Ett nostalgiskt skimmer vilar över den gamla handelsboden med personlig betjäning, ett spännande virrvarr av varor och en doftsymfoni av salt sill, fläsk, kryddor, tjära, kamfer och fotogen. Men hur många har idag erfarenhet av en riktig gammal handelsbod eller lanthandel? De har rationaliserats bort till förmån för mera rationella, men kanske mindre hemtrevliga snabbköp och stormarknader. De flesta nutidsmänniskor skulle antagligen förgås av otålighet i väntan på sin tur i den gamla handelsboden.
Butikspersonal i en handelsbod kring förra sekelskiftet.
Luften kunde skäras med kniv...
Det var skumt inne i den gamla lanthandeln. Det glåmiga ljuset från taklamporna nådde inte in i vrårna, särskilt som taket var fullbehängt med saker som skymde.
Luften kunde skäras med kniv, särskilt när det var vått ute och doften av våta kläder blandades med bodens alla odörer. Särskilt starkt doftade de olika enklare apoteksvaror för folk och fä som salubjöds, till exempel kamfer, blyättika, lysol, bomolja, som användes för avlusning av grisar, och dyvelsträck (en kramplösande veterinärmedicin med doft av det värre slaget).
ANNONS
I golvet innanför disken fanns en lucka som ledde ner till källaren. Där förvarades fläsk nedsaltat i tinor, ost, smör och margarin liksom torkad fisk. Här och var stod råttfällor gillrade. De behövdes.
Handelsboden var traktens centrum
Handelsmannen var byns allt-i-allo med obegränsad arbetstid - några stängningstider existerade knappt. Han delade ut brev och tidningar, skrev postanvisningar och adresskort och skickade paket. Allt detta drog kunder till affären, så det var till viss del av egennytta han gjorde det.
På väggen i det lilla kontoret sitter en gammal telefon med taltratt i väggen. Reklambilder och priskuranter hänger runt omkring och Oscar Il övervakar det hela med armarna i kors.
På 1920-talet var det ännu ovanligt att vanligt folk hade telefon, utan den som behövde ringa fick gå till affären. På så sätt blev lanthandeln bygdens centrum. Där fick folk reda på vad som hände i trakten. Bonden avsatte gärna en hel dag för handelsbodsbesöket, särskilt om det var dags att betala det uppskrivna (det som handlats på kredit). Då fick han följa med in på kontoret bakom butiken och blev nog bjuden på en cigarr. På kontoret sköttes kassaboken och här togs grossisternas ombud (de s.k. "provryttarna") emot, och fick visa upp vad nytt de hade att erbjuda.
Att pruta ansågs länge både som ett nöje och en rättighet, men så småningom infördes allmänt fasta priser.
Hyllorna berättar
På butikshyllorna trängdes burkar, paket och flaskor. I öppna kartonger och lådor fanns diverse småsaker som berättar om livet för hundra år sedan: Luskammar av trä, korsettfjädrar av mordiskt utseende, Karbol och Lysol mot ohyra, flugfångare i mängder, stålpapiljotter, råttgiftet Strax, flaskor med skrivbläck...
Och så fattigmans dröm om lyx och flärd: kramlådan med glaslock frestade på disken, med broscher, hårspännen, mustaschformare och prydnadskammar av falsk sköldpadd.
Hyllorna i en gammal lanthandel kan berätta mycket om forna tiders vardag och drömmar om färd (lyx).
ANNONS
Plåtburkar prydda med kungligheter
På hyllorna stod också plåtburkar i glada färger som innehöll kakao, te, kex, karameller och mycket annat. Ur dem sålde handelsmannen i lösvikt. Med sin granna dekor lockade burkarna till köp och fungerade som små reklampelare för sig själva. Kungligheter sålde bra då som nu, oslagbara var Oscar II och hans Sofia, liksom Rättvikskullor och fosterländska dekorer i de svenska färgerna.
När plåtburkarna tömts skänktes de till goda kunder. De granna plåtburkarna hamnade på skafferihyllorna, fyllda med bullar, kakor och specerier och fortsatte på så vis att sprida reklam för Göta bonbons, Kaffeångrosteriet Standard, Örebro Kex & Chokladfabrik eller vad det nu stod i snirkliga guldbokstäver på burken.
Bild: Sven-Erik Sjöström
Handelsboden med sitt inbjudande varuöverflöd. På golvet silltunnan, säcken med orostat kaffe och spottkoppen. I taket hänger boddraken med tjärborstar, ståltrådsvispar, kötthackor. På disken står den stora snusburken där kunderna själva kunde fylla på sina snusdosor, bredvid ligger gråpappersstrutar.
