De magnetiska dörrarna är lite svårare att förklara, men det kan finnas en verklighetsbakgrund även här. Qin Shi Huangdis gravpalats ligger 35 kilometer öster om nuvarande Xian. Analyser har visat att den mörka flodsanden från floden Wei, som rinner förbi staden, till 70 procent består av magnetisk järnoxid. Men även om det tydligen fanns magnetiskt järn i kejsarhovets närhet, är fyndet inget bevis för att berättelsen om de magnetiska dörrarna skulle vara sann.
Massproduktion och hög kvalitet
Låt oss återvända till den stora mängden gjutna småföremål. Sedan 2000 f.Kr finns mängder av vackra och välgjutna bronsföremål bevarade. De kunde också göra stengods i ugnar som måste ha hettats upp till 1 300 - 1 500 grader. Både gjutteknik och uppvärmningsteknik fanns alltså långt innan järnhanteringen kom i gång och var kanske förutsättningen för det teknologiska genombrottet i järntillverkningen.
Någon gång mellan 800 och 500 f.Kr började man med en ny typ av massproduktion, som fortfarande används. Formarna staplades på varandra och förenades med rör som smältmassan fick rinna igenom.
Även här har de senaste decenniernas utgrävningar visat att samma teknik användes också vid gjutjärnstillverkningen. Man har funnit flera ugnar med gjutformar, bland annat en vid Xian.
Det kinesiska järnet var av osedvanligt hög kvalitet. De europeiska och övriga asiatiska masugnarna producerade länge bara ett segt tackjärn med mycket slagg. Det måste hamras ut och sedan blandas med kol för att bli hårt stål. I de kinesiska ugnarnas höga temperaturer fick man direkt fram slaggfria men kolberikade järnprodukter. Kolberikningen kom genom den stora bränslemängden som krävdes för att nå de höga temperaturerna.
Bättre redskap - större folkmängd
Om det är som arkeologerna antar, så har vi här troligen förklaringen till andra händelser i Kinas historia. Från omkring 300 f.Kr till ca 100 e.Kr ökade folkmängden stadigt och ibland kraftigt. Det behövs ingen större fantasi för att inse att när bönderna fick plogspetsar av järn, kunde de plöja upp nya jordar och öka produktionen. Från samma tid finner vi också mängder av andra bruksföremål av järn: hjullager till vagnar, hackor, yxor av skilda slag, vapen, kokkärl, betsel - allt i förstklassigt hårt gjutjärn. De teknologiska framstegen var grunden för den övriga enastående utvecklingen.
Det fanns en baksida också. Bränslebehovet gjorde att skogarna tidigt skövlades. Till större delen kan nog Gula flodens många översvämningar förklaras av skogsskövlingen i dess tillflödesområden. Skogar som aldrig har vuxit upp igen. Redan kring 120 f.Kr kan man läsa följande i en bok av Huai Nan Tzu:
Bälgarna arbetade för att man skulle kunna smälta brons och järn.., arbetet pågick utan uppehåll dag efter dag. Inga höga träd lämnades kvar på bergen. Silkesmaskekarna och lindarna försvann från skogarna. Enorma mängder träd gick åt för att göra träkol. Röken från milorna skymde himlen och markens rikedom förslösades.
Träkolsbristen medförde snart att man lärde sig använda stenkol. Sedan dess har stenkol varit den huvudsakliga värmekällan i Kinas industri. En förorenande energikälla.
LÄS MER: Järnhantering
LÄS MER: Kinas historia
LÄS MER: Kinas fornhistoria
LÄS MER: Qin Shi Huangdi - den grymme kejsaren
LÄS MER: Shi Huangdi - Kinas första kejsare försökte göra slut på historien
LÄS MER: Den underjordiska terrakottaarmén
Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare