Det är år 117 e.Kr. Genom det vidsträckta romerska riket rider ilbud från Rom till Synen för att framföra ett betydelsefullt budskap: Kejsar Trajanus är död, och som efterträdare har Syriens ståthållare Publius Aelius Hadrianus utpekats. Han kom att sitta vid makten i 21 år.
Kejsar Hadrianus införde bruket att bära skägg. Under 500 år hade nästan alla män i den grekisk-romerska världen varit slätrakade.
Adoptivsonen
Det är oklart om Trajanus adopterat Hadrianus och utnämnt honom till Roms nye härskare, även om den döende kejsaren hade sådana planer. Det är möjligt att Trajanus hustru Plotina låg bakom adoptionen. Hon hade inga egna barn och var mycket fäst vid Hadrianus.
Ryktet berättar att Plotina omedelbart efter Trajanus död arrangerade en falsk adoption. En slav lades i hemlighet i kejsarens säng i det mörka rummet, och inför vittnen förklarade slaven mumlande att han adopterade Hadrianus.
Från soldat till kejsare
Hadrianus föddes år 76 i södra Spanien och var på långt håll släkt med Trajanus. De härstammade från samma familj som bodde vid floden Guadalquivirs stränder. Dit hade romare kommit på sina erövringsfärder tre hundra år tidigare.
ANNONS
Vid 10 års ålder förlorade Hadrianus sin far och Trajanus blev hans förmyndare. Den begåvade pojken kom till Rom, där han bland annat studerade det grekiska språket och litteraturen. Vid 15 års ålder gjorde han militärtjänst i Spanien. Så småningom blev han officer inom legionerna vid Donau och gifte sig med en sondotter till Trajanus syster.
Hadrianus var drygt 40 år, när han blev Roms kejsare. Så snart han fick veta sin upphöjelse, bad han att senaten skulle erkänna honom som kejsare. Men han avböjde alla hedersbetygelser som tidigare kommit nya kejsare till del.
Fred för hela världen
Föregångaren, Trajanus, hade fört långa krig i öster. I krig mot parterna hade han erövrat Armenien och stora delar av dagens Irak. Under Trajanus nådde romarriket sin största utbredning någonsin.
"Fred för hela världen", blev Hadrianus slagord. Han menade att det skulle bli svårt att behålla de områden som Trajanus erövrat i öster. Det skulle behövas en stor här för det och man hade varken pengar eller manskap till en så väldig uppgift. Hadrianus beslöt därför att ge upp allt land öster om floderna Eufrat och Tigris i dagens Irak. Redan kejsar Augustus hade förklarat att Eufrat, Donau och Rhen borde utgöra gränserna för det romerska väldet och att romarriket inte borde erövra områden som låg bortom dessa floder.
Många romare tyckte illa om Hadrianus tal om fred. Missnöjet var störst bland generalerna. Skulle Rom utan kamp lämna de länder som erövrats i så många strider och med så stor möda? Det var fegt, och det var skamligt mot Trajanus minne, sa generalerna. De bildade en sammansvärjning för att störta Hadrianus. Men de sammansvurna avslöjades och avrättades.
ANNONS
Starkt gränsförsvar
Hären skulle inte utökas, förklarade Hadrianus, men härens slagkraft skulle ökas. Tidigare fick enbart romerska medborgare tillhöra legionerna, som var elitstyrkorna. Övriga fick bara tjänstgöra i hjälptrupperna. Hädanefter skulle alla ha rätt att kämpa i båda styrkorna.
Hadrianus lät förstärka gränstrupperna med små lättrörliga avdelningar av infanteri och kavalleri. De soldaterna kom från olika folkstammar i gränsområdena. De lättrörliga avdelningarna leddes i regel av romerska befäl men fick behålla sitt modersmål och sina vapen.
Hadrianus införde hårdare träning av soldaterna och han ville dela soldaternas liv och mödor. Han menade att han som fältherre borde uthärda alla strapatser som hans soldater fick utstå. Han åkte aldrig i vagn utan red eller gick till fots.
