Så omfattande var redigeringen, som gjordes i all hast, att huvudförfattaren till detta världshistoriska dokument, Thomas Jefferson, i efterhand skulle klaga bittert över hur kongressen hade ”stympat” hans ursprungliga text.
Men så till sist, den 4 juli år 1776, var skrivelsen som skulle bli känd som USA:s självständighetsförklaring färdigbehandlad. I den förklarade representanter för de 13 nordamerikanska stater som varit kolonier till det brittiska imperiet att de sa upp sin trohetsed till Storbritanniens regent. Hädanefter skulle de istället ingå i en ny nation – Amerikas förenta stater.
Kongressens 56 ledamöter hade därmed tagit ett djärvt steg. De hade valt att utmana världens starkaste militära makt, det brittiska rike som gått segrande ur de flesta större krigen de senaste 100 åren. Det var ett välde som under de kommande decennierna dessutom bara skulle fortsätta att växa, tills dess makt sträckte sig över hela jordens yta.
Nej, det var faktiskt inte mycket som talade för att de kongressledamöter som denna julidag hade samlats i Philadelphia skulle få leva länge nog för att få se sin dröm om en självständig nation bli förverkligad. Det var de flesta av dem också medvetna om.
Strax efter att en budbärare skickats iväg med den färdiga texten till den tryckare som stod redo, fällde en av ledamöterna, Benjamin Harrison från Virginia, en talande kommentar till sin kollega Elbridge Gerry från Massachusetts.
”Jag har en stor fördel jämfört med dig, mr Gerry”, sa Harrison. ”När vi alla hängs för det vi nu gör så kommer jag, på grund av min längd och min kroppsmassa, att dö på bara några minuter. Men du som är så lätt i kroppen kommer först att dansa i luften i en timme eller två.”
Gerry log ett blekt leende till svar. Båda blev sedan stående, dystra, medan de lät allvaret i vad de precis hade gjort, vad de precis hade skrivit under på, sjunka in.
Amerikanska revolutionens idéer spreds över världen
Drygt 200 år senare vet vi vad som hände. Storbritannien förde kriget mot de amerikanska kolonierna på ett halvhjärtat och tveksamt sätt, särskilt till en början, då upproret var lätt att krossa. Till sist fick de se sig besegrade och nationen USA kunde uppstå.
Eftersom vi vet att detta skedde kan det verka självklart att det också var tvunget att bli på det sättet. Några av deltagarna i denna sin tids stora revolution var också övertygade om att självständighet för kolonierna faktiskt var ofrånkomligt. En av dem, Thomas Paine, förklarade att revolutionen bara var en fråga om sunt förnuft – en ö kan inte styra en hel kontinent.
Men faktum är att det hela mycket väl kunde ha slutat på ett annat sätt. Koloniernas armé, ledd av George Washington, kunde definitivt ha besegrats. Det är troligt att Nordamerika ändå så småningom skulle ha tagit sig loss ur det engelska greppet, men det skulle i så fall ha skett under helt andra former, betydligt senare. Själva dynamiken i 1800-talets och det tidiga 1900-talets världspolitik skulle i så fall ha sett radikalt annorlunda ut.
Men det är förstås bara spekulationer. En sak är ändå helt säker. Den där dagen för länge sedan, då självständighetsförklaringen skickades till en tryckare vid namn John Dunlap (som genast tryckte 200 exemplar), visste ingen vad som väntade. Männen i Philadelphia kunde bara hoppas – utan att riktigt våga tro på det – att deras vilda drömmar skulle slå in: att Storbritannien skulle besegras, att USA skulle grundas och att denna nation skulle växa till världens mäktigaste samt att den självständighetsförklaring de skrivit under på skulle komma att inspirera efterföljare över hela världen under många år framöver.
För efterföljare fick den. I Frankrike, där folket bara tre år senare lånade uttryck från den amerikanska revolutionens pionjärer, för att förklara varför de med våld kastade ut en förtryckande överklass från sina ståtliga palats. I Sydamerika, i början av 1800-talet, då det spanska imperiets kolonier gjorde sig fria från sina tidigare herrar. Senare samma århundrade, i Grekland och på Balkan, då man gjorde uppror mot det Osmanska riket. Runt om i Afrika och Asien, långt in på 1900-talet, då andra av de kolonier som styrts från de europeiska huvudstäderna till sist kunde kapa banden till sina tidigare förtryckare.
VILL DU VETA MER? Läs Founding Brothers: The Revolutionary Generation av Joseph J. Ellis (2002).
FÖRFATTARE
Text: Magnus Västerbro, författare och journalist med inriktning på historia
Webbsida: https://www.facebook.com/vasterbro
Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas 101 historiska händelser - en annorlunda världshistoria.
Bokens webbplats