Agrippa - kejsar Augustus store byggherre
Mästerverket var Pantheon – ”Åt alla gudar”. Det började byggas år 27 f.Kr av Agrippa, som var Augustus måg och vän och till sist medregent. Agrippa (63-12 f.Kr) var en av de stora fältherrarna och ännu större som amiral. Det var han som vann slaget vid Actium åt Octavianus (kejsare Augustus). Han organiserade mätning och kartläggning av imperiet och han ledde de stora byggena i Rom. Han organiserade även förvaltningen i rikets östra hälft.
Stabil infrastruktur
Romarna satsade framsynt på vägar och vattenledningar. Därför räckte vattnet även när Rom vuxit till en miljonstad. Det räckte till 1000 liter per invånare och dygn. I Stockholm förbrukas nu knappt hälften. I Rom slösades med vatten; att stänga av tycks ha varit ett svårlöst problem.
Patricier (överklassen) som hade villor nära en akvedukt stal ofta vatten till sina trädgårdar. Andra odlade grönsaker under akveduktens bågar och det var förbjudet.
Läckor uppstod, och de tätades med cement eller blyplåt. I stora bassänger renades vattnet. En låg vid källorna, en nere i staden. Därifrån gick vattnet ut till konsumenterna i rör av bly eller tegel.
Kejsaren tog 17 procent av vattnet. Hus- och villaägare betalade efter grovlek på röret vid tappningen. Ännu mer imponerande blir den romerska vattenförsörjningen, om man betänker att till den stora koleraepidemin 1853 tog man i London vatten från Themsen, som samtidigt tog emot stadens kloakvatten.
Vi vet inte vilka de stora arkitekterna och ingenjörerna var. De har gått namnlösa till historien. Utom en och han var grek. Han byggde bland annat broar över Donau men råkade i kejserlig onåd och avrättades. Troligen var de flesta grekiska slavar.
Latrinae publicae i Ostia
En av de offentliga toaletterna i Roms hamnstad Ostia finns bevarad. Man sitter där på marmor från gamla sarkofager. Under hålen rinner ständigt vatten, som för all avföring till kloakerna. Toaletter som denna kunde ta emot ett tjugotal både män och kvinnor. De satt ogenerade i livligt samspråk.
Händerna kunde de tvätta i ett stort kar. I en nisch stod Fortuna, ödesgudinnan, son åkallades av dem som hade trög mage.
Kejsar Vespasianus införde en liten avgift. ”Pengar luktar inte”, svarade han sonen Titus som tyckte att detta var osmakligt.
Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare