Lars Magnus Ericsson (1846-1926) var en svensk uppfinnare av telefonindustriprodukter och grundare av världskoncernen Ericsson 1896. Han växte upp i ett fattigt bondehem, arbetade från tonåren vid järnvägen och som smed. Genom ett statligt stipendium kunde han arbeta i Tyskland och Schweiz 1872-1876.
Efter hemkomsten grundade han en finmekanisk verkstad. Han var redan då fascinerad av Bells nya telefon. Genom skicklighet och en enorm arbetsinsats utvecklade Ericsson telefoner samt automatiska växlar. Bolaget blev 1896 aktiebolag i vars ledning Ericsson satt till 1903.
Hans insats ledde till att Stockholm redan 1883 fick ett telefonnät. Början togs 1876, då en linje drogs mellan juvelerare Cedergrens affär på Drottninggatan 31 och bostaden på "n:o 84" för att Cedergren, som hade hjärtfel, skulle slippa förflytta sig i onödan.
LÄS MER: Telefonens historia
LÄS MER: Vetenskap, teknik och kommunikationer 1776-1914
LÄS MER: Meucci, Reis och Bell - hur telefonen uppfanns
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
