Han tog hjälp av Andreas Osiander som var präst och lärjunge till Martin Luther. Osiander var lite skeptisk till Copernicus idéer. Osiander skrev ett eget förord där han förklarade att det som stod i boken var en teori som inte alls behövde vara sann. Martin Luther tog också avstånd från Copernicus idéer.
Flera obesvarade frågor
Som Copernicus hade fruktat attackerades hans verk från flera håll. Men när boken Om himlakropparnas rörelser kom ut 1543, låg han på dödsbädden och kunde inte själv bemöta de många kritiska anmärkningar som riktades mot den.
Copernicus hävdade att jorden rörde sig framåt i universum med stor hastighet. Därför var en fråga varför inte allt på jorden sögs bort av farten. Tyngdkraften - gravitationen - var vid denna tid totalt okänd och skulle först förklaras av Isaac Newton i slutet av 1600-talet. Copernicus kunde bara säga i sin bok att luften på något sätt "klibbade fast" vid jorden.
En annan invändning gällde det faktum att Copernicus placerade jorden som en i raden av planeter runt solen. Han gick så långt att han kallade jorden "vanlig planet". Detta motsade ju Aristoteles, som hade förklarat att jorden och himlakropparna bestod av olika material.
Dessa invändningar kunde inte förklaras med de fakta vetenskapsmännen då kände till.
Copernicus placerade solen, inte jorden, i universums mitt, men han gjorde också ett stort misstag. Han höll fast vid Aristoteles teori att planetbanorna är cirkelrunda. I själva verket är de ellipser. En ellips är en figur som kan liknas vid en nolla. När Copernicus utgick från att planeterna gick i cirkelbanor, gick han i samma fälla som Aristoteles. Även Copernicus system måste kompliceras för att få det att stämma med vad som syntes på stjärnhimlen. Med alla tillägg blev hans system till sist oerhört komplicerat att förstå.
Protester från kyrkan
För kyrkan, som på 1500-talet hade en oerhört stark ställning, var Copernicus idéer inte välkomna. Alla teorier som stred mot Bibeln ansågs omstörtande.
Men Copernicus system var utmärkt för att göra en ny kalender, och en sådan togs fram under påven Gregorius XIII. Kyrkan kokade ner Copernicus teorier till ett underlag för kalender och lät inte teorierna växa till någon utmaning mot Bibelns ord som satte jorden i universums centrum.
Det kunde ske utan protester, eftersom vetenskapen inte kunde ge svar på de invändningar som riktades mot boken.
Först i början av 1600-talet kunde den tyske astronomen Johannes Kepler visa att planetbanorna var ellipser. Den italienske forskaren Galileo Galilei kunde några år senare bevisa att Copernicus hade haft rätt i princip. Jorden roterade runt solen, den geocentriska världsbilden var felaktig.
Copernicus bok kom efterhand att betyda att européernas gamla uppfattning om världen som byggde på antikens föreställningar förändrades. Men boken var inte en explosion, snarare kan den liknas vid ett stilla regn som under ett sextiotal år förberedde den vetenskapliga världens stelnade jord för nya tankar.
LÄS MER: En ny världsbild - den heliocentriska
LÄS MER: Renässans, upptäcktsresor och en ny världsbild
LÄS MER: Vetenskap och teknik 1500-1776
LÄS MER: Vetenskapliga revolutionen
LÄS MER: Vetenskapspersoner och vetenskapshistoria