Bilden visar en kärleksfullt rekonstruerad lanthandel i Avesta från 1920-talet, fylld med autentiska inventarier och förpackningar. På golvet trängs silltunnor med säckar fulla med rostat kaffe och gryn. I taket hänger korgar med ståltrådsvispar och karbidlampor. Disken är belamrad med vågar, kassaapparat, papperssnörhållare och diverse varor, så det är knappt om utrymmet att slå in paket och rulla gråpappersstrutar för karameller och annat smått. Men mitt på disken finns ändå plats för den stora snusburken där kunderna själva kunde fylla på sina snusdosor.
Rekonstruktionen av den gamla lanthandeln är utförd av Eva Hedberg i Avesta, vars föräldrar hade lanthandel i Enköpingstrakten på 1920-talet. Hon fick skynda sig hem från skolan för att hjälpa till med att plocka och märka varor, väga upp sill och salt, räkna upp spik i små paket, hälla fotogen i inlämnade kannor och passa flaskan som stod under det stora ekfatet med sirap.
En ålderdomlig detalj i inredningen är boddraken, en trästång utformad som en orm. Den hängde i taket och var från början en lyckobringande symbol, kanske övertagen från apotekarskrået. I boddraken hängdes handvågar, snörhållare och andra småsaker.
ANNONS
Den första standardflaskan
Standardisering och rationalisering var i det närmaste okända begrepp kring förra sekelskiftet och flaskor och burkar fanns i alla modeller och utföranden. Men en ny tid randades. Först kom ölflaskan, "knoppflaskan", konstruerad av en Stockholmsbryggare och en korkfabrikant. Den kom 1884 och slog snabbt igenom.
Bild: Mariestads kommuns bildarkiv
En handelsbod kring förra sekelskiftet där sortimentet till största delen består av te, frukt och konfekt. Två kvinnor svarar för betjäningen.
De kemisk-tekniska fabrikanterna höll däremot kvar vid sina fantasifulla modeller. Och så har det förblivit. Vem vill köpa en parfymflaska som är lik alla andra? Den eleganta utformningen är det viktiga, priset spelar mindre roll.
Konservburken - en pigg veteran
En viktig revolution för vårt dagliga liv inleddes år 1810 då en fransman löste problemet med värmesterilisering av matvaror. Metoden utvecklades vidare i England där maten upphettades i förtennade bleckburkar. Konservburken var född. De första engelska konservburkarna gick till brittiska armén där soldaterna fick fungera som försökskaniner. Försöket avlöpte tydligen utan förhöjd dödlighet för i ett brev daterat 1813 uttryckte hertigen av Wellington sin belåtenhet med sändningen.
År 1869 grundade Axel Molinder vår första fabrik för helkonserver, som rökt lax i olja, hummer och sparris. Företaget försåg inte bara välbeställda familjer med delikatesser för festbordet, det levererade också ärter och fläsk till den svenska armén.
När Andrée-expeditionen gav sig iväg på sin ödesdigra färd till Nordpolen 1897 medfördes en mängd konserver, skänkta av fabrikanter som såg chansen till gratisreklam. Axel Molinder bidrog med nässelkål och ål i gelé - till den glädje det nu kunde vara i den isande polarkylan.
Fram till 1930-talet var ansjovis, kaviar och sill de vanligaste svenska burkkonserverna. Ansjovis var basartikeln i vår konservindustri.
ANNONS
ANNONS
Vad hände sedan?
I takt med industrialiseringen växte tillverkningen av färdiga fabriksförpackningar. De varor som tidigast såldes i slutna förpackningar var kemisk-tekniska varor, tobak, tändstickor, sill, ansjovis och öl.
De första färdigpackade specerierna kom för cirka hundra år sedan. Klassiska exempel är Gyllenhammars röda havregrynskartong från 1904 och Mazettis ögonkakaopåse från 1905. Sockerbolaget började sälja strösocker i paket år 1926.
År 1952 lanserades Ruben Rausings uppfinning Tetra Pak, den trekantiga plastade pappersförpackningen, först för grädde och sedan för mjölk. Många minns nog hur man kämpade med att öppna och hälla ur den nymodiga förpackningen och med att stapla den i kylskåpet. År 1963 kom den ännu mer genialiska "tegelstenen" Tetra Brik, som gick segrande över världen som förpackning av mjölk, juice med mera.
