Strax invid ingången stod ibland en tiggarbänk. När man åt vid den öppna spisen använde man en särskild matskiva eller bordsstol. Att sitta kring brasan och äta var en kvarleva från tiden då man inte hade några bord.
Nästan alla husgeråd var av trä, svarvade skålar och fat och laggade bägare. Träskedarna var tillsammans med vars och ens kniv de enda besticken, gaffeln kom först på 1800-talet. Det förekom också enkla keramikkärl.
En sittplats med gamla anor var högsätet mitt på ena långsidan, en plats för husbonden - och husmodern. På motsatta sidan fanns ännu ett högsäte för förnäma gäster. Högsätet nämns i de medeltida lagarna. Om man överföll den som satt där bestraffades man extra hårt.
När järnspisen kom i mitten på 1800-talet revolutionerades matlagningen. Den värmde bättre och det gick åt mindre ved och röken samlades i skorstenen utan att ryka in i stugan. En stor nackdel var att ljuset från eldstaden försvann. Men det dröjde inte länge förrän fotogenlamporna kom. På 1860-talet började man dessutom masstillverka kakelugnar som gjorde det betydligt lättare att hålla varmt.
Olika husformer
Husformerna följde samma mönster genom århundradena. Rökstugorna värmdes upp precis som vikingarnas långhus som hade en öppen eldstad mitt på golvet och saknade rökgång (murstock och skorsten).
Bostadshusens utveckling:
Enrumsstugan bestod av ett fyrkantigt rum med eldstad. Den fick så småningom skorsten och var vanlig som bondstuga och för städernas enklare befolkning långt in på 1500-talet.
Enkelstugan utvecklades ur enrumsstugan och hade en tredelad plan. Från mitten av 1700-talet blev den vanlig för mindre bondgårdar och torp. Under 1800-talet byggdes den ibland i två våningar och ofta med förstukvist eller veranda.
Sidokammarstugan hade en tvådelad plan med dagligstuga med eldstad och en sidokammare. Denna stugtyp användes för soldattorp och båtsmanstorp under 1800-talet och förekom in på 1900-talet.
Parstugan från 1500-talet förekom först i herrskapssammanhang men blev allmän som bondgård i slutet av 1600-talet. Den bestod av två rum, "stugor", över hela husets bredd och mellan dem en kammare och en förstuga/farstu med entrén i husets mitt. Även här tjänade en av "stugorna" ända fram till 1950-talet som det enda bebodda rummet. I början på 1800-talet flyttades köket ofta in i kammaren. Den andra stugan blev finrum.
Sexdelad plan, med en sal i husets mitt, introducerades på 1600-talet och förekom under 1700-talet för herrgårdar, prästgårdar och officersbostäder. Under 1800-talet användes planlösningen även för bondgårdarnas huvudbyggnad.
Korsplanen hade förstuga, sal, kammare och kök samlade kring en centralt placerad murstock. Den hade sitt ursprung i 1700-talets tjänsteflyglar på herrgårdarna och blev vanlig under 1800-talet och förekom långt in på 1900-talet för villor och egnahem.
Det går fortfarande att hitta de gamla hustyperna, och i nya huskataloger kan man se hur de inspirerat till större och lyxigare modeller, ofta med betydligt större fönsterpartier.
Att förvara mat
I alla tider har människan försökt göra sin mat hållbar. Man har soltorkat och rökt, gjort inläggningar, saltat och konserverat och kylt ner och fryst in. Allt för att hindra förruttnelsen. De gamla egyptierna soltorkade och gjorde inläggningar. Bruket att lägga in mat kom till Europa först på 1500-talet då man tröttnade på saltad mat.
Napoleon utlovade i början av 1800-talet en belöning till den som kom på ett nytt sätt att lagra mat. Orsaken var soldaternas dåliga matförhållanden i fält. Vinnaren blev en fransk kock och sprittillverkare som upptäckte att man kunde konservera mat i glas med lufttäta lock. Senare tillverkades burkar i metall.
Jordkällare och grottor har genom tiderna hållit maten kall och på 1500-talet hade Europas härskare egna ishus. Långt in på 1900-talet hade man i Sverige skåp som kyldes med isblock från frusna vattendrag och sjöar.
I slutet på 1800-talet upptäckte man att kyla kunde produceras med hjälp av gas. Det första kylskåpet för hushåll kom 1911 och den första affären med djupfrysta varor öppnade i USA 1930.
|
