Akropolis svårt. Men under Atens glansperiod, då Perikles var stadens styresman, lade staden ut enorma belopp för att uppföra tempel till ära för Atens beskyddarinna - gudinnan Athena. Det var bland annat skulptören Fidias - en av det antika Greklands största skulptörer och konstnärer - som var ledare för återuppbyggnaden av Akropolis.
ANNONS
År 432 f.Kr avtecknade sig ett storslaget tempel mot Atens himmel. Templet fick namnet Parthenon och inrymde bland annat en 12 meter hög Athenastaty, täckt av ett lager rent guld och utsmyckad med elfenbenssniderier. Senare under antiken kom Parthenon att räknas som ett av världens underverk.
Templet som byggdes i dorisk stil är 70 meter långt och 30 meter brett, med 17 kolonner utefter långsidorna och 8 efter kortsidorna, samt en inre kolonnrad om 6 kolonner på kortsidorna. Byggnaden var uppförd i marmor, med ornament (utsmyckning) och skulpturer målade i lysande färger. Inne i templet fanns två enorma rum, varav det största inhyste Athenastatyn. Statyn stod kvar till 400-talet e.Kr då den försvann, förmodligen till Konstantinopel.
Nära klippans norra brant låg Erechtheion, ett mindre joniskt tempel (20 x 11 meter) som hade fyra kultrum i olika nivåer och fyra portar med olika utseende. Strax intill ligger Niketemplet, helgat åt Athena som segergudinna.
Senare i tiden mötte Atens Akropolis sitt hårda öde då kristna och därefter muslimska erövrare anpassade byggnaderna på platån efter sina egna behov.
Parthenon stod kvar som moské fram till 1687 då venetianska trupper anföll en turkisk garnison som var stationerad på Akropolis. Den venetianska armén leddes av svensken Otto Wilhelm von Königsmarck som lät använda artilleri för att tvinga turkarna på den antika borgklippan att kapitulera. Under belägringen träffade en venetiansk kanonkula krutmagasinet som fanns i Parthenon. Resultatet blev att 14 av de ursprungliga 46 stora ytterkolonnerna störtade samman. Tusentals marmorstycken spreds över hela Akropolis.
Senare, år 1801, fick den brittiske diplomaten lord Elgin tillstånd av den turkiske sultanen att föra bort skulpturer från Parthenon. Nu kräver den grekiska staten att dessa föremål - som idag finns på British Museum i London - ska återföras till Akropolis.
Under senare tid har Akropolis varit föremål för restaureringsarbete. På Akropolis finns ett museum för de lokala fynden.
Bild: Madmedea Karta över byggnaderna på Akropolis.
Parthenon – uppförd åren 447-432 f.Kr.
Gamla Athenatemplet
Erechtheion – uppförd åren 421-406 f.Kr, joniskt tempel
Athenastatyn
Propyléerna – uppförd åren 437-433 f.Kr, portalerna till klippan
Litteratur: Richard Neer, Richard, Art and Archeology of the Greek World, A new History, c 2500 - c150 BCE, Thames & Hudson, 2012 Jeffrey Hurwit, The Acropolis in the age of Pericles. Cambridge University Press, 2004 H.W. Janson, Konsten, Bonniers, 1985 Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
Kort genomgång (3:57 min) där gymnasieläraren Mattias Nylander berättar om Atens storhetstid - perserkrigen, Perikles och Atens undergång i samband med det långa kriget mot Sparta.
