Fettisdagen (av orden fet och tisdag) var inte bara en dag med god mat, den var också brytningspunkten mellan vinterhalvåret och sommarhalvåret. Efter fettisdagen skulle man helst inte ta med sig en lykta eller en lyssticka när man gick ut till djuren i ladugården och stallet. Från den dagen skulle man klara sig med dagsljuset.
Det var också viktigt att alla besökare som kom till gården under fettisdagen verkligen blev bjudna på något gott att äta och dricka. Annars slog olyckan till mot gården senare under året.
Men man hann med mera än att bara äta. Under de tre fastlagsdagarna hade man roligt också. Man lekte, hittade på massor med glada upptåg och klädde ut sig.
"Slå katten ur tunnan" är en av många lekar som folk ägnade sig åt. Den gick till så att man stängde in en levande katt i en tunna. Sedan red man fram till tunnan en efter en och slog på den med tunga käppar eller med svärd tills tunnan gick sönder. Den som lyckades slå sönder tunnan först blev "kattakung". Leken finns kvar än idag, framför allt i Danmark och i södra Sverige. Men numera finns inte en levande katt i tunnan.
Fastlagens historiska bakgrund
Fastlagen med den efterföljande fastan var en mycket viktig period i kyrkoåret under medeltiden. Sverige var då ett katolskt land med starka traditioner. Traditionerna är ännu starka i dagens katolska länder. Under fastlagsdagarna festar man och håller karneval, dvs säger adjö till kött för ett tag. Orden carne och vale betyder just det, "kött farväl".
Efter fastlagen följde fastan. Enligt kyrklig tradition började fastan med den s.k. askonsdagen 40 dagar före påsk.
När reformationen kom till Sverige på 1500-talet togs reglerna om fasta bort ur kyrkans lära.
Men semlorna då?
Hur var det nu med semlorna, fastlagsbullarna? Jo, de hörde till frossandet i god mat under fastlagen. I början hette bullarna hetvägg. De var gjorda av vetemjöl precis som våra är idag, men de var kryddade med kummin. Äv, och formen var annorlunda då de var bakade som kors eller i kilform. Det är också från den här kilformen som själva ordet hetvägg kommer. Ett lån från tyskans heisse wecken, som betyder varma kilar.
En hetvägg var alltså en bulle med fyllning som serverades i en skål med varm mjölk.
Mandelmassan i bullen har hängt med länge, men grädden lade man till efter det första världskriget då också locket av vetedeg kom på plats. Då hade också fettisdagsbullen fått sitt andra namn, semla. Det ordet kommer från latinets simila som betyder, ja just det, bulle!
Att äta en eller två eller flera fastlagsbullar är alltså en gammal tradition. Och den är samtidigt en väldigt levande och populär tradition.
Semlan - en populär tradition
Idag är det också lite tävling när det gäller vår svaghet för den här goda bullen. Konditorier och bagerier tävlar om att baka den allra godaste bullen. De säger sig ha hemliga blandningar på fyllningen och alla har också den fluffigaste vispgrädden. Så säger de i alla fall. Allt för att vinna tävlingen. Dagstidningarna låter ett antal journalister göra blindtester och bedöma ett antal bullar, ofta på en skala från ett till fem. Säkerligen ett populärt uppdrag inom tidningsvärlden.
Det finns en svensk kung som idag är känd för en enda sak. Nämligen att han dog efter att ha ätit en stor portion hetvägg. Kungen hette Adolf Fredrik och levde mellan 1710 och 1771. Han var far till den mer kände Gustav III. Adolf Fredrik gillade mat, riktigt god mat.
En kväll, fettisdagen den 12 februari år 1771, slog han till med ostron, hummer, böckling, kaviar, surkål, kött med rovor och så som avslutning... hetvägg. Till allt detta drack han champagne. Det blev hans död. Ett vittne, Johan Gabriel Oxenstierna, menar att kungen inte klarade att smälta all den här maten vilket medförde att han fick ett slaganfall och dog. Det gick rykten om förgiftning, men Oxenstierna menade att just hetväggen var det som avgjorde kungens öde. Kungen lär ha ätit 14 portioner hetvägg!
En annan känd litterär bullälskare är privatdetektiven Ture Sventon, som knappast kan sköta sitt jobb ordentligt om han inte får en "temla" då och då. Ganska ofta faktiskt. Ture har ju problem med att säga bokstaven s, därför döper han om bullarna till temlor och han köper dem från "Rotas konditori" - det enda i landet som bakar temlor året om. Böckerna om Ture Sventon är skapade av författaren Åke Holmberg och kom ut första gången på 1940- och 1950-talen.
För dem som vill baka sin egen "temla" förlåt "semla, finns det mängder av recept. Även den mest ovane bagaren har alla chanser att lyckas, så enkelt är det faktiskt.
Vetedeg, fyllning av socker, mandel, kanel och kardemumma, om man nu inte köper färdig fyllning i affären. Baka vetebullarna och skär sedan ett locka på den färdiga bullen. Gröp ur lite av bullen så att fyllningen får plats. Snåla inte med grädden, och så sätter du på locket igen.
Dags att njuta av fastlagen. Härligt!
LÄS MER: Fastan och påsken
LÄS MER: Fastlag och fasta
LÄS MER: Kaffets, teets och kakaons historia i Sverige
LÄS MER: Adolf Fredrik - kungen som åt ihjäl sig
LÄS MER: Chokladens historia
PODCAST: Fastlagen och fastan
Litteraturtips:
Nils-Arvid Bringeus, Årets Festdagar, Carlsson, 2006
Jan-Öjvind Swahn, Svenska traditioner, Ordalaget Bokförlag, 2010
Verner von Heidenstam, Svenskarna och deras hövdingar
Åke Holmberg, Ture Sventon
Nordiska museets hemsida
Text: Eva Österlund, frilansjournalist och författare
