Adelssläkten Bielke härstammar från Småland och omtalas första gången 1283. Släkten har varit aktiv i rikspolitiken ända sedan Magnus Erikssons dagar och stred för det mesta för aristokratins intressen mot kungamakten.
Anna Eriksdotter Bielke (död 1525) kom att ärva en militär befälsställning efter sin döde make Johan Månsson Natt och Dag, och ledde försvaret av Kalmar slott mot danskarna våren och sommaren 1520. Hon tog även emot Gustav Vasa vid hans återkomst från landsflykten. Hennes brorsondotter Gunilla Bielke (1568-1597) blev 17 år gammal drottning åt den 31 år äldre Johan III, vilket inom kungafamiljen dock sågs som något av en mesallians (icke ståndsmässigt gifte). Efter makens död fick hon Bråborg i Östergötland som änkesäte.
Mindre lyckligt slutade däremot tre bröder inom en annan gren, sönerna till Anna Eriksdotters kusin kammarrådet Nils Pedersson (död 1550): Hogenskild (1538-1605), Klas (1544-1623) och Ture (1548-1600), samtliga var riksråd och aktiva på Sigismunds sida mot hertig Karl (IX). Liksom Erik Sparre och bröderna Axelsson Banér hade de studerat utomlands och var konstitutionellt bildade. Ture dömdes till döden och avrättades vid Linköpings blodbad år 1600, medan Klas, som erkänt sig skyldig, fängslades och senare landsförvisades (åren 1606-1615).
Den äldste brodern, Hogenskild var sjuklig och hade inte kunnat följa de övriga rådsherrar i landsflykten till Polen, och han hade därför försökt hålla en lägre profil gentemot Karl. Ändå var han redan på Johan III:s tid tillsammans med Sparre en av de ideologiskt mest artikulerade förespråkarna för adelns rättigheter i Sverige. Han var bland annat kritisk mot den expanderande Vasamonarkins användning av ofrälse rådgivare. Hertigen lät efter sin seger därför fängsla honom, men kunde först 1605 få fram tillräckligt material för en dödsdom. Svårt sjuk bars Hogenskild i en stol till avrättningsplatsen.
LÄS MER: Vasatidens Sverige
LÄS MER: Linköpings blodbad
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
