Advent och luciafirandet

Som "förjul" och ljushögtid är advent ganska nytt. Detsamma gäller flera av våra adventstraditioner som adventsljus och adventsstjärna. Bådadera hör samman med vad som har kallats "1900-talets ljusrenässans". Seden att tända ett ljus för varje adventssöndag finns nämnd hos Nathan Söderblom (1866-1931, ärkebiskop). Ljusen placerades i en enbuske - en variant den adventsgran som är känd från Ersta diakonissanstalt i Stockholm från 1870-talet. Från 1930-talet fick adventsgranen konkurrens med den adventsstake, som numera finns i praktiskt taget alla svenska hem.

Adventsstjärnans ursprung är diffust. Den har förknippats med adventsandakterna bland de herrnhutiska brödraförsamlingarna på kontinenten och till inre missionskretsar i Tyskland. Från början måste adventsstjärnan ha symboliserat Betlehemsstjärnan och har senare "sekulariserats". Anknytningen till stjärntydarna (de tre vise männen) från österns länder finns fortfarande kvar vid firandet av luciadagen och trettondehelgen.

Också de tidigaste adventskalendrarna hade religiösa motiv. Bakom julaftonsluckan fanns alltid Jesus i krubban. Numera har också adventskalendern sekulariserats, inte minst med TV:s hjälp. I radio och TV talar man idag mera om julkalender än om adventskalender.

Under adventstiden infaller årets mörkaste dygn, midvintersolståndet. Det tunga mörkret och sedan solens återvändande har i årtusenden präglat människors tro och traditioner. Vintersolståndet har förknippats med mörkrets alla ondskefulla makter, med faror, olyckor och nöd. Då stod kampen som starkast mellan ljus och mörker. När dagen började bli längre, var det ljusets makter som segrade. Solen segrade över mörkret. Ett exempel på sådan kult är den romerska festen "Sol invictus" (den obesegrade solen), som efter kristendomens införande som statsreligion i romarriket ersattes av den kristna julhelgen. Också här i Sverige måste den kristna julen ha trängt ut olika typer av hednisk kult kring vintersolståndets brottning mellan ljus och mörker.

Luciafirandet

Kampen mellan ljus och mörker kommer tillbaka också i samband med luciafirandet 13 december. Just lucianatten var enligt folktron årets mörkaste (alltså inte 21 december).

Luciahelgen är mycket komplex. Den innefattar mörkrets alla ondskefulla makter, ofta anförda av Lucifer, mörkrets furste. Mycket av lussefirandet har säkerligen förkristna rötter.

Mot allt det ondskefulla står Lucia, ljusdrottningen. Legenden berättar att helgonet Lucia levde i Syrakusa på Sicilien där hon ska ha lidit martyrdöden 13 december år 304. Ljusen i Lucias hår kan vara ett minne av bålet, som hon en gång ska ha bestigit.