Margareta - drottning och politiskt geni

Margareta Valdemarsdotter, mer känd som drottning Margareta, var kvinnan som förenade Danmark, Norge (inkl. Island) och Sverige (inkl. Finland) under en krona. I den här artikeln kan du läsa om kvinnan och maktspelaren Margareta, som av flera historiker omnämnts som en av de skickligaste makthavarna på det medeltida politiska spelbrädet.

Margareta, gestaltad av Trine Dyrholm i filmen Drottning Margareta (2023)

Valdemar Atterdags dotter

Margareta föddes i mars 1353. Hon var det sjätte och sista barnet till Danmarks kung, Valdemar Atterdag. Vid sex års ålder trolovades hon med Norges då artonårige kung Håkon, och som vanligt när det gällde medeltida aristokratiska förlovningar handlade det hela om politik. Håkons far, den svenske kungen Magnus Eriksson, behövde danskt stöd för att kväsa sin andre upproriske son Erik. Margaretas far ville i sin tur ha tillbaka Skåne som i två årtionden varit pantsatt till Sverige. Trolovningen förenade de två furstehusen för att möjliggöra allt detta.

ANNONS

Tre år senare var Erik död varefter förlovningen bröts. Ytterligare några turer - inte minst Valdemars berömda brandskattning av Visby 1361 - ledde därtill att den politiska kartan fick ritas om. Men i april 1363 firades till sist bröllopet i Köpenhamn.

Talang för politik

Vid tio års ålder gjorde alltså Margareta politisk debut som norsk och i någon mån svensk drottning (Håkon hade blivit sin fars medregent i Sverige, men hade bara makt över Skara stift).

Åren efter bröllopet förändrades maktbalansen radikalt i Skandinavien när Margaretas ende bror Christoffer avled och de svenska stormännen avsatte Magnus Eriksson. Plötsligt stod Danmark utan manlig tronföljare. Samtidigt låg nu makten över Sverige hos den nye kung man krönt, Magnus tyske systerson Albrekt av Mecklenburg.

Håkon förde en hård kamp med de mecklenburgare som kontrollerade Sverige. Under tiden växte Margareta upp på kungaborgen Akershus i Oslo. Hovets danska och svenska kopplingar medförde att hon vistades i en tämligen samnordisk miljö. Kvinnan som tog hand om henne var hovmästarinnan Märta Ulfsdotter, dotter till den heliga Birgitta. Märta lät uppfostra Margareta i den starka kungamaktens tradition, och politik blev en hörnsten i utbildningen. Detta var inte några problem för Margareta som tidigt visade stor talang på området.

Märta hade en egen dotter i Margaretas ålder, Ingegärd, och hon var mycket sträng mot dem båda.

Drottning och småbarnsmor

I oktober 1370 var Margareta 17 år och gravid. Hon tycks nu i egenskap av drottning ha börjat styra i osloområdet. I ett bevarat brev till maken meddelar hon honom bland annat att hon benådat en dråpare i hans namn, och att Akershus lider brist på förnödenheter (troligen är det konsekvenserna av digerdödens härjningar och de ständiga krigen som skadat den norska ekonomin). Hon ber Håkon att ordna kredit med köpmannen Westfal så att hon kan säkra hushållets försörjning.

Vid jul det året föddes sonen Olof. Margareta fick därefter några år som småbarnsmor, sedan tog storpolitiken fart på allvar.

Margareta tar makten

År 1375 avled Margaretas far Valdemar. Hon tog då med sig den femårige Olof till Danmark där han efter en övertalningskampanj valdes till ny dansk kung. Valdemar hade redan ordnat tronföljden genom att lova den tyske hertigen Albrekt, kusin till den ovan nämnde Albrekt av Mecklenburg, att han skulle få ärva. Margareta övertygade dock rikets världsliga och kyrkliga stormän att kronan borde gå till Olof, och att hon själv borde agera förmyndare för honom tills han blev myndig. Detta var ett jämförelsevis vanligt grepp i medeltidens aristokratiska familjer och troligen var stormännen redan skeptiska mot att lämna över makten till den utländske Albrekt.

ANNONS

Margareta stannade alltså i Danmark som rikets regent. Vad Håkon hade för åsikter om allt detta är inte känt, men säkert såg han en poäng i att han och hans drottning tillsammans styrde två av de tre skandinaviska rikena. Margareta verkar hur som helst ha utövat allt större inflytande även över hans regering.

