Birgittinorden, egentligen Den Allraheligaste Frälsarens orden (latin: Ordo Sanctissimi Salvatoris), är en klosterorden som grundades av den heliga Birgitta och fick påvens stadfästelse 1370.
Birgittinernas ordensdräkt var grå. Moderklostret i Östergötland startades 1384, och dess första ledare var Birgittas dotter Katarina.
Vid medeltidens slut fanns ett 20-tal kloster, varav de flesta i Nordeuropa och två - Vadstena och Nådendal (utanför Åbo) - i Sverige.
Klostren skulle bestå av både ett kvinnligt och ett manligt konvent.
Det kvinnliga konventet skulle bestå av 60 systrar, det manliga av 13 präster och ett mindre antal diakoner och lekmän. De manliga medlemmarna skulle förrätta mässor och sköta kontakterna med omvärlden, men den högsta ledningen skulle anförtros en abbedissa och systrarna skulle också ha de förnämsta platserna i kyrkan. Biskopen i stiftet skulle jämfört med andra ordnar också ha stort inflytande.
Orden gick tillbaka genom reformationen och det svenska moderklostrets stängning.
LÄS MER: Heliga Birgitta
LÄS MER: Heliga Birgitta - Nordens första helgon
LÄS MER: Vadstena kloster
LÄS MER: Kyrkan och klostren på medeltiden
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