Bild: Steven Fruitsmaak Hadrianus mur kallas det försvarsverk i norra England som Hadrianus lät bygga längs gränsen till Skottland. Delar av muren står kvar än idag.
En resande kejsare
Hadrianus var en resande kejsare. I ungefär tio år reste han från den ena änden av romarriket till den andra. Då och då gjorde han korta uppehåll i Rom. Kejsaren ville lära känna de olika delarna av sitt rike.
I det väldiga romarrikets olika områden var olikheterna stora i fråga om språk och levnadsvillkor, konst och arkitektur. Dessutom ville han inspektera hären och gränsprovinserna. Med en mängd tjänstemän i följe genomkorsade han Europa, Nordafrika och Mindre Asien (ungefär nutidens Turkiet).
I Germanien, romarnas namn på Tyskland, lät han bygga färdigt gränsbefästningarna vid Rhen. I norra Britannien, vid gränsen mot Skottland, lät han bygga en stenmur med befästa läger och vakttorn. Hadrianus vall, som den kallades, var 118 kilometer lång och 5-6 meter hög. I Spanien byggde han broar, tempel och akvedukter.
ANNONS
Hadrianus hade ett brinnande intresse för Grekland och reste genom alla grekiska landskap. I Aten, där han stannade länge, lät han bland annat uppföra Olympieion, ett tempel till Zeus ära. I Rom anlade han Athenaeum, där romarna kunde studera grekisk grammatik och grekisk litteratur.
Hadrianus bar helskägg. Ända sedan Alexander den stores tid - i nästan fem hundra år - hade alla i den grekisk-romerska världen varit slätrakade, med undantag av en del filosofer och kristna. Hadrianus bestämde att endast män med skägg, eller män som var villiga att lägga sig till med skägg, fick bli officerare. Skägg blev modernt; det kan man se om man betraktar statyer av män från denna tid av vilka många har skägg. Historiker brukar kunna datera konstverken efter skäggen.
En bitande humor
Hadrianus hade ett fantastiskt minne för personer. Han kände lätt igen soldater som han träffat i förbigående många år, tidigare och han kom till och med ihåg namnet på dem.
Hadrianus kvickhet kunde bli bitande. En gammal, gråhårig man framförde en begäran som Hadrianus avslog. Mannen kom tillbaka - med färgat hår. Hadrianus kände igen honom och sa: "Jag har redan gett din far avslag på den här framställningen."
Kejsaren besökte ofta de offentliga badhusen. En gång upptäckte han en äldre man som under knäböjningar gned ryggen mot väggen.
"Varför låter du massera dig av marmorn?" frågade Hadrianus.
"Därför att jag inte äger någon slav", svarade mannen.
Redan samma dag skänkte Hadrianus mannen ett par slavar och pengar till deras uppehälle för de närmaste åren.
Lite senare kom Hadrianus på nytt till ett offentligt bad. Flera män stod vid väggen och gned ryggarna mot marmorn. Hadrianus befallde dem att massera varandra!
Antinous
Hadrianus ville förena det skönaste han sett under sina långa resor. Han lät därför bygga en jättevilla, vars olika delar fick namn efter berömda platser som han besökt.
Många av de statyer, byster och reliefer som har hittats i villan föreställer en vacker ung man vid namn Antinous som Hadrianus hade en kärleksförbindelse med. Under en båtfärd på Nilen drunknade Antinous. Det är oklart om det var en olyckshändelse eller självmord. Det sägs att en spåman förutsagt att Hadrianus snart skulle dö, om inte någon gick i döden i kejsarens ställe. Antinous, som fått höra om spådomen, skulle därför ha kastat sig i floden.
Hadrianus kunde inte glömma Antinous. I sin villa och på otaliga andra platser i riket lät han uppföra konstverk som föreställde Antinous.
