De flesta av gravarna består av djupa gravnischer som är placerade ovanför varandra som kojerna i ett fartyg. En del förmögna kristna hade gravar som bestod av små dekorerade rum.
Gravarna grävdes av ekonomiska orsaker. Marken för begravningsplatser utanför stadsmuren blev alltför dyr för de första kristna.
På den tiden brändes de flesta romare och askan lades i en urna. Men de kristna höll envist kvar vid det judiska bruket att begrava hela kroppen. Det beslutades därför att göra plats under marken för gravar. Tunnlar grävdes ofta i flera ”våningar” med gravar. En del ”våningar” går ända ner till 20 meter under ytan.
Så småningom upphörde grävandet eftersom annan mark blev tillgänglig för begravningar. Omkring år 1000 slutade man att besöka de illa åtgångna katakomberna. De drabbades av jordskalv, och med åren föll de i glömska.
År 1578 upptäckte man på nytt katakomberna. Och nu lockar de årligen ungefär en halv miljon besökare från hela världen.
Nu har forskarna funnit 50 katakomber. Många av dem är förstörda, och vissa av dem är täckta av modern bebyggelse.
De viktigaste katakomberna är Calixtus katakomber, Domitillas katakomber, Marcellinus och Petruskatakomberna samt Pricillas katakomber.
LÄS MER: Roms historia
LÄS MER: De första kristna i romarriket
LÄS MER: Kristendomens historia och kyrkohistoria
LÄS MER: Urkyrkan
LÄS MER: Kristendomen under de första århundradena
LÄS MER: Kristendomen blir romersk statsreligion
