Spartacus (ca 111-71 f.Kr) var en romersk slav och gladiator från Thrakien som rymde från sin gladiatorskola och ledde ett stort slavuppror mot romarna 73-71 f.Kr. Hans armé hade stora framgångar i början men besegrades till slut av de romerska legionerna.
Det hela började 73 f.Kr då ett sjuttiotal gladiatorslavar gjorde uppror i staden Capua i södra Italien. Ledaren för slavarna hette Spartacus. Allt fler slavar samlades kring Spartacus som snart hade en armé på uppemot 90 000 slavar.
Spartacus och hans slavarmé besegrade flera romerska härar som sändes ut mot dem. Men så småningom segrade de romerska legionerna och Spartacus dödades.
Efter upproret hade krossats korsfästes 6 000 slavar längs Via Appia, den 20 mil långa vägen mellan Rom och Capua.
I början av år 100 var en tredjedel av Roms befolkning slavar. Ett förslag att slavarna skulle bära en särskild dräkt avvisades i senaten med motiveringen att det var alltför farligt att låta dem se hur många de verkligen var. En romersk medborgare som inte ägde flera slavar ansågs inte vara mycket att räkna med.
LÄS MER: Spartacusupproret
LÄS MER: Gladiatorer
Litteratur:
Patrick Bruun, Bra Böckers världshistoria, del 3 - Asien möter Europa (200 f.Kr - 500 e.Kr), Bokförlaget Bra Böcker, 1983
Erling Bjöl m.fl., Bonniers världshistoria 5 - Romarriket, Bonnier lexikon, 1999
https://www.britannica.com/biography/Spartacus-Roman-gladiator
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare