Den svenska samlingsregeringen under andra världskriget (1939-1945) var en s.k. ministär som bildades i december 1939 efter att finska vinterkriget hade brutit ut. Samlingsregeringen hade representanter från socialdemokraterna, bondeförbundet, folkpartiet och högern. Kommunisterna, som endast hade fem mandat i andra kammaren och ett i första, stod utanför.
För statsminister Per Albin Hansson var det speciellt viktigt att få med högerpartiet i regeringen, eftersom han annars kunde riskera en opposition mot den förda Finlandspolitiken. Det var framförallt inom högern som många önskade en aktivare roll från Sveriges sida, men partiets ledning accepterade att gå in i regeringen.