År 1380 avled Håkon varefter Margareta blev änka. Som andra medeltida änkor med god ekonomi gav detta henne större handlingsutrymme - en kvinna stod vanligen först under sin fars och sedan under sin makes förmyndarskap, men en änka kunde i större utsträckning sköta sig själv. Den då tioårige Olof ärvde även den norska tronen och Margareta styrde därmed även Norge i väntan på sonens myndighetsdag.

Rikets rätta fru och husbonde

Olof fick dock inte uppleva sin myndighetsdag. Endast 16 år gammal avled han i lunginflammation på skånska Falsterbohus. Margareta hade vid det laget regerat med sådan skicklighet att det danska riksrådet kom överens om att hon skulle fortsätta tills hon och folken enades om en ny regent. Hon hyllades i Danmark som rikets "rätta fru och husbonde", och seglade sedan till Norge för att säkra sin position där.

Margareta styrde nu själv två av Skandinaviens tre riken. Sverige tillhörde fortfarande Albrekt av Mecklenburg, men de svenska stormännen hade tröttnat på tysk överhöghet.

Margareta hade nu två problem som måste lösas: att skaffa en arvtagare och att erövra Sverige.

Margareta kallas idag allmänt för "drottning Margareta", men det är värt att notera att hon under sin samtid endast bar den titeln före makens död - att vara drottning var att vara gift med en kung. Som regent kallades hon för "fullmäktig fru och husbonde" och liknande formuleringar. Den positionen hade hon alltså uppnått i Danmark och Norge, men Sverige återstod, trots att familjen länge hade gjort anspråk på den svenska kronan. Margaretas make Håkon hade trots allt varit son till den förre svenske kungen, medan Albrekt av Mecklenburg, som satt på tronen, bara var hans systerson.

Konspiration och adoption

Ungefär vid samma tid som Margaretas son avled uppenbarade sig ett gyllene tillfälle. De svenska stormännen hade satt den tyske Albrekt på tronen drygt tjugo år tidigare, men nu försökte han minska aristokratins inflytande i landet, och en ny generation av stormän började tycka att det var dags att byta kung.

I mars år 1388 träffade Margareta en delegation av missnöjda svenska aristokrater på Dalaborg, en svensk borganläggning vid Vänerns sydvästra kust och därmed nära den dåtida dansk-svenska gränsen. Stormännen lovade att anta Margareta som regent även i Sverige om hon bara hjälpte dem att bli av med Albrekt.

Krig förklarades mot Albrekt, men Margareta hade även ett annat bekymmer - hur skulle hon säkra tronföljden efter att hennes enda son avlidit? Risken för en plötslig död var större under medeltiden än idag, och om inte hela Margaretas statsbygge skulle falla ihop vid hennes död gällde det att någon stod redo att ta över. Helst skulle kronan ärvas på manssidan, men där fanns inte fler arvtagare. Man letade därför på kvinnosidan och hittade Margaretas sexårige systerdotterson Bogislav. Han var son till hertigen av Pommern, ett hertigdöme vid Östersjöns södra kust. Margareta adopterade Bogislav och även hans syster Katarina, även om Katarinas öde inte skulle bli att ärva en tron - istället kom hon att giftas bort med en tysk greve.

"Kung byxlös"

Margaretas här belägrade Stockholm varefter Albrekts släktingar i det tyska hertigdömet Mecklenburg sände ut skepp för att härja de danska kusterna.

Det finns gott om legender om hur Albrekt under kriget hånade Margareta, kallade henne för "kung byxlös" och skickade henne ett bryne att vässa sina synålar på. Men det är oklart huruvida detta verkligen inträffade eller om senare tiders människor har broderat ut berättelsen om konflikten. Faktum är att vi över huvud taget har förvånansvärt lite information om kriget. Vi vet inte ens om Margaretas här var övervägande dansk, eller om de kungafientliga svenska stormännen hade bidragit med egna trupper.

Hur som helst möttes Margaretas och Albrekts styrkor i Åsle socken nära Falköping i slutet av februari 1389, det vill säga i slutet av den säsong då man helst förde krig eftersom frusna sjöar och vattendrag då gjorde det lättare för trupper att röra sig över landet. Här utspelade sig ett av medeltidens få fältslag, och Albrekt förlorade. Han och hans son togs till fånga, men mecklenburgarna såg inte detta som en anledning att ge upp kampen.

