Johan Gyllenstierna (1635-1680) var Karl XI:s kanske främste förtrogne. Han har ibland blivit kallad "enväldets tjänare".
Johan Gyllenstierna var son till en friherre och tillhörde därmed högadeln. Viktigare var dock att han var dotterson till riksrådet Johan Skytte - Gustav II Adolfs lärare - och att han inte hade skaffat sig någon förmögenhet eller stora jordagods under de för Sveriges del så framgångsrika krigen under 1600-talet (detta i motsats till många andra ur adeln som hade gynnats kraftigt av krigen genom att roffa åt sig av krigsbyten men också av stora belöningar från kronan).
På Riddarhuset arbetade Gyllenstierna mot högadeln och vid riksdagen 1664 blev han en av de kraftfullaste kritikerna av högadeln och regeringen. Gyllenstierna betraktades som farlig, och rådet sökte passivisera honom genom att utse honom till lantmarskalk (adelsståndets talman) vid riksdagen 1668.
Sina grundläggande idéer övergav dock inte Gyllenstierna. Han verkade mot ett adelsvälde och för en stark kungamakt. Han ville ha ordning och reda i förvaltningen samt arbetade för att indragningarna av adelns gods till kronan skulle fullföljas. Utrikespolitiskt var han försiktigare.
Gyllenstierna dog när han var 45 år. Han tjänstgjorde då som generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge och var en av ledarna av försvenskningsarbetet. Han stod bland annat bakom skapandet av en starkare flotta och en ny flottbas på Blekingekusten i Karlskrona.
Vid hans död sörjde kungen en av sina trognaste och effektivaste medhjälpare medan många som tillhörde den gamla bördsadeln drog en lättnadens suck.
LÄS MER: Karl XI
LÄS MER: Karl XI:s reduktion och förmyndarräfst
LÄS MER: Riddarhuset
LÄS MER: Försvenskningen av Skåne och andra områden
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
