Baltutlämningen handlade om återförandet av baltiska soldater från Sverige till Sovjetunionen 1946. I andra världskrigets slutskede flydde 2 700 tyska och 167 baltiska soldater som deltagit i striderna på den tyska sidan från de baltiska staterna till Sverige. Från Sovjetunionens sida krävdes att samtliga dessa soldater skulle utlämnas, och kravet bifölls av samlingsregeringen.
Några protester mot utlämnandet av tyskarna förekom inte, medan däremot den baltiska soldatutlämningen åstadkom en av efterkrigstidens mest inflammerade debatter.
Balterna var internerade i läger och protesterade - med stöd av starka svenska opinioner - mot utlämningen. Mot slutet av interneringstiden förekom bland dem självmord, självmordsförsök och hungerstrejker.
De borgerliga partierna som deltagit i samlingsregeringens beslut hävdade att situationen förändrats och krävde på hösten 1945 att utlämningsbeslutet skulle upphävas, bl.a. på grund av att balterna skulle ha varit tvångsmobiliserade då de gick i tysk tjänst.
Den socialdemokratiska regeringen ville trots allt fullfölja utlämningsbeslutet. Den förklarade att inga nya fakta hade tillkommit och att en ändring skulle visa att man inte trodde på Sovjetunionens försäkringar om att de baltiska soldaterna skulle behandlas på ett rättvist sätt. Avfärden från Trelleborg blev dramatisk och många av de utvisade protesterade in i det sista.
LÄS MER: Sverige under andra världskriget
LÄS MER: Sverige under kalla kriget
LÄS MER: Svensk neutralitetspolitik
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