Erik av Pommern anländer

Samma år anlände lille Bogislav till Skandinavien, och det var dags att få honom vald till kung i samtliga tre riken. Sverige var visserligen inte helt erövrat ännu, men att ha en egen svensk kung kunde bara bli till fördel i propagandan.

Påsken 1392 kröntes Bogislav först av allt till kung i Norge, och fick då byta namn till det mer nordiskt och kungligt klingande Erik. Han har följaktligen gått till den svenska historien som Erik av Pommern.

Margareta stärkte sin kontroll över Sverige, men tyskarna höll fortfarande Stockholm. År 1395, efter medling av köpmannaförbundet Hansan, släpptes Albrekt fri på villkor att han efter tre år antingen skulle lämna över Stockholm eller betala en dryg penningsumma. Margareta stärkte samtidigt kronans makt i Danmark, även om det där inte var så mycket fråga om vapenmakt som om förhandlingar med stormän och med städernas borgare om hur landet skulle styras.

ANNONS

Kalmarunionen

Året efter Albrekts frigivning valdes Erik till sist till kung även i Danmark och Sverige. I juni 1397 kröntes han i Kalmar som vid den här tiden var Sveriges viktigaste stad i söder och dessutom hemstad för ett antal sjömän som nyligen angripits och dödats av hanseatiska piratjägare. Den incidenten skulle redas ut i Kalmar denna sommar, och kanske var det upprinnelsen till kröningen - det kan ha varit en propagandamässig poäng gentemot mecklenburgarna att kröna Erik vid ett tillfälle där delegater från det mäktiga Hansan var närvarande.

Med Erik krönt till kung i samtliga skandinaviska länder var det hur som helst dags att sätta upp en unionsakt, ett dokument som slog fast vad som från och med nu skulle gälla i Norden. Samma sommar var dokumentet och den så kallade Kalmarunionen ett faktum. Danmark, Norge (inkl. Island) och Sverige (inkl. Finland) skulle hädanefter lyda under samma kung.

Vad som inte stod att läsa var att kung Erik fortfarande lydde under sin adoptivmor, för Margareta hade inga planer på att släppa regeringsmakten ännu.

År 1398, tio år efter att kriget mot Albrekt och hans tyska anhängare hade börjat, öppnade de tyskar som hållit Stockholm till sist stadens portar. Den sextonårige unionskungen Erik stärkte därmed sitt grepp om Sverige - eller snarare så stärkte Margareta sitt eget grepp, för Erik var visserligen krönt till kung, men det var hans adoptivmor som regerade.

Slesvig, Gotland och prinsessan Filippa

Margareta hade inte förlorat sitt sinne för politik. För att säkra sin södra gräns under kriget mot Albrekt hade hon givit det syddanska hertigdömet Slesvig i förläning till en tysk greve vid namn Gerhard. Men efter hans död 1404 arbetade hon hårt för att återföra hertigdömet till kronan. År 1408 återlöste hon också Gotland från Tyska orden, en riddarorden som ursprungligen kallats in av Visbys borgare för att bekämpa pirater.

Vid det laget hade kungafamiljen utökats. Erik gifte sig 1406 med den engelska prinsessan Filippa - en händelse som inte bara hade personlig, utan även politisk betydelse.

De mäktiga familjerna var hörnstenar i medeltidens samhälle. Även om maken var familjens överhuvud var det ofta hustrun som fick gå in när han befann sig på resa eller av någon annan anledning inte kunde sköta arbetet. Från 1410-talet skulle Filippa ibland gå in och sköta Eriks regeringsbestyr, inte minst i Sverige där hon liksom Margareta gynnade Vadstena kloster.

Margareta som ledare

Vad var då Margareta för en sorts regent? Hon blev starkt kritiserad i sin samtid och beskylldes bland annat för att ha lagt tunga skatter på Sverige och att ha torterat och utpressat Albrekt när hon höll honom fången i sex år efter slaget vid Åsle. Hur mycket av denna kritik som kommer av att Margareta var en kvinna som agerade på ett sätt som kvinnor inte förväntades agera på, nämligen som en maktperson, är en fråga som är intressant att ställa men förmodligen omöjlig att besvara. Det framgår dock i källorna att hon var en hård och hal förhandlare som inte följde ingångna avtal om hon inte behövde. Bevarat källmaterial säger att Lübecks förhandlare fruktade henne, och historikern Lars-Olof Larsson kallar Margareta för en av sin tids främsta europeiska spelare vid det politiska schackbrädet.