ANNONS
ANNONS
Inför döden
Hadrianus levde ensam i den stora villan under sina sista år. Alla hans anhöriga var döda. Ensam vandrade han genom de praktfulla rummen, pelarhallarna och parkerna. Han drabbades av allt häftigare näsblödningar och fick vattusot, en sjukdom som gör att vatten samlar sig under huden eller i buken. Han blev lättretad, och i sin misstänksamhet visade han ibland grymhet.
Bild: FrDr I Hadrianus väldiga villa fanns bibliotek, bad, fontäner, parker och en teater. Allt detta tog sexton år att bygga. Ruinerna täcker en yta på två tredjedels kvadratkilometer.
I Egypten hade Hadrianus sett pyramiderna, faraonernas mäktiga gravar. Han beslöt att bygga sin egen grav, men hans grav skulle bli rund. Mängder av slavar började släpa sten och murbruk vid Tiberns strand. Det tog nio år innan det fästningslika mausoleet stod färdigt. I gravkammaren skulle Hadrianus aska stå - liksom de efterföljande kejsarnas. Men i gravmonumentet, som ända sedan 500-talet kallas Castel Sant' Angelo, har man inte hittat några urnor eller kistor.
Innan han dog ville Hadrianus än en gång se det vida havet som burit honom från land till land. Han reste till Bajae, kejsartidens mest berömda badort, som ligger nära Neapel. Där ville han dö ifrån sina plågor. Han bad om ett dödligt gift, men fick det inte. Han ropade efter en dolk, men ingen räckte honom den. Han lovade betala den som hjälpte honom dö, men ingen gjorde det. Inte heller någon slav kunde övertalas att förkorta kejsarens liv.
Sina sista dagar skrev han dikter. Den 10 juli år 138 dog kejsaren.
En del människor ur det förflutna vet vi lite om, om andra vet vi mer. Det beror på vilka källor vi har.
Hadrianus levde för nästan två tusen år sedan. Hur kan vi då veta så mycket om honom? Han har inte skrivit någon bok om sitt eget liv. Bara delar av hans brev, tal och dikter finns kvar. Det finns andra brev, tal och rapporter bevarade från Hadrianus tid. Där kan man hitta viktiga fakta. Vi kan också studera mynt och rester av byggnadsverk med inskriptioner. Men en riktigt levande bild av kejsar Hadrianus är svår att få.
Våra viktigaste källor är istället två historieskrivare. Greken Cassius Dio skrev drygt fyrtio år efter Hadrianus död ett kapitel om kejsaren i en bok om romersk historia. Mer än hundra år efter kejsarens död gav den romerske historieskrivaren Spartianus sin bild av Hadrianus.
En som studerat materialet om Hadrianus under många år är den franska författarinnan Marguerite Yourcenar. Hon har skrivit boken Hadrianus minnen. Författarinnan har sagt att hon haft mycket litet historiskt material att stödja sig på, men när man skriver romaner kan man fantisera för att fylla ut luckorna. Det kan inte forskare göra.
Marguerite Yourcenar tog reda på hur man kände sig när man blev gammal och sjuk och hon intervjuade människor som led av samma sjukdomar som kejsar Hadrianus. Sedan kunde hon föreställa sig hur kejsaren kände sig när han blev allt sjukare.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
En del erövrade områden ville Hadrianus ge upp, andra ville han behålla. Vilka var skälen?
Hadrianus reste mycket i sitt stora rike. Varför?
Vilka var Hadrianus särdrag och intressen?
Ge exempel på hur man kan få information om personer som levde för många hundra år sedan (se faktarutan längst ner).
Litteratur: Adrian Goldsworthy, Kejsare och generaler - männen bakom Roms framgångar, Historiska Media, 2007 Erling Bjöl m.fl., Bonniers världshistoria 5: Romarriket, Bonnierfakta, 1983 Chester G. Starr, A history of the ancient World, Oxford University press, 1978 Bra Böckers Lexikon 2000, del 10, Bokförlaget Bra Böcker, 1996
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
