Det är helt klart att den nationalistiska propagandan spelade en allt större roll under den här tiden. Såväl Karl Knutsson som Sturarna (och inte minst Gustav Vasa senare) var mycket skickliga propagandister och spelade starkt på känslorna för fosterlandet och "svenskheten". Även om det från början nog mest var ett propagandaknep från överheten i syfte att få böndernas stöd i striderna, så fick ett nationellt tänkande ändå allt större betydelse på lång sikt.
Någon nationalism av modernt slag med bred folklig anslutning var det förstås inte tal om. I Sverige kände sig säkert vanligt folk mer som västgötar, smålänningar eller upplänningar än som svenskar. Slutresultatet blev dock upprättandet av ett nationellt kungadöme under Gustav Vasa och detta uppnåddes säkert till viss del genom den nationalistiska propagandans effekter.
Under 1900-talets senaste decennier fanns en tendens inom den historiska akademiska världen att helt förneka nationalismens betydelse under medeltiden, vilket dock är överdrivet för att inte säga rent felaktigt. Någon slags nationalism - låt vara av betydligt mindre folkligt slag än 1800- och 1900-talens - fanns där och spelade en betydande roll. Det gäller för övrigt inte bara Sverige utan är en allmäneuropeisk tendens i samband med nationalstaternas framväxt under senmedeltiden och tidigmodern tid.
Karl Knutsson och Sturarna - skillnader?
En annan och svårbesvarad fråga är huruvida det fanns skillnader i Karl Knutssons och Sturarnas mål och drivkrafter. Karl Knutsson utmålas ofta som den värste av opportunister, dvs att han inte hade några andra mål än att stärka sin egen personliga makt. Det sägs t.ex. i historikern Dick Harrisons biografi över Karl Knutsson att han, åtminstone i början, antagligen inte var principiell motståndare till Kalmarunionen men att han i sin kamp om makten drevs till en unionsfientlig politik.
Beträffande Sten Sture d.y. brukar det sägas att målet på ett tydligare sätt var upprättandet av ett nationellt kungadöme. Så t.ex. i NE där det står att läsa att hans politik "...syftade sannolikt till att återuppliva det nationella kungadömet till förmån för Sture och hans ätt."
Frågan är dock om det finns någon viktig principiell skillnad mellan dem, annat än att Sten Sture d.y. aldrig hade någon som helst dröm om att bli unionskung, vilket möjligen Karl Knutsson haft till en början (åtminstone över en svensk-norsk union). Gemensamt för dem är att de strävade efter en personlig maktställning som svensk kung eller riksföreståndare och därvid kom i konflikt med de danska kungarna.
Karl Knutsson drevs tämligen omgående in i det så kallade unionsfientliga lägret eftersom hans maktambitioner gjorde det oundvikligt. Detta trots att han förmodligen från början inte var principiell motståndare till Kalmarunionen som sådan. Han kan för övrigt rent privat betecknas som en typisk "adelskosmopolit".
Skillnaden mellan Karl Knutsson och Sturarna bestod väl egentligen mest i att de, i olika skeden, såg olika faktiska möjligheter för sin maktutövning som svensk kung eller riksföreståndare. Att deras politik - liksom de andra Sturarnas eller de danska unionskungarnas - präglades av hänsynslös maktpolitik står klart. Likaså att de skickligt använde sig av nationalistisk propaganda för att nå sina personliga mål. I hur stor utsträckning de själva var nationellt "stämda" eller "fosterländskt sinnade" som det heter i äldre historieskrivning kan vi nog aldrig få svar på. Det saknas källor av mer privat slag som brev etc. för att besvara frågan. Möjligen kan den nationalistiska propagandan och den nationella stämningen, som ju Sturarna var uppfödda med, ha satt sina spår i medvetandet och identiteten hos dem - kanske framför allt Sten Sture d.y. - på ett annat sätt än hos Karl Knutsson som växte upp i en miljö där Kalmarunionen inte var särskilt ifrågasatt.