En intressant inblick i Margaretas syn på kungamakt finns i ett instruktionsbrev till Erik från 1405. Kungen hade ett hetsigt temperament och när han skulle på statsresa till Norge litade Margareta inte på att han skulle kunna uppföra sig. Hon skrev därför en instruktion som bevarats till eftervärlden, och talar där bland annat om att vinna personlig sympati hos höga såväl som låga undersåtar, om att använda pålitliga män och om att skjuta upp stora beslut så länge som möjligt för att hålla alla vägar öppna, ett råd som går igen i dagens managementlitteratur. Tidigare löften och privilegier kunde dock strykas vid behov, för kungen stod över lagen. På ett mer praktiskt plan instrueras Erik att alltid sätta sitt sigill direkt på det dokument han ska besegla, inte på ett band under dokumentet, eftersom någon listig norrman då kan ta loss bandet och fästa det vid ett helt annat dokument.

Hårdför och empatisk

Greve Gerhards arvingar ville inte släppa ifrån sig Slesvig, så Margareta ökade sitt inflytande i hertigdömet genom att köpa borgar. År 1409 tog hon kontroll över Flensborg och Nyhus slott, och 1410 utbröt krig med arvingarna som knappast kunnat undgå att märka vad som hände. Erik erövrade de närbelägna öarna Als och Ärö. Flensborg tog Margaretas motståndare tillbaka 1411, men hon fick samma år tillbaka borgen vid förhandlingsbordet.

Vid det laget närmade sig Margaretas bana dock sitt slut. Pesten hade härjat som värst i mitten av 1300-talet, men den återkom ständigt och ingen var säker - inte ens kungens adoptivmor. Margareta smittades och i slutet av oktober 1412, 59 år gammal, avled hon ombord på sitt skepp i Flensborgs hamn.

Vadstena kloster tog i sin årsbok in ett slutgiltigt omdöme om den kvinna som i decennier styrt Skandinavien: "hon var under sitt liv mycket framgångsrik, vad det världsliga beträffar". Den outtalade kritiken är tydlig. Margareta förstod sig på makt, krig och politik, men det var också allt. Det bör då noteras att hennes testamente anslog väldiga summor till de som drabbats av hennes krig, pengar som bland annat gick till "kvinnor som blivit kränkta och förnedrade" och till att ombesörja själafriden för de som stupat, både på Margaretas sida och på motståndarsidan. Det är svårt att bedöma personligheten hos någon som levde för sexhundra år sedan, men av de skärvor som finns kvar av decennierna kring år 1400 framgår att Margareta var en komplex kvinna - skicklig och hårdför nog att ta kontrollen över tre kungadömen, men empatisk nog att minnas de människor som drabbats på vägen dit.

LÄS MER: Margareta I av Danmark

LÄS MER: Drottning Margareta - kvinnan bakom Kalmarunionen

LÄS MER: Margareta - unionsdrottningen (1353-1412)

LÄS MER: Erik av Pommern

LÄS MER: Kalmarunionen

LÄS MER: Medeltidens tio viktigaste kvinnliga normbrytare

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Margareta enade Nordens länder i en union. Förklara kortfattat hur länderna kunde förenas under en härskare. (Hur hade Margareta gått tillväga för att göra sig till härskare över hela Norden?)
Ge några exempel som pekar på att Margareta var en skicklig politiker.
Hur verkar Margareta ha varit som ledare? Utveckla ditt svar.

Litteratur:
Lars-Olof Larsson, Kalmarunionens tid: från drottning Margareta till Kristian II, Rabén Prisma, 1997
Marie-Louise Flemberg, Filippa: engelsk prinsessa och unionsdrottning, Santérus förlag, 2014

Text: Stefan Högberg, författare

Författarens webbplats: Historieporten
Stefan Högberg har i många år studerat historiens gränsöverskridande kvinnor. Resultatet har blivit ett antal böcker, podcasten Kvinnliga krigare, föreläsningar runt om i Sverige och uppdykanden i bland annat tidskriften Historiskan och radioprogrammen P3 Historia och Vetenskapsradion Historia.

Senast uppdaterad: 3 augusti 2023

Publicerad: 2 juni 2023

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio