Johan Skytte (1577-1645) var Gustav II Adolfs lärare, riksråd och generalguvernör över de baltiska provinserna. Skytte adlades 1604 och blev riksråd 1617, men han skulle under hela sitt politiska liv verka för en maktbalans mellan kungen och aristokratin.
Efter Gustav Adolfs död bekämpade han ätten Oxenstiernas maktambitioner. I de baltiska provinserna sökte han begränsa högadelns och städernas inflytande och i stället skapa en stark centralmakt. I det syftet organiserade han rättsväsendet och invigde 1630 en hovrätt i Dorpat (nuvarande Tartu). Han hoppades att den nya ordningen skulle knyta de baltiska provinserna närmare Sverige och att en fullständig införlivning av dem så småningom skulle hinna ske: en konung, en lag och ett folk var målet.
Skytte skulle dock stöta på motstånd från adeln och borgarna både vad gällde centraliseringen av rättsväsendet och av kyrkan i såväl de baltiska staterna som i Sverige. Däremot var han mer framgångsrik på det akademiska fältet. Han anlade först ett gymnasium och därefter ett universitet i Dorpat, vilket invigdes 1632. Universitetet skulle bestå men blev inte det centrum för försvenskningen som han hade avsett.
Redan som kansler vid Uppsala universitet 1622 inrättade Skytte en professur i vältalighet och statskunskap, den s.k Skytteanska professuren.
Efter Gustav II Adolfs död återvände Skytte till Sverige där han främst ägnade sig åt tjänsten som president för Göta hovrätt.
LÄS MER: Universitetet i Dorpat och försvenskningen av Baltikum under 1600-talet
LÄS MER: Försvenskningen av Skåne och andra områden
LÄS MER: Gustav II Adolf
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