Ölburken lanserades 1960 och blev så småningom stor konkurrent till ölflaskan.
På 1950-talet kom plastförpackningarna, som innebar en liten revolution på butikshyllorna liksom i köket. 1956 gjorde Felix röda plastflaska med tomatketchup entré på svenska matbord.
Hur det var att vara springpojke i en speceriaffär år 1906 berättas i Handelsminnen utgivna av Nordiska museet. Vi kan lätt föreställa oss att det är en av pojkarna på bilden som berättar:
Butiken öppnade klockan 8 på morgonen och stängde mellan 20 och 21 på kvällen. En matrast på en timme tilläts. Vanligen stoppade de anställda en bit i munnen av det som såldes; kex, ost, frukt och dylikt. Pilsner fanns också, vilket bokhållaren drog viss fördel av.
Vid sjutiden på morgonen traskade parveln på 13 år genom stadens kullerstensgator på väg till dagens butiksjobb. Först fick han hämta friskt vatten vid klosterkällan och fylla på alla vattenkaraffer. Sedan var det påfyllning av varor i lådorna; salt, soda, och kaffe.
Den salta sillen kom i hela tunnor och en del måste ompackas i fjärdingar. Det var ett kallt arbete att på vintern stå på gården och packa om sill. KKK:s sill kostade fem öre styck och verkligt gott kaffe två kronor kilot.
Sedan började dagens "skubb". Inte som nu på cykel, utan mestadels måste korgen bäras på axeln, vilket blev en vana så man kunde ta rätt tunga korgar. Om man hade flera ställen i samma svep fick man ta till dragkärran. Det var praktiskt, även om det blev ett väldigt skrammel på kullerstensgatorna.
Ibland fick vi låna hästen och köra ut varor. Det var ljuspunkter för en pojke. Hästen hade ju på den tiden samma intresse för en pojke som bilen i våra dagar.
Bild: Nordiska museet
I en välsorterad speceriaffär i Sundsvall poserar de anställda, expediten fyller en påse, biträdet tar fram en flaska fruktvin, den sittande pojken håller märkligt nog en rotborste. Skylten "Vin och Specerier" var vanlig i städerna i början av 1900-talet. På golvet en säck med kaffebönor, på disken frestar korvar och ägg.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Hur beskrivs atmosfären och inredningen i den gamla handelsboden och vilka typer av varor kunde man hitta där?
Vilken roll spelade handelsmannen i byn och hur bidrog han till att göra handelsboden till bygdens centrum?
Hur bidrog konservburken till förändringen av matkonservering?
Vilken historisk expedition (som nämns i texten) använde svenska konserver som en del av sin proviant?
Vilka var de första produkterna som såldes i slutna fabriksförpackningar?
Hur påverkade introduktionen av Tetra Pak och plastförpackningar förpackningsindustrin under 1900-talet?
Litteratur:
Julius Ejdestam m.fl, Bilder ur lanthandelns historia, Ica bokförlag, 1965
Julius Ejdestam, Samling kring bordet, Rabén & Sjögren, 1975
Jane Fredlund och Birgitta Conradson, Köket förr i tiden, Ica bokförlag,1973
Gustaf Näsström, Forna dagars Sverige, 1700-talet, Bonniers, 1962
Rut Wallensten-Jaeger, Kök och stök när seklet var ungt, LTs förlag, 1975
Rut Wallensteen-Jaeger, Mat till vardags och fest, LTs förlag, 1981
Per Erik Wahlund, Kosthåll, Bonnier, 1977
Jan-Öjvind Swahn, Mathistorisk uppslagsbok, Ordalaget förlag, 1999
Nils-Arvid Bringéus, Mat och miljö - en bok om svenska kostvanor, Gleerups, 1970
Matts Bergmark, Vallört och vitlök, Natur och kultur, 1967
Birgitta Conradson och Jane Fredlund, Köket förr i tiden, Ica förlaget, 1973
Text: Jane Fredlund, journalist, kulturhistoriker och författare Artikeln är en omarbetad version av material från boken Så levde vi : Fest och vardag i forna dagars Sverige, av Jane Fredlund
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia) om skiftesreformerna i Sverige under slutet av 1700- och början av 1800-talet, särskilt laga skifte.
Mattias, Julia och Kristoffer drar projektet om 1900-talet i land och avslutar med ett avsnitt om 90-talet. Ekonomisk kris, arbetslöshet, internetabonnemang, Robinson, Nile City, reklamradio, fotbolls-VM och en oändlig rad av dokusåpor.
